Stenkakor och multimedia-CD-ROM

Dagens multimedia-CD-ROM är ungefär som stenkakor och tidiga svartvita filmer, det knäpper och det knastrar. Ljudet är stundtals uselt, helt ur synk, och bilden hoppar och rycker. Det är ungefär som att åka 100 år tillbaka i tiden. Onekligen blir det skrattretande ibland. Att folk för 100 år sedan drogs till biograferna för att se de första filmerna kan jag förstå. Det var första gången mänskligheten lyckats avbilda verkligheten på ett rörligt medium. (Thomas Alva Edison uppfann filmprojektorn. George Eastman som senare grundade Kodak var en annan av pionjärerna på filmområdet.) Att man var fascinerad av de första ljudinspelningarna kan jag också förstå - det var nytt.

Den förste som lyckades återge inspelat ljud var Thomas Alva Edison (en fiffig kille alltså) som lyckades få sin egen hopsnickrade trattfonograf att återge "Mary had a little lamb - hah ha ha...."

Multimedia-CD-ROM däremot kombinerar bara befintlig teknik och gör det dessutom med bitvis usel kvalitet om man jämför med vad till exempel videoinspelningar ger. Många gånger undrar jag vad vitsen är med att ge ut en skiva som innehåller enbart digitaliserade videoklipp såsom Saturday Night Live på CD-ROM - en skiva med mestadels klipp från deras TV-shower i skräpig kvalitet. Urk!

Jag ser dock möjligheterna med titlar som Microsofts Dangerous Creatures. Den är lysande gjord trots problemen med att få ordentlig kvalitet på videoklippen. Tänk dig hur bra en sådan skiva skulle bli om det var fullskärmsvideo istället för en frimärksstor halvsuddig ruta som rör sig mitt på skärmen.

Den och andra skivor i samma klass ger en föraning om vad som kommer när väl tekniken utvecklats. Kanske är det just det som gör att folk är som galna i den här nya tekniken - den är en skymt av framtiden.

Anders Lattermann