|
|
Ping!
Söndag. Beslöjad himmel och strax under 30 grader på
morgonen. Stigandes till över 35 med kvav värme. Skitmulligt...
Har lärt mig en ny smiley: {:-) Vilket är en fransman med
basker enlig Per. Jag har konstruerat en skärmflygande smiley
oxo: (>:-) Fin va?
På tal om skärmflygare, det var inte den rike Paris-killen
som gått i backen med en räddningsskärm efter sig, utan en
kille med en UP skärm. Det kom två killar ingen sett tidigare,
till starten på Cachette med en UP-Kendo Competition
(högprestandaskärm, årets modell) respektive en Katana Full
Race (förra årets tävlingsmodell). Innan de startade hade Per
hört dem säga: "Det är ju bara turistflygare på det här
stället" Coola killar alltså. Spitzenpiloten och
Rettungs-, förlåt, hochleistungsgerätsfliegers...
Jonas bytte ut fotot på det liftkortet han fick av Cattis
när hon åkte hem. Jonas jobbar på reklambyrå, så det var som
ett kunduppdrag tyckte han. Nitarna genom fotot var lite jobbiga
att fixa snyggt men Jonas är en händig kille och gjorde hela
jobbet med min Victorinox-kniv som enda verktyg. Att namnet
Katarina är ett tjejnamn, fattar de inte här, så det går
alldeles utmärkt att åka lift med det. Resultatet efter
fotobytet är grymt bra!
Det är folkmusikfestivalen just nu. Massor med olika länder
deltar. De paraderar och dansar på gatorna. Förra året, flög
jag över den stora öppningsparaden längst hela huvudgatan. I
år såg jag den från geggarkvartens balkong. Den lokala
militärorkestern kom sist i tåget, representerandes Frankrike
med en Hägglunds 206 bandvagn i täten. Heja Sverige...
Åkte upp med funken till Cachette på eftermiddagen, svag
vind och mycket svag termik. Tänkte göra ett nerflyg och åka
upp igen. När jag stod klar för start med Visionen, kände jag
att termiken kom mer och mer, så jag väntade lite.
Startade först av alla och lyckades hänga kvar på
småblåsor utanför restaurangen. Hade just som skojigast när
jag tittade snett bakåt uppåt för det var något som dök upp
i min ögonvrå. Ett moln var det, och inte vilket moln som
helst. Det var ett stort moln, väldigt grått på
undersidan och det växte så snabbt att jag kunde se rörelsen.
Jag meddelade på radion att jag tänkte åka ner till
landningen och styrde ut mot dalen. Strax efter började det
stiga och motvinden ökade. Hupp, molnsug, full fart. Tittade
uppåt och såg kanten på molnet rakt ovanför mig. Större och
större blev det och inte gick skärmen varken framåt eller
neråt. Stod och hovrade en bit från Arc 1800 och kom inte
därifrån.
Tryckte acceleratorn i botten på Visionen och det gick sakta
framåt med nästan noll i sjunk. Låg på 1900 meters höjd och
stångade mig sakta ut mot landningen i dalen. Molnet blev bara
större och större.
Jag ville ner på lägre höjd för att komma ifrån molnsuget
och funderade på B-stall men kom på att det var bättre att
behålla höjden för att kunna komma framför landningsfältet
och sedan eventuellt B-stalla mig neråt om inte öron skulle
räcka, och driva bakåt med vinden (B-stall ger noll fart
framåt mot vinden och om jag hade B-stallat strax framför Arc
1800 hade jag aldrig kunnat komma ut i dalen).
Puttrade sakta utåt och önskade att jag hade haft min
Phönix som i alla fall är lite snabbare. Upptäckte att om man
släpper upp acceleratorn på Visionen så går den snabbare mot
marken. Trycker man den i botten som jag gjorde (av gammal vana)
så dyker skärmen mer, men tappar framåtfart. Skumt...
Anropade landningen på FFVL-frekvensen och fick vinduppgiften
25 kmh, inte så starkt. Drog öron när jag hade passerat
framför fältet med 300 meter och sjönk ner, svängde runt och
landade.
Satt på landningen, efter 25 minuters flyg, i stekhet kvav
värme och tittade på de stora molnen som bara poppade upp och
växte snabbt mer och mer. Klar CB-risk. Jag ställde in all
vidare flygning och rekommenderade de andra att göra det oxo.
Jonas startade ändå och flög till Charmettes och tyckte att de
andra oxo skulle flyga dit...
Jag fick skjuts till Bourg och träffade Per som tagit liften
ner. Per har varit skärmflygsinstruktör tidigare och tyckte det
var stor CB-risk och inte väder man flyger i. Per och jag, satt
i barren och tittade på molnen. Det poppade upp CB lite här och
där. De var långt borta, ett par mil men ett CB kan växa
väldigt snabbt. och om två CB ligger nära varandra kan de gå
ihop till ett större mer än dubbelt så stort.
Många flög ändå men jag tycker inte det är roligt när
det är sådana förhållanden. Att sitta under skärmen och
titta på molnen runtomkring sig och hela tiden vara på
helspänn och vara beredd på att måsta B-stalls-snabblanda på
närmaste fält, förstör hela flygningen för mig, så jag
sitter hellre på marken med en öl i handen och tittar på när
moder natur har sin show. För show är det, otroligt vackert.
Ett CB med sin kvast av iskristaller på 11000 meters höjd
låg längre bort över dalen. Två stora moln, båda halvvägs
till CB, drev mot varandra rakt ovanför Bourg. Helt plötsligt
sköt blixtar mellan molnen och det kom ett 20 sekunders
spöregn. Fantastiskt!
Måndag. Instabilt väder. Varmt, runt 35 grader och tryckande
hetta. Svettades som en gris. CB-risk. Jonas & Co åkte till
Annecy för att bada och eventuellt flyga om vädret var bättre
där (var det inte).
Jag var kvar i Bourg med Fredrik, Mårten och Örian. Käkade
frukost, sov, käkade lunch, sov. Gick ner och tittade lite på
kanottävlingarna. Sov.
Jonas & Co kom tbax på kvällen, packade sina grejer och
åkte mot Saint André (Jonas har mycket svårt att sitta still i
mer än två minuter).
I samma veva som de åkte small det till och åskan och regnet
kom. Åh, vad skönt det var med regn som rensade luften. Det
gick äntligen att andas och temperaturen gick ner till svala
sköna 27 grader...
Jag, Fredrik och Örian var de enda som var kvar i barren och
vi käkade middag med kött i för första gången sedan Per kom
och njöt av tystnaden, platsen vi hade runt bordet och lugnet
som varade...
...i exakt 10 minuter. Sedan dök Anders och Johan upp, två
kompisar till Dominique som är ute på bågesemester. Och så
var stugan full igen. Anders jobbar på Air Safe i Sverige
(fallskärmstillverkare), där Dompan jobbat tidigare. De ska sy
Dompans prototypskärm åt honom, när den nu blir klar...
Dompan dök oxo upp, likaså Anna, Hendrik och Rickard. Dompan
tyckte vi skulle göra en T-shirt från Bourg SM, så jag ritade
ett berg på ett stort papper som alla fick rita sin egen skärm
ovanför. Jag ritade min egna vid foten av berget och skrev
"Latte minus fyra m/s" bredvid...
Tisdag. Regn. Svalt och skönt, endast 25 grader. Ah!
Anna flyttade in i vår lägenheten på morgonen, så nu är
vi sex stycken. Rickard och Hendrik som hon bodde hos efter att
Cattis och Kristina åkte hem, stack på morgonen mot Österrike.
Jobbade i butiken med att sätta upp hyllor och hängde upp en
sele samt byggde en pilot med en pappersuppstoppad overall,
hjälm, skor, handskar och solbrillor och satte "honom"
i selen. Hängde en 4 kvm stor linstyrd skärm (funkar som en
lindrake) över och drog ner linorna till selen. Kanonsnyggt!
Alla turister som kommer in pekar förtjust...
Åkte ut till landningen med Anders & Johan
(bågekillarna) och körde startträning med gamla VS-skärmar
med dem. Enligt reglerna får steg II licensinnehavare vara
hjälpinstruktör till en riktig instruktör på dennes kurs.
Dominique fanns ju i Bourg, så... ;-)
Upp till Dompan på kvällen med chips och öl under armen,
och kollade på Örian och Fredriks video de tagit i Fiesch plus
min och Tomas guidade rundtur i lägenheten.
Onsdag. Molnigt, molnen hängde på 2300 meters höjd. Vi
åkte upp till platån under Grive med Anders och Johan och hade
backträning, "pente ecole" (grässluttnings skola),
som de säger här.
De tränade start och landning och däremellan fick de upp
till 20 sekunders flygning. Som alla nybörjare ville de gärna
hoppa upp i selen när de kände lite lyft i skärmen. Oftast
resulterade det i en hård landning strax efter, eftersom
skärmen inte var uppe i flygfart ännu...
Strax innan sju, skickade vi ner Johan på sin båge till
Super-U och Anders till landningen med sin, och tog själva bilen
ner till Charmettes för ett nerflyg.
Startade i lätt backvind så man fick springa som f-n för
att lyfta. Jag flög Vision och testade acceleratorn igen. Inte
är den snabb inte...
Dömde ut Visionen på grund av det som eventuell ersättare
för Phönixen. Visionen är "super sympa" (som de
säger här, det vill säga super sympatisk) i handlingen, har
lågt sjunk och är trevlig i allt utom farten. Och det tycker
jag är mycket viktigt.
Efter att Anders skjutsat upp Fredrik med bågen för att
hämta ner bilen, åkte vi hem för att käka den middag som
Johan lovat att fixa.
Johan hade tvättat sina T-shirts för hand på morgonen och
hängt ut dem på balkongen. Dalvinden hade varit ganska kraftig
under dagen så det fanns bara en T-shirt kvar på torksträcket
när han kom tbax till barren. Hans övriga T-shirts var
utspridda över val valda delar av Bourg. Johan fick
följaktligen jaga rätt på dem, klättra ner (tur att han
håller på med klättring) till balkongen under våran för att
hämta två av dem samt klättra upp på hotelltaket bredvid för
att hämta en tredje men lyckats ändå på något underligt
sätt få middagen klar tills när vi andra kom hem.
Mitt i maten kom Jonas och halva "Co-gänget"
instormandes i lägenheten efter sin repa till Saint André via
Nice, Roquebrune och Monaco. Och så var det tio små negerpojkar
igen. Eller snarare nio små negerpojkar och en flicka. Vart tog
lugnet vägen, jag bara undrar? Vi textade en lapp med texten
"Fullbelagt" och satte den på utsidan av dörren ;-)
När grabbarna väl var installerade, fick vi höra mycket
skitsnack om deras dag i Monaco, brudarna och bilarna där. De
hade flugit oxo, bland annat i Roquebrune, två kilometer från
Monaco. Där kan man flyga framför ett hotell som ligger på en
klippavsats (vilket är jättekul, jag flög där 1990). Och det
kunde ju inte Micke J missa såsom så många andra skärmflygare
som lågsniffat över deras terrass och pool, fast Micke J
hängde ju uppochner när han passerade bara några meter
framför terrassen och de milt förvånade turisterna. Alltid är
det någon som måste vara värst...
Micke berättade vidare att hans Phönix behöver en översyn
på fabriken eftersom han krockat med en deltavinge i Annecy! Han
hade flugit 200 meter från berget när en delta kom rakt mot
honom. Micke svängde kraftig men deltan väjde åt samma håll
och körde in i linorna på Mickes högra sida. Det hade bara
smällt till och Phönixen hade slagit in och snurrat ett par
varv efteråt innan den började flyga normalt igen. Som tur var
gick inga linor av och deltan fastnade inte i något, men det
kunde gått jävligt illa.
Micke hade letat upp deltapiloten på landningen efteråt och
varit extremt nära att nita killen men han hade bett om ursäkt
så mycket att Micke slutligen blev övertygad om att han inte
flugit in i honom med flit. Även blinda får tydligen flyga i
det här landet...
Torsdag. Sol, över 30 grader varmt. Mina sjukkasse pengar
för utläggen jag hade för att sy, röntga skallen med mera
när jag kraschade mina brillor i vintras i slalombacken, kom
slutligen medelst en check från den franska sjukkassan. Det är
helt otroligt, tog ju bara 4,5 månader och då har Manu ringt en
gång och påmint dem vilket säkert skyndade på processen med
ett halvår...
Funken upp till Cachette på förmiddagen, tog ett nerflyg
till stora landningen. Lekte i luften på väg ner, drog 360 och
wing-overs. Hade varion på över minus fem långa stunder. Kul!
Ropade på Per som stod på starten att han kunde skicka ut
Johan och Anders i luften under var sin Jaguar. Per guidade dem
via radio i början av flyget och lämnade över till mig
halvvägs.
Efter att Anders kommit ner med mina: "Höger, höger,
bra, rakt fram..." utan värre problem än det faktum att en
annan skärm samt en deltavinge oxo var på inflygning samtidigt
som "vi" då det blev lite rörigt, var det Johans tur.
Jag ropade "Höger, höger, HÖGER!", men han
svängde inte alls. Dessa elever som inte gör som man säger...
Anders stod bredvid mig och sade: "Menar du inte
vänster?" Sedan ropade jag: "Instruktören har inte
lärt sig höger och vänster och menar givetvis
vänster..." Tur att man har elever som tycker att det
verkar fel att svänga bort från fältet istället för mot ;-)
Satt på landningen efteråt och såg en tjej som jag kände
igen men inte kunde placera. Hon verkade känna igen mig oxo och
kom fram och pekade mot glasögonen och sade: "Inget stort
plåster längre." Kom på att hon var från Paris och varit
här i vintras. Hon heter Anne-Cécile och är 19 år. Jag
berättade att det skulle bli rockkonsert på La Colonne på
kvällen och att vår balkong hade den bästa platsen i Bourg.
Var hon intresserad, så var hon givetvis välkommen upp...
Vi åkte hem för att käka lunch: Baguette, tomat, camembert
med mycket condiment på (vi har Tintin "blå lotus"
på burken just nu). Det är världens godaste macka och det är
faktiskt värt att åka till Frankrike bara för det.
Nu var vi ju redan där, så vi käkade och åkte sedan upp
till Charmettes. Några var ute i luften och flög (tur att de
inte var ute i luften och inte flög ;-) Hörde via radion att
det blåste upp till 14 m/s i dalen. Det är 50 kmh det, och så
snabb är inte ens min Phönix. Så vi väntade på starten.
Efter nästan två timmar, hörde vi att det var nere på runt
6 m/s och jag startade strax efter sex och flög 1 timme 50
minuter. Micke J med sin "omoddade" Phönix låg redan
ute över Vallandry och hade gjort så i två timmar när jag
startade.
Hur mycket jag än kämpade, låg han 50 meter eller mer
högre hela tiden. Han väger mer än 10 kilo mindre än jag så
det ska skilja på sjunket, men det är jävligt irriterande. Kan
glädja mig med att jag har lite högre maxfart än han just på
grund av min högre vikt...
På landningen lekte Micke som vanlig och flög nära ett av
träden, bromsade och stod mot vinden samt försökte sparka på
toppen men missade med en halvmeter...
När vi kom hem hade förbandet (inte förbandet som i
plåster utan förbandet som i rockband) redan börja spela och
vi lagade mat till tonerna av Rock'n'roll på hög volym.
Det "riktiga" bandet klev på prick klockan 21 som
utannonserat (kan inte vara populära. Populära band är alltid
sena...). De spelade faktiskt riktigt bra, mycket gamla
internationella rockhittar men kunde som vanligt inte uttala de
engelska texterna, så kallad: Peter Sellers rock...
Vi hade ett 24 pack franska Kronenbourg fjantöl (dvs 0.25
liters glasflaskor med skruvkork. Tar slut innan man hinner
öppna dem ;-) Så vi köpte 48 till. Efter det var det:
"Värsta raven ba, we-we-we, eldorado,
chuppa-chuppa-chuppa!", som Jonas alltid uttrycker det. En
fras som kan bli lite tjatig i längden...
Monica och Vlastar kom upp, tjeckerna som var här i vintras,
är här igen. Vi stod allihopa på vår balkong och rockade
loss, drack pilsner och hade: "Värsta raven..."
Anne-Cécile, tjejen från Paris som jag bjöd in, syntes
däremot inte till. Klockan 22.30 slutade bandet och alla gick
hem. Vi kom på varför de kan festa så mycket i det här
landet, de kör bara några timmar och sedan går de hem och
sover. Så kallat: "Party pack", det vill säga många
men små portioner.
Idag, fredag. Sol, mer än 30 grader varmt. Tog ett Cachette
nerflyg som på det stora var en repris av gårdagens med
undantag att jag drog värre 360 och wing-overs än i går. Än
är det dock långt kvar till vad Phönixen ska klara av.
Johan och Anders flög ner efteråt och gjorde snygga
landningar båda två, så gott som utan radioassistans. Jag
berättade bara lite info om hur vinden var på landningen, vad
de skulle tänka på ooch så vidare.
De tyckte det var skönt att få tänka själva men veta att
någon skulle ropa om de gjorde något fel men jag behövde inte
korrigera någonting. Tur var väl det, mitt höger-vänster
sinne hade säkert ställt till allt :-)
De är skitduktiga för att vara så gröna, men så har de ju
hållit på med klättring och off-road körning, så de är inte
höjd och fart ovana direkt. Anders har dessutom 90 timmar i
segelplan.
De fotade från luften på deras premiärflyg igår och
videofilmade idag. Inte direkt vad nybörjare brukar göra. Inte
brukar de första flygen vara på 1300 meter i fallhöjd heller!
Molnen växte på eftermiddagen och åskan kom på kvällen.
Micke och Jonas flög så klart. Micke hade tänkt att flyga med
kroppen genom toppen på ett av träden vid landningen och Jonas
skulle fota, men det sjönk just innan och han svängde undan men
fastnade med ett par linor i grenarna innan de lossnade. De andra
på landningen undrade om han verkligen var riktigt klok...
Tjeckerna kom upp med en back tjeckisk pilsner (ägd av
Vlastars pizzeria så klart..). Det var det bästa ölet jag
druckit sen jag kom hit. Riktigt riktigt gott. Hade nästan
glömt bort hur bra öl smakar. Fransmän må vara duktiga på
vin, men öl...
Värsta raven ba!
We-we-we, eldorado, chuppa-chuppa-chuppa!
Lördag. Mulet. Strax över 30 grader. En dag i hjulens
tecken.
Fick brev från morsan & farsan (Tack!) med massa
tidningsutklipp. Fick ett annat brev från någon anonym med en
A4 med texten:
"Dear Earthling
Hi! I am a creature from outer space. I have transformed myself
into this piece of paper. Right now I am having sex with your
fingers. I know you like it because you are smiling. Please pass
me on to someone else because I'm really horny.
Thanks!!"
Tack till den som nu skickade det, åååh!
Läste ut: "Childhoods End". Bra bok. Något segt
slut.
Jag och Micke J åkte skateboard nere bland ramperna bredvid
stationen. Moderna zigenare hade campat precis bredvid. Skylten:
"Camping Interdit", skrämde inte dem. Moderna zigenare
har övergivit häst och vagn kan jag berätta och konkar runt i
guldfärgade stora dubbelboggie husvagnar med matchande
guldfärgade stora Mercedes 500or. The modern way...
Deras barn sprang omkring bland ramperna och tiggde godis av
oss. De såg skitiga och ledsna ut. Ungefär som livs levande
hötorgskonst faktiskt.
Jag återupplivade lite av mina gamla brädåkarkunskaper på
något underligt sätt och lyckades åka upp i en ramp och
vända. Damm ta ta! När Micke, som aldrig åkt skate tidigare,
lärt sig svänga både åt höger och åt vänster, gick vi hem.
Och bytte till rullskridskor och åkte på parkeringen bakom
gamla skolan. En polis sade till oss att man inte fick åka
rullskridskor inom Bourg St. Maurice kommun. Det blev lite lite
tokigt med mitt svar, jag hittade inte verbet för imperfekt, så
det blev presens: "Man vet inte.", sade jag. "Gör
man visst det.", sade polisen. Och jag insåg hur tokigt det
blev. Jag lyckades säga förlåt och sade att: "Man går
till hemmet." och det var ok.
Körde bussen med tandemflygare på kvällen. De fick ett
nerflyg, ingen som helst termik. Dompan ville vi skulle flyga
över Arc 1800 klockan nio för han skulle ha ett info-möte
där.
Liftarna var för länge sedan stängda, så vi körde upp
ovanför Arc 1600 med den gröna Toyota bussen på de små
skogsvägarna. Rena terrängkörningen uppför berget över stock
och sten med branta stup och kanter neråt sidorna. Spännande.
Kom upp till restaurangen under Cachette klockan 21.15.
Starten lutar mycket lite och det var medvind på grund av
kallraset och redan halvmörkt nere i dalen. Inga bra
förutsättningar direkt, så vi ställde in flygningen med
klassningen: "Mission impossible..."
Monica och Vlastar tittade förbi och sade hej, för att åka
hem till Prag igen. Andra halvan av Jonas "Co-gäng"
kom, så Jonas & Co blev kompletta igen. Andra halvan hade
varit och hälsat på folk de känner i Marseille, flugit och
klättrat samt bott kungligt hos några tjejer.
Söndag. Metéon hade lovat kalasväder. Klockan elva drev ett
molntäcke in över dalen och släckte effektivt allt hopp om
termik. Metéo France har inte heller alltid rätt...
Fick ett fint nerflyg från Cachette. Jag låg och jagade Anna
som var 100 meter under mig. Drog två 360 över Arc 1600 för
att komma ner till henne men medan jag snurrade ner mig flög hon
iväg. Jag tröttnade till sist och flög ut över sjön och drog
360 och wing-overs. Börjar få dem i den klassen när folk runt
omkring tycker de ser ut något för världen och då känns det
att det händer något när man sitter under skärmen. Det kan
jag lova, varion var aldrig över minus fem. Kul!
Örian som oxo är en låghöjdslekfarbror, precis som Micke,
gjorde en volt i selen just innan landningen. Örian kan han oxo
fast han inte flyger med en "moddad" skärm (Internt
skämt efter att Örian innan han kände Micke, frågat honom
varför han inte moddat sin Phönix. Micke var redan på lite
dåligt humör eftersom det var fjärde omstarten han försökte
sig på när Örian frågade på sin kaxigaste skånska. Och det
var väl inte det bästa sättet att göra sig poppis på...).
Vädret började se lite bättre ut och vi åkte upp till
Cachette. Jag och Micke låg båda två över Arc 1800, 200 meter
från varandra i sidled. Micke låg längre in och sniffade över
hotelltaken. Helt plötsligt försvann Micke uppåt i en blåsa
medan jag låg i sjunket. Micke kunde följaktligen topplanda på
Charmettes.
Jag kom 20 meter för lågt för att komma över
"hålet" i granarna där man svänger in för att
topplanda, bara att vända runt och flyga ner till stora
landningen. Argh!
Åkte upp till Charmettes igen, med bil denna gång, och
väntade på termik. Solen låg bakom ett tunt molntäcke som
såg ut att vilja lätta, så vi väntade. Och väntade. Och
väntade.
Klockan sju gav jag upp och startade i nollvind utan en gnutta
termik. Provflög Fredriks UP Stellar. Trevlig skärm, men
långsam.
Träffade Anne-Cécile på landningen. Hon hade klarat sin
"bac" dvs examen och det var något att fira. Jag åkte
med henne och Steph till badsjön. I bilen berättade Steph
spystatistiken för förra veckans tandempassagerare: Tre
stycken. De ska utrusta skärmarna med spypåse nu. Nej jag
skojar inte...
Vi käkade middag på restaurangen vid badsjön. Fransk korv
och någon fransk grovkornig rödfärgad potatismos liknande sak
till. Gott var det men jag vet inte vad jag åt.
Efter det satte vi oss vid kanten på sjön och drack
champagne och pratade tyska. Anne-Cécile är mycket duktig på
tyska och Steph kan lite.
Dominique skulle komma klockan nio. Vi väntade, ropade på
radion och väntade. Radioanropen blev bara mer och mer
oreglementsenliga. Priset tog nog: "Goooodmoooorning
vietnaaaaaam!" Fast när Steph och jag spelade
rundgångskoncert med våra två radios, lät det ju inte så
fint heller...
Klockan 22 hade de "sommarfyrverkeri" över den
lilla sjön. Det finns en 3x3 meter stor ö mitt i sjön och du
kan ju aldrig gissa vem som landat på den? Jajamensan: Faff.
Fyrverkeriet var lite trist och tempolöst i början, men de
kompenserade för det i slutet. Det formligen exploderade färger
överallt, på alla höjder i slutklämmen. Grymt tryck! Det
balla med detta fyrverkeri var att det var så "nära",
man satt nästan mitt i fyrverkeriet.
Klockan 23 gav vi upp och åkte hem till geggarkvarten. Det
spöregnade och haglade när vi kom till Bourg (det är ungefär
10 kilometer mellan Bourg och badsjön). Vi ropade på Dominique
och fick för ovanlighetens skull tag på honom så han sade att
han skulle komma över.
När han väl kom, såg han ut som ett vrak. Han hade jobbat
uppe på Hotel Mercure med migrän för han hade inte ätit på
36 timmar. I bilen på väg ner hade han stannat och spytt och
därefter sovit några timmar (med radion avstängd) innan han
hade fortsatt ner. Tror jag ska ge boken "Bränn inte ut
dig" till honom...
Måndag. Sol. Över 35 grader. Jonas & Co åkte vidare.
Micke J lade sina smutskläderna tillsammans med de rena
kläderna och sade: "Märker man inte skillnaden, spelar det
ingen roll."
Fick ett brev av Petra, skrivet på insidan av kuvertet. Får
väl skylla mig själv, det var jag som startade med det. Fick
reda på att jag kommer få tbax på skatten i jul, hon hade
kollat i datorn. Det är bra med insideinformation ;-)
Anna åkte vidare söderut för att träffa lite polare. Hon
kommer tbax hit den 10:e augusti.
Hyvlade ner håret med min klippmaskin. Körde som vanligt nio
millimeter runt om. Både håret på huvudet och skägget får
samma längd. Enkelt. Per hjälpte mig med nacken, brukar göra
den själv, vilket är lite meckigt med dubbla speglar. Räknade
ut att det var fyra år sedan jag var hos en frisör sist.
Hämtade en diarulle från fotoaffären och fick två poäng
av Fuji. När man har 50 poäng kan man få en present. De är helt
komplett tokiga i poängjakter i det här landet. Alla
företag har det, till och med Mc Donalds och Esso. På tal om
Esso, alla tallrikar i geggarkvarten kommer från Esso's
poängjakt förra året. Dominique tankade ju sina två Land
Rovers mer än en gång under förra sommarens skärmflygkurser,
så många poäng blev det...
Eftersom jag nu har flygit nästan 65 timmar, tyckte Dominique
att det var dax att uppgradera min licens till Steg III dvs den
högsta licensgraden i Sverige. Fick tandembehörighet oxo. Rent
lagligt kan jag nu flyga tandem med vem som helst och till och
med ta betalt för det. Fast jag anser mig nog inte mogen för
det. Man ska veta sina begränsningar.
Det är rätt kul, det här året har jag redan hittills mer
än fördubblat min totala flygtid. Jag började flyga 1988,
bortsett från att skärmarna inte var lika bra på den tiden,
så ägnade jag mycket tid åt att skriva om skärmflygning
istället för att utöva det. All min tid gick nämligen åt
till mitt styrelse uppdrag som informationsansvarig i Svenska
Skärmflyg Förbundet (det var där jag träffade Dominique
förresten) och åt att vara chefrededaktör för förbundets
medlemstidning "Kollaps" (lätt omdebatterat namn
förresten...).
Örian och Fredrik som oxo tog tandembehörighet, köpte
Stephs Trekking Espace tandem för att "leka" med. Den
flyger mycket bra, men är jobbig att starta, vilket är mycket
viktigt när man flyger professionellt och det var därför Steph
ville sälja den.
Jag fick tolka emellan dem medan de diskuterade priset, och
det var inte det lättaste. Steph och jag missförstod varandra
totalt när vi pratade om uteblivet momsavdrag när man köper
begagnat. Det slutade i alla fall på 9000 FF inkl. selar och
hjälm. Pas mal!
Jobbade nere i butiken och sågade hyllor och monterade upp
dem. Börjar se ut som en butik.
Vi käkade som bäst spagetti och köttfärssås när
Anne-Cécile dök upp. Vi bjöd in henne oxo men hon tyckte inte
vår spagetti var direkt estetiskt tilltalande och definitivt
inte ätbar. Ok, den såg inte så kul ut, alldeles matt och
klumpig.
Men jag tror faktiskt det var den kalla köttfärssåsen vi
hällde direkt från burken som avskräckte henne mest. Fast vi
försökte förklara att det blir alldeles lagom varmt så fort
den heta spaggetin och den kalla köttfärssåsen blandat sig med
varandra...
Efter maten började Per klippa Örian med saxen på en
Victorinox och hyvlade sedan ner sidorna och nacken med min Moser
1400 klippmaskin. Anne-Cécile trodde inte sina ögon och
idiotförklarade oss officiellt men blev ändå imponerad av
slutresultatet!
Sopbilen kom som vanligt klockan 22 och förde ett jävla liv
när de hämtade soporna ur de gröna lådorna. I Frankrike har
man inga sopnedkast, utan det står gröna lådor på hjul
utplacerade över hela stan dit man går med sina sopor.
Pappersinsamling, källsortering och sådana ord är inte ens
uppfunna i det franska språket. Inte returglas heller. Dessutom
är det oftast billigare att köpa ett 12-pack små yoghurt än
en 1 liters och så vidare. Det knasigaste är i alla fall att de
alltid hämtar soporna mitt i nätterna...
Tisdag. Beslöjat. Strax under 30 på morgonen, stigandes
över 35. Att gå runt och svettas börjar bli ett konstantläge.
Åskrisk på eftermiddagen. Skitväder för flygning, men
kalasväder för turisterna. Varmt och soligt.
Fick tre disketter med email efter ett längre uppehåll.
Totalt kom det 3309 stycken meddelanden. Nytt rekord!
Grabbarna grus, dvs Johan och Anders (De älskar att köra hoj
på grusväg) åkte hem till Sverige med elevlicens i bagaget.
Bra jobbat!
Örian & Fredrik åkte vidare efter att de fått den
Trekking Miura skärm av Dompan de väntat på. Lastbilen med
skärmen krockade på vägen så det blev tre dagars försening.
Fixade upp de sista hyllorna och lade prylar till
försäljning på dem. Kändes som jag jobbade som vanligt. Det
är jag som tagit på mig planeringen av inredningen (trolig
yrkesskada från butikschefs jobbet på World Import). Per vek
T-shirts och hängde upp dem snyggt (trolig yrkesskada från
butikschefsjobbet i en klädaffär).
Vi sålde en T-shirt 5 minuter efter att vi hängt upp dem
(observera att jag nu helt plötsligt säger "vi" ;-)
Räknade ut att jag jobbat nästan två månader heltid på ett
halvår om man räknar antalet timmar.
Eftersom det var Per och Mårtens sista kväll, bjöd vi upp
Dompan på käk. Per lagade Couscous med grönsaksstyvning.
Hmmm...
Dominique berättade att ägaren av Arcs en ciel (en av de
fyra skolorna här) har kraschat med en tandempassagerare. De
flög på ett ställe nära Aime och fick tydligen inslag på
låg höjd över landningsfältet, roterade 180 grader och
landade hårt i medvind. Piloten (dvs ägaren) fick skrapmärken
i ansiktet och passageraren bröt nacken.
Denne kommer inte få några men av det men lär få ligga på
sjukan ett tag. Måste vara hemskt att ha det på sitt ansvar.
Dominique berättade att polisen varit och frågat honom om hur
lämpligt det stället de kraschade på är för flygning. Det
är tydligen allmänt känt bland flygfolket i trakten att det
brukar vara turbulent där på eftermiddagarna...
Mårten satt och sade farväl till sin gamla ITV Meteor som
han lämnar kvar här som inbyte för den Trekking Miura han
köpt av Dominique. Mårten upptäckte att hans sittplanka ser
exakt lika dan ut som våra tre kastrullunderlägg. Snabb kille,
efter en månad här, upptäcker han att det är en gammal, i tre
delar bruten, elevhårdlandad sittplanka vi har som
kastrullunderlägg.
Vi höll som bäst på att skämta på alla språk samtidigt
när Anne-Cécile ramlade in. Vi hade otroligt roligt åt
ingenting, så som det bara kan bli när man är mycket trött.
Häagen-dazs (exklusiv glasstillverkare) var bland de absolut
roligaste orden i Dominiques förvirrade tyska (som innehöll ord
från alla språk och hade helt bakvänd grammatik). Bland de
mest korrekta fraserna var en allvarlig blick och sedan:
"Was willst du eigentlich mit Häagen-dazs?" Vi
skrattade så vi tjöt. Stackars Anne-Cécile fattade inte vad
som var så roligt...
När det blev midnatt kom den lysande idén att vi skulle åka
hem till Dompan och göra crèps (pannkakor). Sagt och gjort in i
bilen och hem till Dominique.
Medans Anne-Cécile gjorde smeten (hon har bott i Bretagne ett
år, crèpens hemort) lärde sig Dominique hur man rattar Örians
bärbara Mac som han köpte av Örian innan han åkte. Efter att
Mårten visat hur "pannkakor" ska stekas med
kastvändning utan att skicka ner dem på golvet, käkade vi
mycket goda crèpes och skämtade vidare om Häagen-dazs. Gick
hem halvtvå.
Onsdag. Mårten och Per väckte mig klockan sju och sade hej
då och åkte till Sverige. Jag är nu kvar här i geggarkvarten
alldeles själv. Tog ner "fullsatt" skylten. Känns
lite tomt faktiskt efter att ha haft sällskap 24 timmar om
dygnet av upp till 14 personer samtidigt i över en och en halv
månad. Det riktigt ekar här :-(
Ingen som lagar god mat heller för den delen eftersom Per har
åkt. Så nu blir det ravioli på burk igen. Var låg
burköppnaren nu igen...
Fick brev av Cattis. Alltid något som piggar upp. Tack!
Det står 10 Soppåsar i köket och i 30 graders värme gör
de att namnet "geggarkvarten" på den här barren får
sin rätta betydelse. Quel odeur...
Fixade lite småsaker nere i butiken. Hupp, det börjar ju se
ut som en butik nu!
De skulle upp till Vallandry på eftermiddagen för att flyga
tandem och det fanns en plats i bilen åt mig. Vi åkte upp i
Vivekas Saab 9000 eftersom det är fel på bromsarna på Toyota
bussen. Bromsbackarna går mot skivorna utan bromsbelägg
emellan, samma fel som på Dompans Bluebird i våras.
Bergsvägarna går hårt åt på bilarna.
Halvvägs upp la motorn av och ville inte gå rent därefter.
Den hoppade och vibrerade. På instrumentbrädan lös lampan
"Check Engine". Vi puttade runt bilen och rullade ner
till Bourg igen och böt bil till...
...den gröna Toyota bussen utan bromsar och åkte upp med
den. Vem behöver bromsar uppför berget? Startade från den
alltid lika intressanta starten i Vallandry vid sextiden. En gick
det upp, en gick det ner men på något underligt sätt kommer
man alltid över träden ändå. Måste vara elektroniskt?
Efter en timme bland 35 andra skärmar som alla snurrade runt
över Charmettes (kan bli lätt jobbigt i längden), kom ett
stort grått moln inseglandes borta vid Bourg. Såg ut som front
som kom, så jag åkte ner till landningen. Alla andra var kvar
där uppe. När jag kom ner var det ingen dalvind. Fronten
tryckte på från andra hållet.
Fick skjuts in till Bourg med Bruno i hans ryska Niva
terrängbil (de är populära här).
Satt på kvällen och läste emailen. Otroligt varmt. Svetten
rann fast jag inte gjorde något jobbigare än att trycka på
tangentbordet då och då. Det jobbigaste är att om man dricker
mycket vatten för att kompensera vätskeförlusten, svettas man
bara mer. Att hålla vätskenivån låg lär inte vara bra, men
är mer praktiskt ;-)
Idag, torsdag. Lite småmoln på morgonen. Såg ut att vara
chans att det skulle rikta till sig mot eftermiddagen. Läste
emailen och städade köket. Fick hjälp av Marco som ramlade in.
På eftermiddagen small det bara till. Ösregn och hård vind.
Vädret i alperna kan slå om snabbt. Det visste jag i och för
sig redan innan, det är därför jag inte flyger när det ser
lite dåligt ut. Jag vet nämligen hur fort det kan slå
om sedan regnperioden i våras. Ett sommarösregn i Stockholm är
som lätt duggregn i jämförelse med hur det är här. Det är
nästan så man tror att dammen i Tigne gått åt h-e.
Instruktörerna med elever invaderade och tog köket i
besittning för att ha teorikurs och titta på skärmflygvideos.
Tur att det var städat....
Ägnade eftermiddagen med att skriva klart lägesrapporten.
Hade kommit efter lite, så det tog ett tag, men nu är den klar!
Hej hopp!
|
|
