|
|
Tjena hallå liksom ba!
Torsdag, gissa? Japp, regn. Ursäkta, vad har jag gjort för
ont? Förlåt mig snälla väderguden, men det räcker faktiskt
nu...
Mina pipeline-läggar robotar ploppade ut på morgonen. En
rendering som börjar rikta till sig, men som saknar lite
detaljer. Bland annat spotlight strålar i dimma och det var ju
inte det lättaste att få till snyggt.
Nu gjorde det ju inte så mycket att det regnade för jag
hjälpte Dominique med att skriva 100 adresser på kuvert som ska
postas till lite olika företag. Inte är det lätt att skriva
adresser när det är helt nya främmande namn som man inte kan
stavningen på. Det drog ner takten en del. Poppade SC'ALP medan
jag jobbade, de hade en av sina bättre dagar och radade upp hits
och schyssta låtar.
Netmailen kom. Fick en uppskattande kommentar (Tack Ulf!) om
att mina lägesrapporter är kul läsning. Jag räknade ut att de
når runt 65 pers totalt! Ägnade dagen åt att läsa igenom
netmailen och pep ner till min franska efter det.
Tomas dök upp på kvällen. Han ska vara här i en månad och
flyga (tror han ja... regna regna....) Han kom med viktiga
nyheter från Sverige: Clock har introducerats på börsen och
säljer "Number One" burgarna som
"Börs-burgare" för 18 kronor! Hmmmm....
Vidare berättade han att Mc Donalds har extrapris på Big
& Co (VM-Målet) just nu, för det är visst fotbolls VM.
Inte för att jag är fotbolls intresserad, men det är nog
första gången jag klarat mig undan vetskapen så här länge.
Mina fotbollstokiga grannar hemma i Sverige brukar annars springa
ut på balkongerna och ropa: Mål! Sverige!, Sverige! Och de
brukar till och med ha vänligheten att ropa målställningarna,
så det brukar lixom vara svårt att missa vad som händer....
Dominique försökte laga bilen med någon gucka man häller
ner i kylaren som ska täta hålen. Blev bättre men inte 100%
bra. Tror att det måste finnas mer material än hål för att
det ska funka och inte tvärtom ;-)
Fredag, mulet, Imagine meck. Vi vek om Tomas nödskärm, inte
för att han kastat den utan för att det ska göras en gång per
år. De blir ihop-plattade och slår därför ut några
millisekunder långsammare. När det gäller nödskärmar, kan
millisekunder vara avgörande om man är nära marken....
För att få något att göra gick vi ner till
landningsplatsen vid campingen och tränade starter i nollvind.
Tbax till barren och en välförtjänt middag med tillhörande
TV-kväll. Såg "Ushaïa", den franska motsvarigheten
till "Äventyr" (fast det är nog snarare tvärtom.
Äventyr är en dålig blek kopia av "Ushaïa")
"Nicolas Hulot" som leder programmet gör massor av
tokiga saker själv, han har helikopter cert men spyr väldigt
ofta i luften när det är mycket G-krafter. Han flög Mig-29 som
första västerländsk reporter och spydde så klart mitt
framför kameran! Efter det tvingade de glada ryssarna honom att
dricka ett dricksglas fullt med vodka! Kul program faktiskt, de
körde bl.a Bungyjump från helikopter med ett 450 meter långt
rep. Killen vände 10 meter över marken. Snacka om precision...
Lördag, mulet. Fick post från morsan & farsan. Tack! De
skickade bland annat tidningsurklipp från svenska tidningar om
hur ekonomin är i Sverige för tillfället. Ser ju inte ut att
ha hänt underverk, men den som väntar...
Tomas var ner till bageriet och handlade bröd. På vägen ut
tog han rejält med fart och satsade sedan rakt mot den väldigt
stängda glasdörren. Om man bara håller tillräckligt hög fart
(runt ljusets eller så), så går det bevisligen att passera
genom glas utan att behöva öppna först, men i underljusfart
resulterar det ofelbart i ett mycket högljutt "Tjong"
när hela rutan tvekar om den ska gå sönder eller inte. Det
gjorde den nu inte men kunderna och personalen låg
millisekunderna efter på golvet. Såg ut som de tagit skydd
ungefär, men de låg snarare där på grund av skrattkramp…
Vi gick ner på marknaden som de alltid har på lördagar (i
så gott som hela Frankrike). Hittade inget jätteroligt och gick
hem och vek om min nödskärm.
Fredrik från norrland och hans flickvän kom för att stanna
för natten innan de skulle åka vidare till södra Frankrike. Vi
gick till Super-U och bunkrade alla onyttiga grejer vi kunde
hitta och frossade sedan i chips och glass framför nyheterna på
TVn.
Imorse (söndag), hängde molnen lågt över bergen men
verkade sakta lätta. Vi bestämde oss för att göra ett
försök att åtminstone få ett ploffs från Les Chapelles. Väl
uppe på starten började solen skina och vi lade ut skärmarna.
Tomas startade först och kom iväg bra. Fredrik kom ut i luften
som tvåa, sjönk och var ganska nära träden innan han fick
höjd och kom över.
Jag startade sist och lyfte snyggt, sjönk ner, åkte med
grässtråna smattrandes mot sittplankan fyra meter i 40 kmh
innan det lyfte igen. Närvarokänslan når lätt upp till 110% i
sådana situationer...
Ute i luften steg och sjönk det om vartannat. Flög nära
berget hela tiden och plockade lite småstig.
Träffade George, Faff, Dompan med flera nere på landningen.
De hade flygit tandem med lite folk. De skulle upp igen med
passagerare och lite andra, men det fanns ingen plats för oss.
Fredrik och hans tjej sade hej och åkte söderut. Fredrik
kommer tillbaks på fredag. På tisdag kommer en annan svensk,
nåja nästan svensk, skåning hit. Per dyker upp i slutet av
månaden och fler har hotat med att komma. Sommarens svensk
invasionen har börjat...
Vi stannade kvar på landningsfältet och tränade starter.
Efter ett tag kom tandemflygarna ner igen och slutligen den
minibuss de hade, men de skulle inte göra mer flyg för dagen.
Det började mulna på och dessutom var åskrisk utlovad, så
Tomas och jag lade våra flygplaner på hyllan. Hungriga var vi
dessutom, såg riktigt fram emot en god lunch.
Vi tänkte vi kunde få skjuts de fem kilometrarna till Bourg
i bussen och det verkade okey att åka med. Faff muttrade något
om att de skulle till Peisey, vilket är åt andra hållet än
Bourg och en bit upp på berget men Dominique pratade med
föraren och sedan kunde vi åka med.
Tomas och jag satte oss längst bak i bussen och flöt med i
tempot. Vi åkte mot Bourg via en liten omväg för att plocka
upp en kille, svängde sedan ner på stora vägen mot Bourg igen.
Fast åt fel håll...
Efter ett tag passerade vi Landry. "Vad är det som
händer?", frågade jag Tomas som kan språket. "Inte
vet jag, jag är på semester", svarade han.
Rakt igenom Landry och upp mot Peisey. Efter 15 minuter på de
slingrande småvägarna kom vi in i Peisey och stannade. Lastade
ut alla grejer och före detta tandempassagerare ur bussen.
George hade sin bil där uppe och han sade att vi kunde åka med
honom. "Schysst", sade vi och stoppade in våra grejer
och såg fram emot den något försenade lunchen.
Tomas muttrade något om att om vi hade gått istället så
hade vi redan suttit vid matbordet vid det här laget. Nåja,
ingen skada skedd, en liten omväg via Peisey gör ju inget. Vi
kom fram till att det var rätt att köra hem tandempassagerarna
först, de bodde tydligen i Peisey.
George drog igång motorn, backade ut från parkeringen och
åkte sedan upp för berget mot Vallandry och inte ner igen. Vi
såg den där lunchen försvinna ännu mer tidsmässigt, men
höll god min och sade inget. Efter 10 minuter stannade George,
sade att det ser fint ut på starten och pekade mot en liten
kulle mitt i Vallandry. Då först förstod vi att vi skulle
flyga ner!
Tomas tog sin skärm ur bilen först "Bon" (bra),
sade George när jag tog min skärm och sedan satte han sig i
bilen och var borta innan vi hann säga vindvimpel. Vi skrattade
så vi stod dubbelvikta. Här var grabbarna som skulle hem och
äta lunch men hamnade på en startplats istället...
Startade i en vindby, fick lyft snabbt och styrde ut mellan
husen just när det började sjunka. Undrade om jag skulle komma
fram och ut över träden. Strax efter det steg det igen och det
var lugnt.
Ut i grytan vid Charmettes och hittade lite småblåsor. Hade
ingen riktig koncentration, hungrig var jag dessutom. När det
började småregna oxo tröttnade jag och drog ner till
landningen där det blåste ganska mycket. Gjorde en så'n där
rätt uppifrån landning.
Packade skärmen och började gå mot Bourg eftersom det inte
var någon med bil som skulle mot Bourg. Pratade med Tomas på
radion, han ville få en timme i luften så han tänkte ligga
kvar ett tag till där uppe.
När jag gått en kilometer på den lilla gångvägen, hörde
jag ett motorcykel putter. Vem f-n är det som kör båge på
gångvägen tänkte jag medan ljudet kom närmare. Efter ett tag
slutade ljudet att öka i volym och var samtidigt väldigt nära,
jag tittade åt sidan och där på en crossbåge satt Faff och
flinade dumt.
Han pekade på "limpan" och sade att jag skulle
hoppa upp. Det fanns bara en fotpinne för passageraren, så det
blev till att hålla ena foten i luften. När vi kom upp på
vägen slutade han att köra sådär puttrigt och lugnt. Hej, vad
fort det gick! Hur fort vet jag inte, hastighetsmätaren var
påpassligt nog trasig, men över 100 gjorde vi minst på den
lilla vägen mot Bourg.
Fem minuter senare var jag i lägenheten och frossade i
Baguette, Camembert och glass. Hm, vilken lunch...
Brum brum!
Hej Hopp!
Måndag, kraftig vind med sol mellan de stora molnen.
Åskrisk. CB (Cumulus Nimbus dvs åskmoln) vill man inte flyga
under. Det stiger med 20-25 m/s under ett CB. En skärm i B-Stall
sjunker med max. 15 m/s så det går fortfarande uppåt med 10
m/s. Uppe i CBet är det åska, drivis och hagel på en gång.
Behöver väl inte nämna att det är ruskigt turbulent och
kallt. Ett CB går dessutom upp till 11 000 meters höjd eller
mer och förutom att vara minus 60 grader så är luften lite
väl tunn för att man ska må så där väldigt bra när man
kommer dit upp utan veckor av höjdanpassning innan. Alla flygare
har respekt för CB, till och med en 747 jumbojet väjer och går
runt.
Tomas åkte till Annecy för att hämta tbax sin skärm han
lämnade till ITV för genomgång på vägen hit.
Tänkte att jag var tvungen att hitta på nå't. VTTn som stod
här har Dompan tagit, så cykling var ju inte att tänka på.
Funderade på att åka skateboard men hade ingen riktig lust. Kom
på att det fanns rullskridskor i nå'n kartong bland alla de
kartonger som fyller hela den här 80 kvm stora lägenheten. Det
står kartonger och skärmar och annan bråte precis överallt.
Ser ut som en blandning mellan ett lager och ett soprum ungefär.
Grävde bland kartongerna och hittade slutligen rullgrillorna.
Spände fast dem på fötterna och rullade vingligt runt i köket
medan jag gjorde lunch.
Precis när jag tänkte dra ut på en rullgrille repa ropade
George på radion och frågade om jag ville följa med och flyga.
Visst, sade jag.
Vi åkte upp till Vallandry. När vi nästan var framme vid
starten stod en lastbil och blockerade vägen. Fyra bilar som
inte kom förbi stod och väntade. George gick ur, pratade med en
dam som sade att de hade tutat men att föraren till lastbilen
var borta.
George tittade in i hytten och klev sedan in och startade
lastbilen, lade i backen och backade undan den. Sen kunde vi åka
vidare. Han har varit brandman så han tyckte den här lastbilen
med stenbumlingar på flaket var liten och lätt...
Uppe på starten mitt i Vallandry, berättade George att det
var väldigt liten risk för CB men att jag skulle hålla koll
på molnen.
George startade först och flög ut över träden med fem
meter till godo. Jag fick vänta ganska länge på en bra
vindpust att starta i. Kom slutligen iväg, flög över några
parkerade bilar på två meters höjd och ut mot träden. Var
säker ett tag på att det inte skulle gå att komma över men
strax innan skogskanten lyfte det några meter och jag flög
över trädtopparna med fyra meters marginal.
George låg över Charmettes och kämpade, jag flög dit och
låg 30-50 meter under honom. Små små områden lyfte och det
var skitsvårt att ligga kvar i dem. Jag tappade hela tiden
någon meter och var slutligen tvungen att ge upp. Flög ner mot
landningen. Kom ut över dalen och det började gå i raketfart.
Dalvinden var på toppnivå. En bit från landningsfältet
plockade jag loss acceleratorn ur dess hållare för att vara
beredd.
In över fältets början på 100 meters höjd och vände runt
mot vinden. Kom fortfarande framåt med någon kilometer per
timme, så jag gjorde en 360 och var helt plötsligt i andra
ändan av fältet. Man driver fort med vinden när det blåser 35
- 40 kmh...
Flög framåt sakta till mitten av fältet och väntade på
att det skulle sjunka. Ville ha marginal ifall vinden ökade och
jag skulle börja backa. Skärmen gick hela tiden på maxfart.
Jag kom lite för långt fram och gjorde en sväng snett bakåt
och var snabbt i slutet av fältet och kunde därifrån göra en
snygg inflygning hela tiden helt obromsat. Puh!
Tittade upp och såg att George lyckats hitta en bra blåsa
och bara försvann från Arc 1800 där jag sett honom sist. På
några minuter var han uppe på 2600 meters höjd.
Tomas ropade på radion att han kommit tbax till Bourg. Jag
packade min skärm och gick de fem kilometrarna till Bourg med 16
kg skärm på ryggen. Pratade med George på radion, han skulle
topplanda uppe vid Vallandry för att enkelt plocka ner bilen.
Hemma igen plockade jag fram rullgrillorna. Tomas ville med
och åka. Han ville också till landningen för att kolla in
skärmen efter servicen på ITV. Vi slog två flugor i en smäll
och tänkte att vi kunde åka rullgrillor cykelvägen till
landningsfältet.
Genom Bourg såg vi ut som fågelskrämmor och var livsfarliga
både för oss själva och alla andra runt omkring. Vi vinglade,
ramlade och skrattade. Det största problemet var nerförsbacken
under järnvägen. Hur f-n bromsar man med ett par rullgrillor?
Vi tillämpade principen med att åka till närmaste
lyktstolpe och greppa den för att få stopp. När vi kom till
cykelvägen var det lite lugnare, inga bilar att hålla koll på
men väl träningscyklister och de kör ju inte så fort...
Efter många balansstycken och vurpor kom vi fram till
landningen. Där blåste det ännu mer än tidigare. Vi såg en
skärm som landade i Landry, han backade ner bitvis...
Tomas tänkte stanna och vänta in mindre vind eftersom det
lugnar ner sig fram emot solnedgången. Jag tog rullgrillorna
hemåt igen eftersom jag frös i mina kortbrallor och den friska
vinden.
Vid järnvägsbron såg jag ett par killar som klättrade
uppför stenpelarna, bredvid stod en kille och fiskade i floden.
En kanotist kom förbi i slalombanan som är uppspänd på vajrar
över floden. Hela tiden cyklade folk förbi iklädda trendiga
cykelkläder. En och en annan rollerblade åkare kom oxo förbi
(det var bara Tomas och jag som åkte på gamla fyrhjuliga
rullgrillor).
Kom att tänka på att det hela såg ut som man spelade in ett
äventyrsprogram och ställt upp statister på en liten yta för
att representera alla olika sporter. Fast detta var "mitt i
verkligheten", som Kurt Ohlson skulle sagt det.
Numera vet jag oxo varför floden rinner från Bourg mot
Landry och inte tvärtom. Det var uppförsbacke hela j-vla vägen
hem till Bourg.
Precis när jag kom tbax in i lägenheten ropade Manu att jag
skulle komma ner till La Collone och ta en öl med dem. Av med
rullgrillorna och på med ett par mer stabila skor och ner för
en mer än välförtjänt öl...
Tisdag, vaknade klockan tio, gick ner till Super-U och
handlade och käkade slutligen frukost vid elva.
Knöt fast rullgrillorna och åkte runt på parkeringen.
Lyckades till och med saxa efter ett tag. Enda stora problemet
är fortfarande att bromsa...
Ner på franskakursen med rullgrillorna på fötterna. Madame
Martin hade glömt att ta med sig kritorna och eftersom jag var
den som var snabbast, så fick ju jag uppdraget att köpa kritor.
Ut med rullgrillorna på stan och klampade sedan in till
"Bloc Not" (bokhandeln) och lyckades förklara vad jag
ville ha. Madame Martin har 12 stycken kritaskar hemma numera.
Det var lixom inte första gången hon glömde dem...
Letade efter en bananväska på kvällen att låna för att
stoppa lite grejer i, hittade ett videoband märkt
"Broadcast". Stoppade det i videon eftersom jag
misstänkte vad det kunde vara på det och mycket riktigt, det
var videon jag filmade åt Dominique för fyra månader sedan som
jag inte sett. Jonas har gjort ett mycket bra klippjobb faktiskt.
Kul! Lämnade in videon för kopiering på en fotoaffär så fort
som bara var möjligt.
Onsdag, fint väder, Tomas och jag åkte upp med Manu och
George till "Le Fort", ett gammalt fort på ostsidan
1000 meter över Bourg.
Kom iväg bra och kastade runt skärmen i första stiget jag
hittade. De andra låg redan ute i luften.
För en gångs skull fattade jag hur termiken gick längst
berget. Jag var "ett med naturen". Okey, det gick att
se på träden var de rörde sig och på att man kunde se var de
andra fick stig, så lite fusk var det ju :-)
Uppe vid Le Fort är det stora sluttande ängar med träd lite
här och där. Var tvungen att flyga jävligt nära bitvis, låg
fem meter över kossorna ett tag.
Plockade blåsorna fast de var små och körde s-svängar i
dem. Fan vad schysst det är när man märker att man är på
väg ut ur blåsan på andra sidan, börjar svänga, och svänger
sedan runt ut i sjunket när skärmen bankar till i sidled och
går runt fort. När man har svängt nästan 180 grader går man
in i blåsan igen med hela skärmens yta så gott som 90 grader
mot blåsan (eftersom blåsorna följer bergets lutning, runt 30
grader eller så). Det tjongar till i tyget och sen bär det
uppåt igen med en jävla fart.
Jag var flera gånger högst av alla (George mådde inte bra,
trodde han höll på att bli sjuk, så det kanske påverkade).
Tomas var långt ner längst berget, halvvägs till Bourg, men
harvade envist vidare.
Jag ramlade ur en blåsa ganska högt upp bredvid ravinen,
hamnade i sjunket och kunde inte komma in igen i blåsan på
grund av att jag flög under den. Det gick inte att göra mycket
mer än att åka rakt fram eftersom ravinen var bredvid mig.
Neråt gick det fort, kom nästan ända ner till den nivå där
Tomas låg och kämpade.
Lyckades hitta en bra blåsa och skruvade upp mig igen. Det
kändes bra! När jag kom upp till strax under starten såg jag
att George och Manu hade topplandat. Jag fick gneta länge för
att hitta en tillräckligt bra blåsa att komma upp de 80 sista
metrarna som behövdes för att kunna topplandade, men det gick
slutligen och jag landade lugnt bredvid dem.
När vi suttit på starten ett tag kom Tomas sakta uppåt. Han
slet för att utnyttja blåsorna optimalt och lyckades slutligen
efter mycket slit, komma upp han oxo och topplanda.
Manu tog bilen ner och George, Tomas och jag flög. George
försvann uppåt (mer likt honom) och slutade inte kurva förren
han var inne i molnet 500 meter ovanför starten! Efter
ett tag kom han ut i framkanten på molnet på väg ut över
dalen (Vad var det nu VFR-reglerna sa om avstånd till moln?
Minst 300 meter, men var det till eller i molnet? :-)
Tomas och jag satsade oxo på att få så mycket höjd vi
kunde, men kom aldrig över starten. Vi stack ut längs sidan på
berget i hopp om att hitta stig längst vägen. Vi ville till den
stora landningen mitt i dalen. Det var ganska kraftig dalvind och
därmed motvind.
Sjönk med -2 och ibland med -3. Jag vände halvvägs eftersom
jag insåg att jag inte skulle komma fram, och surfade med vinden
tillbaks till Bourg.
Kom in på 300 meter över stan, gjorde några 360 och
s-svängar och landade bredvid campingen (utan kossor på fältet
den här gången).
Tomas landade bredvid stationen och strax efter honom kom
George ner. Han hade varit över till berget på andra sidan
dalen, seg-klättrat upp till 2000 meters höjd och därefter
hade det bara sagt pang och han hade stigit med + 6 m/s. Uppe på
2800 meters höjd hade det varit rejält turbulent och
fortfarande mycket stig så han hade först dragit öron, men det
steg ändå, så han B-stallade sig ner.
På kvällen jobbade vi i butiken med att slå bort ett lager
betong man har lagt för länge sedan över en stenvägg.
Dominique tycker det blir finare med stenväggen synlig och
putsad, men det är ett jävla jobb att få fram den. Det dammar
ju en del kan jag berätta. Vi hade damm precis överallt
efteråt. Såg ut som vi stått på museum några 100 år...
Hörde Kiss låt: "Unholy" på SC'ALP fast på
tyska: "Unheilich". Tyska synkar inte för den typen av
heavy metal. Inte alls faktiskt, det låter helt enkelt
skitfånigt.
På kvällen dök Örjan från Skåne dök upp, en dag
försenad. Han är här för att flyga som alla andra.
Torsdag, sol, värme. Jobbade i butiken på morgonen och åkte
upp till Charmettes på eftermiddagen. Tomas och jag hade lånat
Dominiques tandemskärm (Pegase'n, den med Hotel Mercure reklam
i).
Vi meckade dit våra selar istället för de som finns i
original eftersom våra är bekvämare. Startade baklänges på
grund av ganska kraftig vind på starten. Det är inte många
tandemflygare som gjort baklänges start :-) Fast det var ganska
enkelt eftersom vi båda två visste hur en sådan fungerar,
något en vanlig passagerare inte har en aning om, så vi
avråder nog från sådana i vanliga tandemflyg sammanhang.
Ut över grytan. Vi bråkade lite om vilka blåsor vi skulle
ta, det var ganska gott om dem. Tomas styrde så han bestämde i
slutänden.
Medans vi harvade runt över träden i Charmettes grytan
drömde vi om att vi oxo skulle vara med i den första
tandemvärldscup tävlingen 17-19 juni. Robbie Whittal och Hans
Bollinger skulle flyga tillsammans och de är ju inte så duktiga
- Världsmästare 1991 resp 1993. Vilket team!
Vi kom upp ovanför Vallandry och meckade fast remmar på
bromshandtagen så att jag som satt fram (och lägre ner), kunde
komma åt bromsarna. Efter det släppte Tomas bromsarna och jag
styrde via remmarna. Pegasen är ganska tungstyrd och det var
jobbigt att svänga s-svängar för att ligga kvar i blåsorna.
Vilken bordell vi hade (Bordell är fransmännens favorit
uttryck när något är rörigt), två variometrar som tjöt och
tickade, en radio som vi pratade med Örjan i, två nödskärmar
och linor och extra remmar överallt. Tomas blev trött i benen
så han lade sina ben uppepå mina vilket gjorde att han satt som
en kung men att mina ben började somna. När han tog bort sina
ben hängde han framåt mycket obekvämt i sin sele fast då satt
jag som en kung...
Fan vad kul vi hade i luften, vi fotade oss själva och alla
andra skärmar runt omkring och snackade skit med varandra och
alla andra. Blåsorna blev svagare och vi fick kämpa med Pegasen
för att hålla den kvar i luften.
Vi lyckades slutligen kurva upp till Hotel Mercure och låg
och gjorde wing-overs över deras terrass. Är det bra reklam
eller är det bra reklam? Synd bara att ingen såg det eftersom
det är lågsäsong och därmed folktomt i Arc 1800....
När vi flygit två timmar tyckte vi det var dax att gå ner.
Precis då fick vi en fin blåsa och kurvade upp över Arc 1800
och upp till 2000 meters höjd, 600 meter över start. Vi flög
runt över Arc 1800 och drömde om att nå molnbas på 3200
meter, men klockan halvåtta på kvällen är inte termiken stark
nog att lyfta ett tandem ekipage så högt utan mycket gnetande
och vi var trötta båda två.
Tomas rattade ner Pegasen till Petit Chal, där vi parkerat
bilen, gjorde några wing-overs som var precis tvärtemot hur jag
skulle gjort inflygningen, men det finns ju fler sätt än ett
att landa på. Han bad mig slutligen hålla käften med mitt
klagande och gjorde inflygningen på sitt sätt...
Vi kom runt i en kraftig högersväng över det lilla huset
och sen var det mark-kontakt. Jag klarade inte av att springa
ordentligt för benen var så trötta och Tomas nästan ramlade
över mig bakifrån av samma anledning. När vi väl fått stopp
på oss själva och stod stadigt på marken, klockade vi flyget
till 2 timmar och 20 minuter. Pas Mal som frassarna säger! (Inte
dåligt)
Efter mycket garv om flyget och den flatspinn vi satte oss i
när vi bägge två drog lite väl hårt i höger bromsen strax
över Vallandry, körde vi ner bilen och hämtade Örjan från
den stora landningen i dalen. Han hade flugit 2 tim 50 min med
sin Apco Supra.
Tittade på TV på kvällen, såg ett program om flygning som
påpassligt nog hette "Pegase".
Imagine 3.0 kom idag, fredag, tillsammans med diverse
tidningar och post (Tack Magnus!). Imagine 3.0 kostar normalt 700
USD (6000 kronor), men jag betalde en tusenlapp eftersom Amiga
Format hade Imagine 2.0 som omslagsdisk och
uppgraderingserbjudande till 3.0 för 75 pund. Förutom att
3.0:an har mycket kul nya funktioner, så har jag nu äntligen en
manual!
Imagine har alltid tävlat mot det raytracing program som
kommer med videotoastern: Lightwave. Videotoastern har fått hela
USAs videomarknad att formligen explodera eftersom Toastern är
så billig mot allt annat som gör samma saker (Toastern är ett
kort man sätter i en Amiga som gör skojiga videoeffekter,
textar och chromakeyar dvs vädergubbe mot kartan köret).
Enda felet med den är att den bara funkar med det amerikanska
TV-systemet NTSC (brukar kallas "Never The Same
Color"). Lightwave har tidigare bara följt med Toastern
vilket gjort att många amerikaner som bara velat raytraca inte
velat betala för hela videotoastern samt att alla européer inte
ansett Lightwave som ett ekonomiskt vettigt alternativ.
Nu släpps äntligen Lightwave i en standalone version.
Imagine sägs ha bättre modeller men Lightwave ska vara lättare
att sätta upp scenerna och texturer i. Att lightwave är bra,
bevisas av att de två Science Fiction TV-serierna "Babylon
5" (Star Trek liknande) och seaQuest (undervattens science
fiction) har så gott som alla sina special effekter gjorda med
det.
Jag skulle gärna vilja ha Lightwave för det verkar på
många sätt bättre än Imagine, men 3.0:an av Imagine kanske
har det som jag tidigare saknat. Nu hann jag ju inte titta på
Imagine 3.0 alls, för vi skulle testflyga två skärmar innan de
säljs. De var båda små och för lätta personer, så mina 84
kilo fick köra bilen istället.
Upp till Chappelles. När vi kommit halvvägs, var vägen
avspärrad på grund av vägarbete. Ner igen och bort till Landry
där det finns en annan längre väg upp. Inte kunde fransmännen
skylta redan nere vid Bourg att vägen var avstängd högre
upp...
Tomas och Örjan flög ner och kollade att bromsarna och sånt
var rätt inställda. När vi kom tbax till lägenheten ropade
George på radion att han skulle upp till Vallandry och flyga.
Jag startade 15.30. Efter den vanliga sniffen över träden,
flög jag över träden på låg höjd för att plocka blåsorna.
Låg nere på under fem meter från topparna ibland. Körde
s-svängar och klättrade uppåt. Tappade en blåsa och
förlorade lite höjd. Hittade genast en ny blåsa, det var
ganska lätt att se var de var på skaket på trädtopparna.
Var uppe vid Hotel Mercure och kämpade men kom inte över.
Hela berget är väldigt flackt så det går inte att kurva i
blåsorna så nära träden eftersom man inte hinner runt innan
man sitter i en gran, så det blir s-svängar.
Helt plötsligt tappade jag stiget helt och låg i minus tre
sjunk, trädtopparna kom snabbt närmre. Såg att glidbanan
aldrig skulle räcka ut till grytan vid Charmettes där det
stupar brantare. Jag var helt säker på att jag skulle landa
bland granarna för det sjönk med minus tre hela tiden och det
var kraftig motvind, troligen på grund av att jag låg under
blåsan. Var på väg att resa mig upp ur selen och förbereda en
trädlandning.
Såg att några träd längre bort skakade något, styrde dit
men var inte säker på att höjden skulle räcka ändå. Sjunket
minskade lite och jag kom in i den lilla blåsan, utnyttjade den
så gott jag bara kunde och vann tillräckligt med höjd för att
klara mig ut till grytan med något högre puls än vanligt...
Tredje gången samma sak hände uppe vid Hotel Mercure och jag
rasade ner, räknade jag med att det borde gå att hitta stig på
vägen ut, och det visade sig vara rätt men man är ju aldrig
helt säker....
Tomas och Örjan hade kommit över Arc 1800 och var på väg
högt upp. Jag gick mot Hotel Mercure igen, fick bra höjd, gick
utåt för jag hoppades på att hitta en större blåsa som jag
kunde kurva i.
Efter 10 minuter hittade jag en, slog ett varv. Svängde runt
ganska nära träden, men varion pep hela varvet runt med + 2 i
stig, så jag låg kvar i sväng. Andra varvet gick ännu bättre
och sen började avståndet till träden bli mer trevligt.
Drev med blåsan och kurvade allt brantare och brantare.
Varion pep mer och mer. Det prasslade till i skärmen då och då
och varje gång jag vände runt utåt mot vinden tog det ett
jävla skutt uppåt.
Precis när jag passerade Hotel Mercure med +3 slog halva
skärmen in på yttersidan. Eftersom det var yttern, så låg jag
kvar i svängen för att inte tappa blåsan och pumpade ut
inslaget.
Tjong sade det sedan och varion pep som tokig, +5 m/s. Hade
fullt sjå med att passa skärmen mot inslag. När det lugnade
ner sig lite och gick ner till + 3 insåg jag att jag var 300
meter över Arc 1800 och att det började bli kallt.
Skruvade vidare upp till 2500 meters höjd och såg över
toppen på Arpette. Jag var ganska trött i huvudet av all
koncentration och i armarna av tandemflygandet dagen innan samt
av allt s-svängande, så jag gick rakt ut mot Charmette nöjd
med 1000 meter höjdvinst över start (Nytt personligt rekord!).
Flög in i en ny fin blåsa, men orkade inte göra något av den
och flög bara rakt igenom och sjönk sedan sakta neråt.
När jag kom över Charmette hade jag över 500 meter över
start kvar och marken var långt ner. Det steg lite här och där
och det hade gått att kurva men jag orkade inte. Tänkte att det
här var ett bra tillfälle att prova B-stall.
Drog i remmarna i B-paketet men händerna gled på remmarna.
Tog tag runt stål-ringarna ovanför och hängde min tyngd i dem
och då kom de neråt. Det gick ganska tungt att dra. Efter ca 15
centimeter slutade de att gå tungt, vilket är när skärmen
går in i B-stallen.
Skärmen försvann bakåt eller snarare, jag pendlade framåt
när skärmen stannade i luften men det känns som skärmen
pendlar bakåt. Sen gick det rakt ner med en helsikes fart. Det
visslade runt öronen och skärmen kändes alldeles svampig och
svajade mjukt.
Släppte upp och som väntat nästan rycktes B-linorna ur
händerna på mig när de kom upp över "det börjar
strömma luft över skärmen igen" läget. Skärmen dök
framåt snett och jag undrade om jag låg i stabil parachuting,
det visslade fortfarande fort neråt, minus fem på varion. Jag
provade att svänga och det funkade. Tittade på varion igen,
minus 1.5 och jag var säker på att ekipaget flög igen. Huj,
det var läbbigt!
Sen drog jag acceleratorn i botten, fick inte framkanten av
skärmen i skallen vilket jag nästan räknat med, utan bara en
rejäl fart framåt. Sen sjönk det ju något mer än vanligt
oxo. Glidbanan var väl inte den bästa, men det är samma på
alla skärmar. Fullt accelererade sjunker de mer än vanligt.
Efter det drog jag öron hela vägen ner till landningsfältet
mitt i dalen och landade efter 1 timme 20 minuter.
Käkade min macka jag hade med mig (den hade legat oåtkomlig
i fickan bak i selen dit man inte når under flygningen och
frestat mig med att vara så nära men ändå så långt borta.).
Pratade med Tomas på radion. Han var på 3300 meters höjd. Pas
Mal!
Jag sade att jag inte skulle flyga mer för jag inte orkade.
Packade skärmen och precis när jag var klar kom en kille jag
känner i sin bil och frågade om jag ville följa med upp. Kan
man säga nej då?
Pratade med Tomas på radion en halvtimme senare. Han frågade
var jag var? "Charmettes", svarade jag ;-)
Startade igen. Det var svårare att hålla höjden vilket inte
var så konstigt, eftersom det var senare på kvällen. Det var
ett myller av skärmar på olika nivåer över grytan. Jag flög
lite halvkoncentrerat och orkade inte jobba tillräckligt för
att komma upp, men höll höjden. Efter 45 minuter minskade
stiget och hela klungan halkade ner mer och mer.
Jag var slutligen tvungen att ge mig ut från berget. Jag
ville ha en timme i luften, men ner till landningen tar det bara
5-6 minuter. Det gällde alltså att "hitta" 10 minuter
extra någonstans.
Flög ut mot Landry och sjönk bara med 0.5. Följde
bergssidan sedan uppåt i dalen så nära jag vågade för att
hitta rester av lyft. Sjönk hela tiden men aldrig mer än minus
ett.
Slutligen var jag 100 meter över landningsfältet och det
fattades ändå fyra minuter. Jag drog ner bromsarna så långt
jag bara vågade och flög nära stallgränsen med minimalt sjunk
över träden på andra sidan dalen där skuggan låg. Hoppades
på restvärme och fick bingo, kunde nolla bitvis!
Hängde 30 meter över fältet och pressade ur det sista ur
skärmens prestanda och restvärmen över en grushög. Satte ner
fötterna precis när klockan slog om till 60:00 Yes, yes, yes!
Fredrik kom tbax på kvällen efter sin semester i södra
Frankrike, så nu är vi fyra svenskar här.
Hej då hej du!
Hej du hej ba!
Lördag. Vi skulle till Mont Lambert för att hjälpa till att
köra elever på en kurs där. Upp klockan 5.30 Uuuuhhhh!
Väl där låg vinden helt snett, så vi väntade på att
termiken skulle komma igång och vrida vimpeln så det gick att
starta. Det tog tid, alldeles för stabilt, nästan lika varmt
på höjd som vid marken och då blir det ingen eller väldigt
svag termik.
Slutligen klockan tolv gjorde vi ett nerflyg med lite lyft.
Bra förhållanden för eleverna eftersom de kunde flyga trots
att det var lite termiskt. Tomas körde skyttel med dem i
Bluebirden som kokade när han kom upp varje gång.
Någon termik så man kunde hänga kvar infann sig inte. Det
var grisvarmt, säkert 30 grader. Vår hjälp behövdes inte
längre så vi åkte hem till Bourg i hopp om att det skulle vara
bättre termik där eftersom det ligger högre och därmed är
kallare rent automagiskt på höjd.
Vi åkte hem i Bluebirden med värmen på. Mycket mysigt med
tanke på yttertempen. Hemma i Bourg åkte de andra och tog ett
nerflyg. I Bourg var det nämligen överutvecklat och moln över
hela himlen. Jag skippade flygningen, hade en tryckande
huvudvärk på grund av värmen och den blev inte bättre av att
jag bara sovit 5 timmar.
HamLabPlus låg i postboxen på kvällen, ett program som gör
underverk med 24-bits bilder på ESC-Amigor utan grafikkort. Är
det någon som vill ha ALP-bilderna i det formatet (PCHG), hojta
till!
Fick brev från Petra, hon åker hem till Sverige över juli
(för att jobba av uppsägningstiden. Hon begärde förlängd
tjänstledighet, fick den inte beviljad och sade upp sig från
skattemyndigheten!). Hon kommer tbax till Frankrike i augusti
för att plugga franska och gå skärmflygkurs.
Hon avslutade brevet med att det skulle vara kul om jag kom
till Annecy före den 28onde för då åker hon hem.
Söndag. En dag vi numera kallar stora "idiotdagen".
Alla utom Fredrik hade nämligen under väl valda perioder
kortslutning i huvudet den dagen. Så här efteråt skyller vi
på att det var åskvarning med tryckande värme.
Vi klev upp tidigt, åkte till Mont Lambert för att hjälpa
till på kurs. Innan vi åkte, knäckte vi två ägg i kylaren
på Bluebirden eftersom vi fått tipset att äggvitan tätar
hålen. Var långt ifrån vaken när vi åkte och jag var
fortfarande inte riktigt "hemma" i huvudet när vi kom
fram. Som tur var jag ju i gott sällskap skulle det visa sig.
Tomas och jag flög ner med Hotel Mercure skärmen. Jag var
kaptenen på skutan. Vi missade första starten men kom i väg
fint på andra försöket. Drog ner bromsen på höger för att
svänga och lyckades få en ensidig stall som började alstra en
flatspinn. Släppte upp bromsen och skärmen började flyga igen.
Tyckte det var lite väl lätt att stalla, kollade trimmen på
Tomas inrådan och den stod ju helt åt h-e....
Ner mot landningen. Hittade ingen vimpel att se vindriktningen
på. Pegasen känns lite som en traktor att flyga och jag kunde
inte få någon feeling för hur det blåste (man brukar märka
det i skärmen). Frågade Tomas åt vilket håll det blåste.
Fick något mumlande till svar och en pekning. "Ska vi landa
åt det hållet?", frågade jag. "Ja, ser du inte
vimpeln?", svarade han. "Jo, nu", svarade jag och
såg en röd liten strimla mot en grön bakgrund. Inte speciellt
bra färger för mina något färgblinda ögon, men nog såg jag
att vimpeln stod där. När jag tänkte påbörja finalen,
frågade Tomas vart jag var på väg?
"Ditåt", svarade jag. "Men det är ju
medvind", sade han när vi hade 30 meter kvar till marken
och precis skulle svänga in över fältet. "Va?",
frågade jag. "Vinden blåser ju ditåt", sade Tomas
och pekade tvärtemot åt det hållet jag var på väg.
Jag kastade runt skärmen och styrde ut över det odlade
fältet bredvid landningsfältet och där brakade vi ner, voltade
på varandra för att det inte gick att springa i det höga
gräset.
Efter lite utredning kom vi fram till att vi nog
missförstått varandra och att mina hjärna var kortsluten denna
dag.
När vi packat skärmen, tittade jag på mitt sele och såg
att radion var borta. Säkringskroken satt fortfarande fint
fastskruvad i selen så handlovsremmen måste gott av. Om vi
tappat den från luften, var jag just 5000 kronor fattigare.
Tomas var ganska säker på att han sett radion vid
landningen. Vi letade runt i det höga gräset. Det fiffiga med
att leta efter en radio är att om någon annan sänder så hör
man ju var ljudet kommer ifrån och då vet man var radion är.
Om radion är påslagen, det vill säga. Det var den ju för
en gångs skull inte eftersom de guidade ner eleverna per radio
och vi hade tröttnat på att höra fraser som: "Höger,
höger. Om du snurrar mer nu blir jag yr i huvudet.
Höger...."
Vi letade och letade i den tryckande värmen. Tomas hittade
radion till sist. Handlovsremmen hade mycket riktigt gott sönder
i sin ihopsättning. Tur för mig så gick den sönder på marken
och inte i luften. Det är ju fler gånger än en den hoppat ur
radiofästet och hängt enbart i handlovsremmen efter en bumpig
start...
Åkte upp igen. Örjan och Fredrik flög ner och Tomas och jag
körde var sin bil ner. När vi kom ner låste jag Bluebirden och
slängde igen förardörren och började gå mot fältet.
Började undra var jag gjort av nyckeln. Kom på att sist jag
sett den satt den i tändningslåset. Gick tbax till bilen och
kunde konstatera att den mycket riktigt satt där inne i den
låsta bilen. Bravo Latte!
Gick och frågade Tomas om han hade gett tillbaks den nyckel
han hade lånat av Dominique dan innan. "Jag tror den ligger
i lägenheten, ska titta.", svarade han och grävde i
fickan. Efter att ha letat igenom alla fickorna, hittade han den
i den sista fickan och det problemet var ur världen...
Vi åkte upp igen. Örjan skulle kört förbi avfarten i goda
90 kmh om jag inte hostat lite försynt och sedan kompletterat
med ett något högre: "Hallå!".
Efter två motorstopp kom vi upp och Tomas och jag gick till
starten. Kom fram till att Tomas fick vara kapten och jag, med
tanke på mina tidigare bravader, bara fick vara barlast.
Efter en snygg baklängesstart som imponerade på de övriga
piloterna på starten, landade vi snyggt mitt på
landningsfältet. Vi drog ner lite skratt eftersom jag satt
ganska mycket lägre än Tomas på grund av min högre vikt och
därmed fick honom på ryggen när jag landade först, men han
klagade inte. Tyckte det var mjukt och skönt att inte behöva
springa själv...
Örjan som oxo flög ner, gjorde en rejäl pluslandning och
missade fältet. Kändes skönt att jag inte var ensam om att
vara sinnesförvirrad vid landningen.
Kursen var slut och vår hjälp behövdes inte längre. Det
såg ut som åskan började byggas upp så vi skippade vidare
flygning. Tomas tyckte vi kunde åka till Annecy och bada. Bra
idé, tyckte jag och sade att vi dessutom kunde få en gratis
fika hos Petra där.
Örjan och Fredrik hade ingen lust, så Tomas och jag tog
Bluebirden. Körde till närmaste by och började tanka vatten i
alla flaskorna. Det är åtta mil omväg att åka hem via Annecy,
så mycket vatten skulle behövas. Kylaren hade redan kokat ett
flertal gånger under dagen så det gällde att vara förberedd.
Vi hällde ner vatten i kylaren men det kom ut igen genom ett
nytt stort hål. Vi körde till närmaste mack. När vi stannade
började det lilla vatten som var kvar koka (ingen fartvind som
kylde längre) och det pös och fräste ur kylaren. Vi köpte
kylarcement och hällde ner det samt stoppade en bit av en trasa
i det största hålet.
Det verkade funka. Hällde på vatten och körde. Kom inte
långt. Vattnet sprutade ut genom ett av de stora hålen, drivet
av ångan som bildats i kylaren. Vi fick en idé. Fyllde på
vatten men satte inte dit kylarlocket. Tänkte att då skulle det
inte bli nåt tryck i kylaren som pressade ut vattnet där
kylarcementen tätade tills trycket blev för högt. Vi skulle
visserligen få fylla på vatten då och då eftersom det dunstar
genom den icke stängda toppen. Vi lät dessutom motorhuven stå
på glänt för att få ner så mycket luft som möjligt som
kunde kyla. Nu var det ju 30 grader ute så det hjälpte väl
inte alltför mycket. Vi hade också värmen på max inne i
kupén för att leda bort värmen. Följaktligen var det dubbelt
så varmt inne i bilen som ute.
Vi körde till Albertville (där de fortfarande har OS-flaggor
och sån't uppe. De verkar inte klykat att det är slut sedan
fyra år tillbaka och att det dessutom har varit ett OS i
Lillehammer efter deras). Vi stannade på en parkering inne i
Albertville eftersom det var sista chansen att välja antingen
den vanliga vägen hem till Bourg eller den till Annecy. Vi
tyckte det var smart att kolla hur det såg ut på vatten-fronten
innan vi bestämde oss om vi skulle våga oss på vägen till
Annecy eller inte.
När vi stannade rök det ånga ur kylaren. Vi öppnade huven.
Det första vi såg var en kylare med kylarlocket påmonterat.
Hur f-n hade det kommit dit? Efter en snabb utredning pekade
indicierna på att Tomas skruvat dit det av gammal vana. Och
eftersom vi hade locket på, sprutade det vatten ur ett hål i
den kokande kylaren...
Friskt vågat hälften kokat, heter det ju. Vi bestämde oss
därför för Annecy. Hällde i mer vatten och körde vidare utan
lock. Kom nästan in i Annecy utan problem, tills vi hamnade
bakom en holländsk campingbuss som bara körde i 50. Det
förstörde luftkylningen och motorn började knacka. Vi
stannade, konstaterade att det var tomt i kylaren. Fyllde på
vatten och fick den vanliga en meter höga pelaren av ånga som
sprutar ut ur hålet strax efter att man hällt ner vatten i en
alldeles för varm kylare och körde sedan den sista biten till
Annecy.
Efter att ha snurrat runt lite i stan lyckades vi hitta en
parkering och gick till barren där Petra och Ellen bor. Inte var
det någon hemma där inte. Tog den lilla vägen ner mot sjön,
eller snarare stranden :-) Mitt i gångtunneln under vägen,
krockade vi med Ellen, Jan, Frank med flera. Petra var inte med
för hon hade åkt för att titta på när någon polare skulle
hoppa fallskärm.
Ellen tyckte vi kunde slänga av våra tunga skärmsäckar vi
konkade runt på i den smällheta värmen hemma hos dem. Vi ville
inte ville lämna skärmarna i bilen på grund av stöldrisken,
så vi följde glatt med gänget till lägenheten. Väl där
började det bli mörkare på himlen så vi hoppade över badet.
Vi satt så skönt dessutom med en stor kaffekopp i soffan.
Fotbollstokiga Jan och Frank skulle titta på VM på TV.
Precis när matchen hade börjat fick vi andra något roligare
att titta på. Det började blåsa och molnen for fram med hög
fart lågt över stan. Man kunde se var rotorerna låg. Klart
mäktigt. En plastpåse steg rakt upp som rymdfärjan ungefär.
Klart fall av CB-bildning. Det tog inte lång tid innan regnet
forsade ner och åskan mullrade.
Strax före åtta kom Petra hem. När Jan hörde nyckeln i
dörren rev han ner mig under bordet. Petra steg in, sade hej
till alla och hittade sedan Tomas som låg på golvet framför
TVn. "Bon Soir" (God kväll), sade hon och presenterade
sig för Tomas på franska. "Hej jag heter Tomas",
svarade han på svenska. Petra såg ganska förvånad ut och
undrade nog hur en svensk hade hamnat där. Då reste jag mig upp
och sade: "Hej, jag heter Latte!"
Efter en mycket överraskad min fick jag i alla fall en kram.
Hon sa något om att ta folk på orden. "Du skrev ju att jag
skulle komma förbi.", sade jag. Petra pratade i 180, hon
var på väg ut igen men han ändå berätta sin livs historia
på under 10 minuter blankt innan hon försvann igen....
Tomas och jag var hungriga, så vi tackade för oss, tankade
upp vatten i Bluebirden och åkte till Mc Donalds i Annecy.
Beställde en Mc Tripple. Den är som en extended cheeseburgare
ungefär. Påminner om den Jurassic Park burgare de körde i
Sverige tidigare. Om du nu råkar minnas den…
Jag bad om ketchup och fick en undrade min, fortsatte med att
be om salt och fick en väldigt irriterad blick så jag hoppade
över att be om peppar också, mest för att jag inte kom på vad
det hette tillräckligt fort. De har nog aldrig fått frågor om
det tidigare. Tjejen fick gräva länge i en låda för att hitta
grejerna. Fransmännen verkar inte blivit helt Mc Donaldiserade
ännu vilket inte är så konstigt. Det synkar inte med deras
matkultur alls. Inget vin och dessutom rökförbud.
Vi fyllde på vatten och körde genom stan mot vägen till
Bourg. Tomas skulle göra en u-sväng runt på vägen. Körde mot
rött eftersom han inte sett att det var ett trafiklyse där och
höll på att krocka med bilen som kom i sväng från sidan (han
hade grönt). Tomas flydde elegant in på avfartsvägen åt
sidan. Nåja, nästan elegant...
När vi kom till Moutiers började motorn knacka. Vi svängde
av och tankade vatten. När vi satt oss i bilen undrade Tomas
varför innerbelysningen fortfarande lös och frågade mig om jag
hade stängt dörren ordentligt. "Jodå", svarade jag
och skrattade eftersom jag just noterat varför innerbelysningen
inte släckts när vi satt oss i bilen och stängt dörrarna
fram. Till sist fattade Tomas oxo, bakdörren på han sida stod
vidöppen....
När vi kom hem berättade Örjan och Fredrik att det hade
varit tidernas åskväder i Bourg. Blixten hade flera gånger
slagit ner i ellednings stolparna uppe på bergen. Varje gång
med ett gnistregn som resultat. Synd att man missade det. Hade
jag velat se.
Måndag. Regn. Jobbade i butiken med att slå ner betongputsen
som täcker stenväggen. När den slutligen var nere var det daxs
att ta fram borrmaskiner med påmonterade runda stålborstar och
slipa ner det sista lagret för att få fram stenarna. Att slipa
betong dammar ju inte. Det var som i en gaskammare ungefär.
Skitmulligt faktiskt....
Tomas åkte med Dominique upp till Mont Venix där Manu bor
för att lämna grejer. Dominique var sur på Manu för att han
flera gånger under dagen sagt att han skulle hjälpa till att
flytta grejerna men inte kommit. Dominique hade pressat på
ganska hårt och till sist tände Manu till ordentligt. Två
hetsiga bröder som inte ger sig resulterade slutligen i att
Dominique låg i skydd bakom/under bilen och Manu kastade allt
han kunde. Flaskor, stolar och järnrör ven genom luften. Dessa
bröder...
Tisdag. Mulet. Fick dubbel omgång netmail, totalt fyra
disketter med 2331 stycken meddelanden. Dominique sade att han
skulle komma till butiken klockan åtta för att muraren skulle
komma på förmiddagen. Dominique kom halvtolv och muraren
halvfyra…
Tomas fyllde år och bjöd på tårta till lunch. Efter min
franskakurs, träffade jag Dominique i lägenheten. Han sade att
han skulle köpa en tårta och att vi skulle fira Tomas antingen
på landningsplatsen eller hemma hos Dominique. Han skulle
återkomma om platsen senare.
Två timmar senare träffade jag Tomas när han kom hem efter
ett nerflyg. Frågade honom om han visste var Dominique höll
hus. "Han åkte någonstans med sin syster", svarade
Tomas. Vi kom fram till att födelsedagsfirningen nog var
inställd. Min information var ju två timmar gammal och på den
tiden hinner mycket ändra sig i Dominiques värld...
På kvällen hade SC'ALP FM den goda smaken att köra
"Boys and Girls" för första gången på en vecka.
Fast de spelade bara väl valda delar. CDn hoppade hela låten
igenom och lyckades klara av den annars runt fyra minuter långa
låten på 30 sekunder blankt.
Tomas som sover på balkongen sedan ett par dagar tillbaks på
grund av värmen, vaknade först av alla idag, onsdag och kunde
konstatera att det var kanonväder. Vi hjälpte Dominique lite
på morgonen och tillbringade sedan en dag flygandes i grytan vid
Charmettes.
George och några lokala piloter, alla med siffror i
skärmarna som indikerar att de är tävlingspiloter, startade
tidigt och flög på småfjärtar till termik. Som det brukar
stå i tyska skärmflygtidningar: Spitzenpiloten mit
hochleistungsgeräten dvs toppiloter med högprestanda skärmar.
Vi andra fick vänta ett tag innan termiken kom igång
tillräckligt starkt för oss att ge sig ut i luften utan att
ramla ner. Termiken kom igång senare än vanligt för det var
fuktigt på marken. Jag startade klockan 16:34 och flög runt
över trädtopparna tillsammans med alla andra.
Lyckades som bäst komma över Arc 1800 till 2200 meters
höjd. Några av piloterna var uppe vid molnbas. Efter en timme
var jag på väg ner mot landningen för jag hade fått nog. Just
som jag skulle dra, hände något kul i luften och jag steg en
hel del. Ändrade ribban till en och trettio.
Efter en timme och trettio minuter var jag definitivt på väg
ner. Efter två timmar var jag alldeles jättesäkert på väg
ner. Försökte till och med topplanda på Charmette men steg
över starten och flög ut igen.
Efter två timmar trettio minuter var jag återigen beslutsamt
på väg ner till landningen. Alldeles säkert benhårt den här
gången, tänkte jag för femtioelfte gången, precis som jag
hittade en kul blåsa och skruvade mig uppåt igen. Såg på
klockan och ändrade målet till tre timmar.
Pratade med Tomas på radion och surfade omkring på lugnt
stig över träden. Tomas och jag flög bredvid varandra och jag
ändrade mig till tre och trettio. Tomas flög in över Vallandry
på 50 meters höjd och nollade. Jag tog en annan väg in. När
jag var 10 meter över den stora lyftkranen vid bygget, började
det sjunka så jag vände ut igen.
Det var så kul att jag flyttade fram tiden lite igen, till
fyra timmar. Och när den tiden kom, så flög Tomas och jag ner
bredvid varandra. Lekte i luften med att dra A-paketet och
wing-overs, 360 ooch så vidare.
Landade slutligen klockan 20:46 efter 4 timmar och 12 minuter
(Nytt pers!) och kunde till min egen förvåning faktiskt
fortfarande stå på benen.
Sitter och skriver nu i väntan på att käket ska bli klart
och världen gungar fortfarande precis som när man sitter i
selen. Klart intressant. Undrar vad jag kommer drömma om i natt?
Kurva höger!
|
|
