Ledarna 1996

PCaktiv 1 - 1996

Jag vill vara ung igen...

Ännu en jul har passerat med skinka, levande ljus, köttbullar och barrande gran (snart dags för en virtuell gran kanske?) och så förstås det viktigaste: Det som alla barn väntat på otåligt ända sedan mitten av augusti ungefär, julklapparna, och då tänker jag inte på en stickad kofta eller ett par strumpor som avslöjas redan innan de är öppnade på att de fjädrar när man klämmer på dem. Nä, hårda paket ska det vara. De enda mjuka paket som är värda något är de som har en hård kartong men med mjuk vara i, dvs mjukvara. Helst ett nytt spel då.

Fast allra helst ska det ju vara ett riktigt hårt paket med någon ny kul elektronisk pryl i. Alla pojkar oavsett ålder älskar hårda paket. Skillnaden mellan pojkar och män är bara priset på deras leksaker heter det visserligen, men det är inte hela sanningen. När jag var liten var nämligen tid något jag hade gott om. Jag kunde leka hur mycket som helst. Numera är tid något jag aldrig har. Trots att jag har två klockor så blir det inte mer tid över ändå till att "leka" med alla nya kul saker som dyker upp.

Visst fanns det kul leksaker när jag var ung, Lego var en av mina absoluta favoriter eftersom det gick att skapa egna bilar, flygplan och rymdfarkoster och hela världar som täckte all golvyta i mitt rum. Upplösningen var ju lite dålig om vi ska prata dataspråk och fantasin fick fylla i där de taggiga Legobitarna inte kunde representera verklighetens kurvor och former. Varje gång jag går in i en leksaksaffär idag så är alla Legosaker så mycket coolare än på "min tid". Det är inte rättvisst, dagens ungar har helt enkelt roligare än vad vi 60-talister hade.

Datorspelen dök precis upp i slutet av min lekperiod av livet. Då var det Pacman på VIC20 som var häftigast. Idag är det Sony Playstation som är tuffast i stan och jämför man grafiken mellan dem så är det som att jämföra stenåldern med rymdåldern. Visst kan jag "leka" med en Playstation idag (mina bekanta skulle nog vara lite mer skeptiska om jag började med Lego igen) men så var det det här med tiden. Det finns ingen ledig tid till sånt. Suck.

Microsoft släpper ett program som heter 3D Moviemaker där man kan bygga egna 3D-filmer på sin dator. Det är lättanvänt och blir snyggt, mycket snyggt. Enormt kul leksak faktiskt. Jag skulle säkert kunna ödsla en hel dag eller två på det, om jag bara hade tid alltså...

"Dagens barn vet inte hur bra de har det", så har den äldre generationen säkert sagt de senaste 100 åren när de äldre upptäcker att de yngre har roligare leksaker än vad de hade. Dagens barn kommer säkert säga likadant om 15 år. Det är väl det som kallas utveckling det.

Hur som helst, jag vill vara ung igen, jag vill ha mer tid och framför allt jag vill leka med dagens leksaker! Det får bli min önskelista för julen 1996. Numera måste man planera ordentligt i god tid, för innan man har hunnit säga flasklock så har ännu ett år gått utan att man hann fatta vad som riktigt hände. Nu är det jul igen...

Anders Lattermann

PCaktiv 2 - 1996

Ska det vara så svårt?

Så gott som alla CD-ROM-skivor som görs av musiker anser jag är så usla att de på sin höjd duger som kaffeunderlägg. Har man tur finns även musik med på skivan, så att den åtminstone går att köra i audio-CDn. Bara att komma på tanken att som musiker göra en skiva utan musik förbryllar mig. Nu försvarar de sig och säger att "Vi har visst med musik på CD-ROM-delen". Vad de inte säger är att ljudet oftast är så skräpigt där, att en gammal kortvågssändning låter bättre och att min audio-CD inte kan spela det ljudet.

Det vanligaste konceptet verkar vara följande: "Nu ska vi göra en CD-ROM. Vi såsar ihop ett fånigt spel och öser på med tung grafik.

Fel, fel fel. Låt de som kan göra spel göra spel. Att göra allt så rörigt som möjligt verkar också vara populärt (det gäller många multimedia CD-skivor också för den delen). Att det ska vara så svårt att förstå att detta är ett nytt medium och att det just därför är nödvändigt att man är extra tydlig. Ingen tidningsproducent skulle drömma om att sätta innehållsförteckningen mitt i så man måste leta efter den. Men på CD-ROM gör man det mer än gärna. Som användare är jag inte intresserad av "jakten på den dolda knappen i den fina grafiken" när jag vill komma åt något. Gör det enkelt!

Jag har hittills bara sett en enda CD-ROM där man har tänkt till varför man gör en CD-ROM-del och vad den ska vara bra för innan man gjorde skivan. Det är den svenska produktionen "Most Wanted Dance Pt.2" där CD-ROM-delen faktiskt kompletterar musikdelen och är lättbegriplig. Mer sådant!

Eftersom skivbolagen verkar ha svårt att lista ut hur de ska använda detta nya media så att det kompletterar musiken, ska de få min snabbt ihopkastade önskelista:

Bilder på artisten exempelvis ute på stan, i studion eller på turné. Texter med tillhörande låt synkad till texten där man kan välja med eller utan sång (Karaoke!). Dessutom skulle det vara kul om man kan slå på och av olika instrument och samtidigt få se noter så att man själv kan spela det instrumentet man slagit av.

Jag vill också ha en komplett skivkatalog med snuttar från alla låtar. Slutligen: information om bandet och bandmedlemmarna. Självklart ska det även finnas en utskrivningsfunktion. Blir det platsbrist, hoppa över videon som tar upp många MB. Digital CD-ROM Quicktimevideo är inte i närheten av VHS-kvalitet ens, så den överlever vi gärna utan. Så det var det hela - klart!

Ska det vara så svårt att få ihop? Jag väntar...

Anders Lattermann

PCaktiv 3 -1996

Verkligheten är nära

Grafiken som dagens datorer kan skapa börjar bli skrämmande lik verkligheten. För bara 10 år sedan var datorgrafik som efterliknande verkligheten enbart uppbyggd av streck. Spel som Star Wars använde den och spelglädjen var det visserligen inget fel på men det såg ju inte så verkligt ut. I slutet av 80-talet började spelen få fylld polygongrafik, med hela färgade ytor mellan strecken. Den var kantig och såg inte speciellt verklig ut den heller.

Idag har vi spel som WipeOut, Doom och The Need for Speed som börjar likna verkligheten mer och mer. De första Virtual Reality (VR) systemen har också dykt upp. Idag är det väl knappast någon som kan ta miste på den datorgenererade världen och den verkliga, men hur kommer det bli i framtiden?

När jag såg ToyStory för ett tag sedan så reflekterade jag just över detta. Faktum är att ToyStory är ruskigt lik verkligheten ibland, trots att de valt att få en "tecknadserie-look" på den. Nu har det tagit fyra år för upp till hundra personer att göra filmen men utvecklingen går så snabbt på detta område att vi inom några år kommer kunna sitta hemma och ha spel som är lika realistisk som ToyStory.

Ta bara Nintendos nya spelmaskin Ultra 64. Den är till stora delar baserad på Silicon Graphics Reality Engine från 1993, vilket då var det häftigaste som gick att köpa för pengar - oavsett pris. Nu finns den tekniken i en maskin för 2 500 kronor.

I framtiden kommer vi att ha spelmaskiner som skapar en grafik så verklig att den ser ut som verklighet.

Denna teknik kommer inte bara på spel utan även på multimedia CD-ROM (eller vad det nu blir för media framöver som bär den funktionen) samt interaktiva datorgenererade filmer där du själv skapar handligen medan du tittar. Kopplar vi ihop detta med VR-teknik börjar det bli svårt att skilja mellan verklighet och datorgenerad dito.

Undrar just vad det kommer att innebära för våra minnen. Vad har egentligen hänt på riktigt i ditt liv och vad var bara datorgenererat? En tanke som är lika fascinerande som skrämmande. Den där ruskiga bilkraschen du var med i, var det ett spel eller verklighet? Resan du gjorde till Afrika där du såg ett lejon i vitögat, mordet du bevittnade eller den vackra flickan du hade en romans med. Vad hände egentligen i ditt liv och vad gjorde det inte? Det gamla uttrycket "bygga luftslott" hoppar liksom in i huvudet på mig, men frågan om vad som kommer hända i folks huvuden tack vare denna teknik har jag desto svårare att besvara.

Det enda som går att säga med bestämdhet är att tekniken är här snart - inom några år. Så fort går utvecklingen på detta område och jag skulle nog inte bli förvånad om framtidsyrket framför andra blir: psykolog.

Anders Lattermann

PCaktiv 4 -1996

Framtiden stinker - ultimat multimedia

Visst, ljud ger en extra dimension till bild. Detta upptäckte man redan i början av 1900-talet när ljudfilmen kom. PCn var stum länge. Nu har vi ljud - tredimensionellt ljud till och med, det vill säga ljud som inte bara kommer från vänster eller höger utan framifrån eller bakifrån också. På grafiksidan börjar tredimnsionell grafik med djupkänsla bli vanlig med Virtual Reality-glasögon. Multimediatillämpningarna blir alltså mer och mer lika verkligheten. Det fattas dock en sak, nämligen lukt. Vad skulle du säga om det, bredvid ljud- och grafikkortet i datorn, även satt ett luktkort. Nu småler du och undrar om det tekniskt verkligen skulle gå att göra ett sådant kort?

Svaret är ja! Jag har talat med forskare som säger att allt som behövs är 15-20 basdofter (kemiska ämnen) sedan lägger man dem i patroner som värms med en elektriskt värmespole. När de värms till en viss temperatur avger de sin doft.

För att blanda alla färger behövs bara tre grundfärger, rött. grönt och blått. Doft fungerar på ett liknande sätt. Med 15-20 olika grunddofter kan du blanda till vilken doft som helst.

Hur länge räcker då dessa doftpatroner innan du behöver byta? Det beror på hur mycket doft du vill ha ut. Ett system med en liten doftpip (jämför med en hörlur) klarar sig betydligt längre än om du vill fylla hela rummet med doft (jämför med högtalare). En doftmodul till datorn skulle alltså kunna vara på ett instickskort eller som en extern enhet, stor som en skrivare ungefär.

Faktum är att flertal tillämpningar redan idag använder doft. De som såg filmen Polyester minns att man skulle skrapa på ett litet kort på olika ställen vid olika tillfällen i filmen och fick då lukta på olika dofter (fungerade så att skrapfriktionen skapade värme över vissa grunddofter).

Vissa flygbolag har luktprofil på sina flygplan, reklamutskick, incheckningsdiskar och så vidare. De använder bland annat luftrenare med parfymerad luft.

Varför skulle man då vilja ha en luktprofil? Jo, lukten går rakt in i reptilhjärnan vilken är mer svårkontrollerad att styra med viljan. Vi har alltså svårare att försvara oss mot luktintryck än syn- och hörselintryck. En god doft ger ett positivt intryck djupt inom oss helt enkelt.

I den elektroniska världen skulle man i framtiden kunna tänka sig parfymerade kärleks e-brev och elektroniska Wonderbaumar! Eller varför inte kopplat till ett spel: När du går ner i valgraven luktar det dynga och så vidare.

Fast frågan är om vi vill ha denna uppfinning för tänk om någon, bara för att retas, skickar lukt e-post med surströmmingslukt…

Anders Lattermann

PCaktiv 5 - 1995

168 olästa meddelanden

Det är mycket nu. Mycket e-post alltså. Annat var det förr. Innan alla hade e-post hemma och på jobben. 1991 när jag fick min första e-post adress hem då var jag överlycklig över att överhuvudtaget få ett meddelande. Jag såg fram emot att tömma min e-post brevlåda. Till och med när jag började här på förlaget för två år sedan tyckte jag det var kul med alla mejldebatter som rullade. Även mejl som: "Vem har parkerat på min garageplats", "Jag slutar - tårta i köket 14.00" och "Katt bortskänkes" läste jag med intresse.

Mejlandet här på förlaget och även i samhället totalt har ökat lavinartat senaste tiden.

Jag var iväg på en femdagars resa nyligen. Mellan söndag kväll och lördag förmiddag hade jag fått 168 meddelanden i min brevlåda. Över 150 kom internt från kollegor på förlaget. Det tog mig två dagar att komma ikapp. Nu är det inte kul längre.

Somliga här på förlaget har börjat mejla till folk som sitter 2 meter bort. Favoriten är när någon man möter i hissen på väg till lunch, som sitter bredvid en i vanliga fall, frågar om man har fått mejlet de skickade tidigare på förmiddagen.

En annan lustig sak med E-post, speciellt vid kommunikation med engelskspråkiga människor är att det många gånger kan liknas vid morsekod med tecken som: "CUL8ER!" (See you later! = Vi ses!). Detta börjar dyka upp i svensk e-post också. Till exempel: 3vligt.

Somliga säger att e-post återinför skrivkonsten. Det är inte sant. Alla goda skribenter vet att en bra text blir till när den skrivits om och redigerats ett par gånger. Hur många läser ens igenom sina e-post meddelanden en enda gång innan de skickar iväg dem?

Tonen många använder i e-post är inte heller den godaste. Detta beror mycket på att det går för fort att skicka e-post. Skriv en kort salva medan du är upprörd och tryck "send" så är brevet iväg. Hade det varit vanlig post hade du fått tänka efter en gång extra innan du skickade brevet och säkert valt att formulera dig annorlunda och troligtvis nått ett bättre resultat.

Felet med e-post är att det är alldeles för opersonligt. Som tur är går tekniken framåt och bildtelefonsamtal samt inspelade videomeddelanden kommer att personifiera vårt elektroniska mejlande. Det är svårare att vara grinig mot någon som man ser framför sig. Framtiden ser alltså hoppfull ut.

Jag vill avslutningsvis passa på att önska dig som PCaktiv läsare en riktigt bra sommar med trevliga stunder framför din dator. Glöm inte att det finns en värld där ute också! Att läsa sin favoritdatortidning på en varm bergsknalle är inte helt fel.

Själv åker jag nu på semester i fyra veckor. Får se om jag, när jag kommer tillbaka, har ett nytt rekord i antal olästa e.post meddelanden. Oddsen ser ju onekligen bra ut...

Anders Lattermann

PCaktiv 6 - 1996

Något är fel...

När Neil Armstrong och Buzz Aldrin var på väg ner mot månens yta i sin månlandare "The Eagle" den 20 juli 1969 så skrek datorn ut felmeddelanden om att den var överbelastad. Markkontrollen som var 389 645 kilometer bort nere på jorden bedömde dock att det inte var någon fara ändå, och den allra första månlandningen genomfördes lyckat och resten är som det brukar heta historia.

Datorerna de hade med sig var byggda utan mikrochip (de var inte uppfunna då). Istället använde man vanliga elektriska komponenter. Månlandarens dator hade en datorkraft motsvarade den på 80-talet så populära hemdatorn C64 (eller ungefär en 2 MHz PC).

Med tanke på antalet felmeddelanden den genererade så kan man väl så här efteråt säga att den var dimensionerad lite i underkant. Datorn hade 7 kilobyte arbetsminne, vägde 30 kilo och hade måtten 60 x 31 x 15 centimeter. Totalt fanns det tre ungefär lika kraftfulla datorer på månfarkosterna: uppskjutningsdatorn, kommandomodulensdator (den del astronauterna bodde i) samt månlandarens dator. En fjärde dator en så kallad hjälpdator fanns också som hjälpte till vid själva landningen på månen. Den hade inte mycket mer datorkraft än en trimmad miniräknare.

Månlandningen genomfördes för 27 år sedan och det har hänt mycket sedan dess vad gäller datorutvecklingen men en sak har dagens datorer gemensamt med sina äldre släktingar, de känns också som om de är dimensionerade i underkant. De är som du säkert har märkt också konstant överbelastade och skriker ut felmeddelanden om än det ena än det andra.

Idag behövs en dator med kraften av en Pentium-processor, 16 megabyte minne och 1 gigabyte hårddisk för att köra Windows 95 med ordbehandlingsprogrammet Word men det räcker med datorkraften motsvarande 3 stycken C64or för att komma till månen fram och tillbaka.

Något är fel med vår värld...

Anders Lattermann

PCaktiv 7 - 1996

Du är Raderad

Fördelen med att lagra information digitalt är att det är lätt att ändra och redigera i materialet. Det finns nackdelar också, eftersom raderad information är förlorad information. Ett framtida liv, kanske till och med ditt kommande barns skulle kunna se ut så här:

År 2002 Hon föds. Du filmar uppväxten med en digital videokamera. Du klipper till den på din dator och ger filmen till henne på en hårddisk när hon blivit gammal nog.

År 2021 Hon tar studenten. Du är där igen och filmar och lägger det på hennes hårddisk.

År 2022 Hon åker jorden runt och skickar e-post, digitala bilder och videoklipp från jordens alla hörn. Du samlar det och lägger på hårddisken.

År 2024 Hon får jobb som www-skribent på Sveriges största online-tjänst och skriver många uppskattade artiklar och gör reportage från hela världen som publiceras i samma sekund de skrivs klart. Självklart sparar hon allt hon gjort på sin hårddisk.

År 2026. Hon gifter sig. Du är där igen med din digitala videokamera. Nu har utvecklingen gått så långt att du kan redigera filmen direkt i kameran. Redan samma kväll som bröllopet gått av stapeln sänder du ut filmen till alla anhöriga via kamerans Internetanslutning. Din dotter har den alltså på sin hårddisk i hennes kommunikationsprograms inkorg redan följande dag.

År 2030 Hon föder dina barnbarn. Du filmar som vanligt. På julafton sänder du direkt via Internet direkt till alla avlägsna släktingar från julklappsutdelningen.

År 2082 Vid en ålder av 80 år har hon levt ett intressant och innehållsrikt liv men åldern tar ut sin rätt och hon avlider. Strax efter raderar begravningsfirman hennes hårddisk och hela hennes liv och spåren av hennes existens försvinner på en millisekund....

Anders Lattermann

PCaktiv 8 - 1996

När utvecklingen stannar...

Databranschen utvecklas hela tiden. Det kommer nya saker. Priserna sjunker och prestanda blir bättre. Gordon Moore, en av grundarna av Intel sade 1965 att prestanda fördubblas var 18:e månad. Det har stämt sedan dess och de flesta experter verkar överens om att det kommer att stämma i 10-15 år till. Men vad händer sedan? Varför skulle utvecklingen överhuvudtaget stanna?

Somliga menar att vi en dag kommer ha all den datorkraft vi behöver. Då vi till exempel har nått en så hög upplösning på grafiken i datorerna att våra ögon inte klarar av att se några nya detaljer även fast vi skapar ännu högre upplösning. De menar då att vi har nått den "mänskliga upplösningen" och den förfinar man ju inte så lätt.

När allt går så fort att det inte blir några väntetider och har maximal, för oss människor, urskiljbar kvalitet och allt är integrerat, PC, telefon, video, hifi, hushållsmaskiner och så vidare. Då stannar utvecklingen inom datorbranschen säger de.

Det går redan idag för fort. Intels Pentium med MMX skulle kommit nu men är uppskjuten inte för att Intel har problem utan för att andra i branschen inte hinner med!

Själv tror jag de har fel. Det kommer alltid finnas nya idéer som spinner på en vidareutveckling av befintliga idéer. Det innefattar givetvis vidareutveckling av idéer som vi idag inte ännu har.

Charles H. Duell, chef för det amerikanska patentverket sade 1899 i ett ögonblick av klarsynthet: "Allt som kan uppfinnas är redan uppfunnet". Att han hade fel, och inte så lite fel heller har historien visat. Jag vågar påstå att Moores lag kommer gälla resten av 2000-talet. Därmed har jag satt mig i en sits att jag också kan komma stå i samma bok som Herr Duell. Den om "Folk som hade fel", men det kan jag ta.

Anders Lattermann

PCaktiv 9 -1996

När meckandet inte är meckigt längre

När jag var liten så meckade vi med cyklar. Vi byggde ihop våra egna kreationer av olika delar. Ett tag var det häftigt att ha ett stort framhjul och ett litet bakhjul. Styret skulle vara högt och framgaffeln lång. Något år senare så var det helt ute. Vi svetsade då ihop två cyklar bredvid varandra och utrustade denna billiknande historia med stereo, läskedrycksautomat, blinkers, strålkastare och även en vattenspruta för att kunna busa lite med förbipasserande fotgängare.

När jag blev lite äldre var det mopeder och sedan bilar som det skulle meckas med. Jag följde dock inte med in på moppe och bil meckandet. Jag hade nämligen hittat andra saker att mecka med: Datorer.

Att mecka dator har blivit en egen hobbysysselsättning och det gäller precis som alltid att bygga ihop smarta lösningar med så många häftiga funktioner som möjligt och givetvis att ha den ballaste maskinen i kvarteret.

Att få en egen ihopmeckad PC att fungera är en nog så stor utmaning även om det blivit mycket lättare på senare tid eftersom plug and play standarden kommit. Ofta är det ju nuförtiden bara att stoppa in ett nytt instickskort i datorn och vips så fungerar det. Inget pillande med olika inställningar och inget trimmande och meckande.

I framtiden blir det dessutom ännu enklare. Det kommer bland annat en ny standard som heter USB (Universal Serie Bus) som gör att instickskorten kommer försvinna till förmån för externa lådor som ansluts med sladdar till varandra. Det är inte ens säkert att du kommer komma öppna själva datorlådan längre. Dessa externa USB-enheter kan innehålla funktioner som modem, ljudkort, grafikkort med mera. Även tangentbordet, musen samt bildskärmen kommer anslutas via USB. Att få dem att fungera blir busenkelt, bara att koppla in sladden i enheten så hoppar den igång. Inget meckande längre. Inget pillande med att ställa in IRQ och I/O adresser.

Visst är det en bra och nödvändig utveckling men meckarglädjen och charmen dödas ju effektivt. Undrar just vad vi med meckarblod i oss ska hitta på för område att tillfredställa våra kreativa meckarlustar med då?

Har du några förslag? Skicka ett email till mig på adressen: latte@idg.se. Själv har jag börjat bli lite sugen på börja med…

Anders Lattermann