|
|
Allo!
Fredag. Hjälpte Dominique med att flytta lite grejer. Kylaren
i hans bil har kokat så många gånger nu så den har börjat
läcka vatten vilket innebär att det alltid ligger runt 10
stycken 1,5 liters vattenflaskor som reserv och rullar runt på
golvet.
För att minska risken för överhettning, kör han med full
fläkt och max värme på. Skitmulligt när det är 25 grader
varmt och jävligt kvavt ute....
Hörde på SC'ALP att de spelade Queens "The show must go
home". Japp, precis så sade de att låten hette. Det är
förövrigt exakt samma låt som resten av världen kallar:
"The show must go on" :-)
Idag, lördag, inget Regn! Fast det var ju mulet :-( Hade
gått att göra "ploffs", men liftarna öppnar först
den 1:a juli igen (för turisterna som ska upp och vandra), så
det enda sättet att komma upp på berget är att åka bil eller
gå. Ingen annan skulle "ploffsa" och att gå upp till
1500 meters höjd för att flyga fem minuter har ett signal/brus
förhållande som är för stort för mig.
Sista renderingen på min FutureCar ploppade ut efter 21
timmar, vilket gör att ALP_0007 är klar! Pang, rakt in i
samlingen med färdiga bilder. Fantastiskt ett projekt som flöt
utan olösbara problem från start till mål.
Ändrade några parametrar på ett strand projekt, hoppas det
fixar en del problem med det, och satte det sedan på rendering.
Min dator har gått en vecka i sträck nu! Så gott som hela
tiden med 100% CPU belastning (så man för valuta för de dyrt
investerade pengarna :-)
Medan burken tuggade, läste jag gamla IML-arkiv, är uppe på
nummer 21 från februari 1992 nu. De pratade bland annat om
Imagines inlärningströskel, eller som de sade, "learning
wall". Jag håller helt och hållet med, man lär sig inte
Imagine på en pisskvart, men det är värt det: Outputen är
mycket bra!
Jag har alltid varit intresserad av bilder men jag har aldrig
varit ett geni på att teckna. Att jag faktiskt har ett bildsinne
upptäckte jag när jag började fotografera 1980. Mina bilder
brukar bli skapliga, men felet med fotografi är att det kräver
en så otroligt stor apparat (=organisation, inte kamera :-) för
att bli toppkvalitet om man vill göra de där riktigt balla
bilderna.
Ta exemplet med att fota schyssta skidbilder: Man ställer sig
inte bara i backen och fotar lite, för det blir helt enkelt bara
inte tillräckligt bra. Proffsen har minst en modell som åker
där de vill och gör de balla extrema sakerna i precis rätt
ögonblick vilket behövs för att ge bra bilder. De letar upp
ställen med bra bakgrunder (ofta går det inga liftar i
närheten så det blir till att gå upp alternativt hyra
helikopter). Det måste vara rätt ljus, rätt väder, rätt tid
på dagen osv...
Fel nummer två med fotografi, det avbildar
verkligheten och den stämmer aldrig med den bilden jag har inne
i mitt huvud. Alltid är något fel, ljuset från fel håll, fel
bakgrund, en pryl som står i vägen, är för lång åt höger i
förhållande till allt annat osv. Och det går inte så lätt
att bara ändra den där lilla detaljen som blev fel, eftersom
man oftast upptäcker det först när man framkallat filmen...
Med 3D-grafik däremot är inget omöjligt! Det går så gott
som att ändra allt: Ljusets styrka & placering (i
verkligheten flyttar man ju inte solen så lätt men det är inga
problem i ett renderingsprogram!). Objekt kan också se ut som de
vill och vara där jag vill. Färger och ytor är också
lätta att ändra. Något som blev tokigt när bilden ploppade
ut? Jaha, fixa det och sätt den på en renderingsrunda till. Med
andra ord, jag har hittat ett sätt att skapa bilder som passar
mig perfekt!
Resultatet jag uppnår, blir bättre och bättre för varje
bild allt eftersom jag lär mig bemästra Imagine. Det kommer
alltid att synas att det inte är ett foto (än så länge i alla
fall utvecklingen på raytracing/renderings programmen går
framåt, så en vacker dag...). Men jag jämför det snarare med
att teckna. Och bilderna jag får fram överensstämmer ofta med
vad jag tänkt mig från början. Nog blah-blah om det :-)
Invasionen vid Normandie var för 50 år sedan minus två
dagar. Fast man får inte säga "invasionen" i
Frankrike för då fattar de inte vad man menar och svarar:
"Normandie blev aldrig invaderat!" "Öh,"
sade jag och fortsatte "om jag inte har helt fel här, så
kom ett par amerikaner och engelsmän över kanalen i en liten
båt eller två och kastade ut tyskarna som ni inte tyckte
om." "Ah, du tänker på befrielsen "La
liberation" av Frankrike." "Ja, invasionen vid
Normandie, hela världen känner till den." "Nej nej
nej, det var ingen invasion. Det var en befrielse."
Efter att vi hållit på så ett tag (det hela utspelade sig
på min franskakurs för ett tag sedan), kom vi fram till att
"invasion" på franska bara kan utföras om man är ond
och har onda avsikter som till exempel att erövra ett land.
"Liberation" däremot är när man har trevliga,
fridfulla avsikter som att skjuta ihjäl de som invaderade. Fullt
logiskt? Amerikanerna själva pratar ibland om "The invasion
of Normandie", så det hela är nog lite förvirrat ändå
tycker jag...
Hur som helst, det är 50 år sedan det hände och de är som
tokiga här. Tidningen "Le Figaro" ägnade till exempel
50 sidor åt det (att anatelet sidor blev just det var nog ingen
slump). På grund av befrielsen, har fransmännen väldigt
konstiga känslor till amerikaner. Någon slags hatkärlek. De
älskar amerikanska myter, jeepen, rock'n'roll, Marlon Brando,
Marylin Monroe, Harley Davidson och hela den amerikanska
"Born to be free" kulturen samtidigt som de stiftar
lagar om att man inte får använda engelska ord i företagsnamn
osv....
Vidare, i de områden där invasions-, hoppsan,
befrielse-striderna rasade som värst, dog fler civila på grund
av befrielsen än under hela den tyska ockupationstiden. Det är
miltals med kors på en del ställen, jag har sett det på bild,
så jag kan väl förstå att folket i de områdena har lite
annorlunda åsikter än resten av Frankrike....
Idag talade de om det på radionyheterna. Jag lyckades inte
förstå så värst mycket av vad som var på gång, men
"Clinton" nämndes ett flertal gånger.
De spelade årets andra bästa låt på SC'ALP. Culture Beats
"Anything" är fortfarande bäst, så det så, fast
"Let the beat control your body" med 2 Unlimited är ju
inte helt dum den heller. Hursomhelst, de körde en låt som
heter: "Boys and girls". Och den utnämner jag härmed
till årets andra bästa låt. Jag har hört den ett flertal
gånger nu, men har fortfarande inte lyckats memorera den lätt
förvirrade logiska ordningen i refrängen, det är nå't om:
"Boys who are girls like boys like girls like me..."
De kör en hel del bra fransk musik oxo, mycket sentimentala
ballader med ord som "Je t'aime". Fransmän har så
mycket "Amour"...
Pratade med Dominique om det där som hände vid Normandie och
vad man kallar det. Att kalla det "Liberation" var helt
fel tyckte han. Frankrike blev visserligen befriat: "La
liberation de France", men i Normandie för 50 år sedan var
det en landstigning, "Le débarquement de Normandie".
Tror jag håller på Dominiques version, den verkar sundast och
ger följande händelseförlopp: Invasion, occupation,
débarquement, liberation. Och därmed var ordningen återställd
(i dubbel bemärkelse :-)
Tack & hej, leverpastej!
Yo!
Jag har varit på Mc Donalds, tralalala....
Söndag. Det hade regnat under natten och snöat på 1500
meters höjd och uppåt. Jag åkte med Dominique till Lyon. Det
är två timmar med bil dit från Bourg. Lyon är Frankrikes
andra största stad, 1.5 miljoner invånare (Paris har åtta!). I
Lyon har de både tunnelbana och trådbuss. Det är oxo Jean
Michel Jarres hemstad.
På radion pratade de om att en massa amerikanska
krigsveteraner skulle hoppa fallskärm på samma sätt som de
gjort vid den riktiga landstigningen, för, ja just det 50 år
sedan. Få se nu, om de var 20 år då, är de 70 nu! Och de ska
hoppa med samma gamla rundskärmar som de hoppade med då. Aj aj
aj...
Dominique skulle kolla in om det går att göra backglidningar
med elever på några småbackar som ligger norr om Lyon. Han
släppte av mig mitt i stan med en karta där han pekat ut vad
som var värt att se.
Jag inledde promenaden längst gågatan och kom snabbt fram
till ett av de sju Mc Donalds de har i Lyon och det lixom bara
hände: Helt plötsligt stod jag och beställde en Big Mac &
Co (eller snarare "The best of Big Mac, som det heter här).
Hela tiden, i mitt huvud, spelades scenen från
"Gotcha!" ("Pang pang du är död!" på
svenska) där han efter att ha varit alldeles för länge i
Östtyskland kommer in på Mc Donalds i VästBerlin och
beställer "A real american hamburger with lots of cheese
and..." Kände mig ungefär likadan.
Efter att ha mufflat i mig det hela så som en Big & Co
ska mufflas in, så plockade jag med mig en binge servetter. Tog
även med mig pappersbrickunderläget som gör reklam för den
nya Mc Triple burgaren de har börjat sälja här. Här skickat
dem till Thomas på Anet som smakprov på den nya Mc Triple
burgaren (visuellt smakprov ska jag kanske poängtera ;-). Han
har därmed fått ränta på servetten han skickade till mig.
Visst är de fina Thomas? Har ni MC Triple burgare i Sverige
förresten, eller är det en lokal förmåga?
Ut på gågatan igen, mycket nöjd med dagen dittills gick jag
vidare och spanade in de söndags stängda affärerna. Tog
svängen längst floden. Det är "Rhône" som flyter
igenom Lyon. Det låg segelbåtar längs kajen, bland annat. en
svensk! Rhône flyter ut i havet vid Marseille, ungefär 50
svenska mil bort, så det är ju en bit att puttra på floden med
motor för att komma ända in till Lyon. Segla lär ju inte gå
precis...
Gick genom de äldsta delarna av staden upp till ruinerna. Ett
stort område med gamla stenmurar och rester av hus och trappor.
Det var häruppe Jarre hade sin stora megakonsert för några år
sedan. Påven var faktiskt där och pratade, och i gammal god
Jean Michel Jarre stil, var det en enorm konsert med
ljuseffekter, fyrverkeri och laser i mängder. Önskar jag hade
varit på plats och sett den....
Knallade upp till den stora kyrkan som ligger bredvid, vilken
utsikt över staden! Otroligt! Bredvid kyrkan ligger ett
metalltorn som ser ut som toppen av Eiffeltornet (men saknar
benen). Kanske någon form av lillebror till Paris komplex?
Ner igen till den stora gågatan och området runtomkring. De
hade spärrat av många av gatorna för biltrafik och folk gick
överallt. Det var många olika gatu uppträdanden, bland annat
två stycken människor på styltor som hade klätt sig med
ihopkopplade kroppstrumpor. De imiterade en utomjordiskt varelse.
Och de gjorde det mycket bra (jo, jag vet för jag har sett
många utomjordingar :-)
Efter fyra timmars sight seeing satte jag mig vid det café
som Dominique skulle hämta upp mig vid. Endast 15 minuter
försent kom han. Sedan åkte vi till ett hotell där vi drack
Whiskey med ägaren som Dominique känner. Efter det körde vi
hemåt mot Bourg.
En bit efter Lyon svängde vi av motorvägen för att kolla in
lite backar Dominique plottat ut på en karta som möjliga
skolbackar. Var det inte taggtråd i vägen så var det hus eller
elledningar. Slutligen när vi checkade in det 10:onde
alternativet klockan 21.45 och mörkret började bli väldigt
mörkt, vart det jackpot!
En 70 meter hög backe med fin startplats och bra
landningsfält. Området runt Lyon har bara berg som är 200
meter höga, men från toppen på den här backen som var lite
högre än allt annat runtomkring, såg man ändå bort till
alperna och det kan jag lova - det var en imponerande syn. Minst
sju mils sikt. Kolmörk himmel med stjärnor åt öster med
alperna urskiljbara med de snöklädda topparna och åt väster
en solnedgång som gjorde molnen alldeles guldgula. Där vill jag
bo!
Måndag, ganska fint väder på morgonen som bara blev
bättre. Läste IML-arkiv på morgonen och dagen. Vid fyra tiden
kom Manu, Terry och Ludovic upp till lägenheten. De skulle
flyga, och det fanns plats för mig oxo i bilen.
Alla lade ut sina skärmar på den lilla starten vid
Charmettes utom jag, för det fanns ingen plats kvar, så det
blev till att vänta. Jag anländer alltid som sista man till
starten, för mina 15 år gamla kängor har ingen mönster kvar
på sulorna utan liknar mer Formel 1 slicks och de är ju inte
direkt så lysande att gå med på de små hala stigarna i
skogen. Det resulterar faktiskt i att det är farligare att gå
till starten med dem på fötterna än att flyga...
Alla här är svensk influerade och Ludovic frågade mig fem
gånger på svenska om jag mådde bra. Det är det enda han kan
säga, så han utnyttjar det desto mer.
Efter en dålig start kom jag iväg på andra försöket som
sista man. Ute i luften låg jag länge och kämpade i
småbubblor framför starten med alla andra 100 meter högre.
Efter en kvart kom äntligen en bra bubbla och jag kunde ta
mig upp över starten och jobba mig uppåt därifrån. Man fick
flyga 10 meter över skogen för att få lyft för de svaga
bubblorna smet längst berget. En fördel med det är att man ser
var de finns. Man ser att ett område av träden rör sig en bit
bort, flyger dit och voila, lyft!
Sen gäller det att hålla sig kvar nära berget och lifta med
bubblan vilket gör att man ofta flyger rakt mot berget och
stiger lika mycket som det lutar uppåt. Slutar det att lyfta
måste man vara lite snabb på att vända runt för annars blir
man ännu en trädkramare...
Hade runt plus ett i stig med toppar på två och en halv.
Lyckades komma upp efter mycket bök till Arc 1800 och såg att
träden rörde sig längre bort mot Arc 1600, så jag styrde
iväg. Termiken var svagare men jag nollade långa stunder och
lyckades komma fram till Arc 1600 strax under höghusen. Hade
lätt kunnat flyga till Bourg men det är ofta turbulent där på
eftermiddagarna så jag vände mot den stora landningen mitt i
dalen.
Hittade lite termik på vägen, kurvade i den och vann runt
hundra meter. Över dalen började det bli stökigt i luften och
jag drog öron. Sjönk med minus tre, fyra ungefär. Då och då
skakade det till ganska rejält och jag var glad att jag redan
hade dragit öron eftersom skärmen blir mycket stabilare då.
Efter ett ovanligt kraftigt ruskande började varion pipa och jag
steg med plus fyra, vilket ger att jag skulle haft över sju i
stig med öronen ute. Huh!
Över landningsfältet blåste det mycket och det var lite
byigt. Jag gjorde S-svängar i väntan på att jag skulle sjunka
ner mot fältet. Inte gick det fort inte: Noll, minus en halv,
plus ett och så höll det på. Det tog säkert tio minuter, hela
tiden på helspänn med mängder av korrigerande för att hålla
inflygningsbanan, innan jag hade sjunkit de sista 100 metrarna.
Efter 50 minuters flyg var jag så nere igen, packade skärmen
och åkte med de andra till La Collone för en välförtjänt
öl. När vi kom in i Bourg var det byig stark vind och jag
tackade mig själv för att jag inte försökte mig på en
landning där, trots att det hade varit ett trevligt sträckflyg
på nästan en mil.
Tittade på TV:n när jag kom hem. De hade över en timme
från 50 års jubileet av landstigningen som var denna dag.
Clinton var där samt Mitterand och alla de andra höga nissarna.
Och inte att förglömma - gamla krigsveteraner i mängder…
Landstigningen på de fem stränderna med kodorden:
"Utah, Omaha, Gold, Juno och Sword" inleddes efter en
massiv luftbombnings kampanj mot de tyska ställningarna fick jag
lära mig. Det kryllade visst av landstigningsfartyg och soldater
som sprang i land. Ändå tog det två och en halv timme att
forcera de hård beskjutna stränderna som dessutom var fulla av
minor och annat skit. Totalt dog det 10.000 människor den
första dagen. Veteranerna berättade att havet hade varit helt
rött...
Tisdag, meckade med Imagine. Hade franska. Synd att jag inte
kom upp för att flyga när det var så fina förhållanden, hade
jag snubblat över någon annan som skulle åka upp hade nog min
franska legat löst till...
Hjälpte Dominique på kvällen med att ta ner den gamla
skylten och den fem meter långa markisen ovanför gamla
skollokalen. Skruvade bort de fyra bultarna som håller markisens
bärande ram och började lirka ut den. Den verkade tung trots
att det mesta är aluminium.
Dominique stod på taket till sin bil i ena hörnet och jag
på en stege i det andra. När Dominiques hörn kom loss
upptäckte vi hur tung den var. Inte en chans att bära ner den
på en stege. "Kom hit och ta den från marken!",
ropade Dominique. Hela markisen hängde på den sista centimetern
av ett väggfäste och jag skyndade mig att ta emot Dominiques
hörn av markisen från marken. Hela tiden när vi rörde
markisen gled det andra hörnet som var 3,5 meter över marken
mer och mer utåt.
Jag fick ner Dominiques hörn på marken med en
kraftansträngning utan att det sista hörnet släppte och
skyndade mig sedan till mitten och höll emot medan Dominique
klättrade upp och tog loss det sista hörnet med fingertoppen
och hela tyngden av markisen hamnade på mig. Det är hulken och
jag som tar 60 kilo fyrkantsprofil med tillhörande bråte på
axeln. Jättemysigt för ryggen och väldigt bekvämt för axeln,
men ner kom den.
Sedan var det dags att ta ner skylten. Dominique ställde
stegen på taket på bilen för att nå de översta bultarna och
jag höll i stegen. Skylten är en 1 x 1,5 meter stor
lysrörsbelyst skylt med kraftig aluminiumram. Vi stod sedan
båda två på taket till bilen och vickade skylten utåt ur sina
fästen. Den verkade ruskigt tung. Hela tiden stod tanten som bor
ovanför den gamla skollokalen i fönstret och pratade med oss.
Hon hörde att vi pratade svenska och var då tvungen att
berätta att hon bott i Danmark ett halvår och sade sedan på
danska "Ska vi gå på en tur?"
När skylten slutligen lossnade var den nästan fånigt lätt
mot vad vi föreställt oss. Vägde inte mer än 25 kilo....
Klara 01.30. "Nu har vi jobbat duktigt, så nu ska vi på
fest!", sade Dominique. "Javisst!", skojade jag
tillbaks, men Dominique skämtade inte. Vi anlände med något
svartare händer än vad som är vanligt för folk som går på
fest och barrikaderade oss i köket som första punkt för att se
om det fanns något skin under all smuts. Efter att vi varit på
festen 20 minuter började folk droppa av. De flesta körde bil
hem...
Idag, onsdag, läste jag ut det 36:e och sista IML-arkivet jag
fick av Magnus. Det var från april 93, så det finns alltså
några till. Det har varit lärorikt och jag har fått mycket
tips och idéer från dem. Ögonen går i kors, det rinner ASCII
framför dem fortfarande. Totalt har jag läst 5.961.142 tecken,
dvs 6 miljoner bokstäver. Och det är ju en del...
Hej Hopp!
|
|
