Attack 1 - 1995

Plug-and-play - visst...

Microsoft har släppt beta 2 av Windows 95, kallad M7. I den finns stöd för det nya systemet med plug-and-play. Det presenteras som något av en revolution. Stoppa bara ner ett kort så känner maskinen automagiskt av vad det är. Wow, vilken nyhet. Både Amiga och Mac har haft det sedan dag ett, det vill säga i ungefär tio år.

Lite otekniskt kan systemet beskrivas så här: Du trycker ner ett kort. Maskinen känner själv av att det kommit ett nytt kort och ger det en DMA-kanal och ett IRQ (avbrottsnummer). Sen då? Jo, om inte operativsystemet känner till vad det är för typ av kort du stoppat ner, till exempel ett nytt ljudkort, kan det inte konfigurera det med rätt drivrutiner eftersom det helt enkelt inte har drivrutiner för allt.

Det blir alltså samma gamla visa som vanligt med att installera drivrutiner från diskett och försöka få det hela att lira. Troligtvis är det just det som namnet plug-and-play syftar på: Tryck i kortet och försök få det att lira. Eller tryck i kortet och lek med drivrutinerna.

Nu ska vi inte bara klaga, plug-and-play är bättre än det som funnits tidigare men tänk om man lagt in drivrutinerna i flash-ROM på korten så att de automagiskt laddades in i datorn via bussen. Fast någonting ville man kanske spara till plug-and-play version 2. Utvecklingen måste gå framåt, men bara ett steg i taget...

Anders Lattermann