|
|
Gräjtings!
Som final på mitt ack-meckande på söndagen, tog jag min
nyladdade tandborste. Inte fan funkade den. Den moderna
människan stannar utan ström, det bara är så. Hittade felet
med tandborsten efter ett tag. Jag hade jag laddat den med on/off
switchen i on-läge och då blir det liksom ingen laddningen...
Måndag morgon sken solen riktigt ordentligt och det var
varmt. Drog på mig mina shorts och T-shirt, tog video-kameran
och filmade när eleverna sprang med skärm i liten backe för
att träna in startmomentet och hur man får upp skärmen. Urk,
vad varmt det var. Ingen vind och 27 grader i solen. Tyckte synd
om stackarna som gick kursen och fick springa omkring med stora
parasoll över huvuderna som inte ville åt samma håll som de.
Mindes min egen kurs för sex år sedan och att jag säkert såg
lika ovetandes ut som dessa elever gjorde. Fast det ser ganska
kul ut när de springer åt ett håll medan skärmen är på väg
åt ett annat. Alla är vi barn i början....
Åkte upp med en av Dompans kompisar, Terry (reservation för
felstavning), till starten på eftermiddagen. Ingen annan flög
och det var lite underlig vind i Bourg och på landningen innan
vi stack upp. Vi rekade läget från starten och det såg bra ut.
Terry stack först. Jag såg inte vart han tog vägen för jag
stod på starten och meckade med mina trassliga linor.
Efter en snygg baklänges-start åkte jag uppåt som en kork
ovanför Charmettes där vi startade. "Poff", sa det
när halva skärmen kom ner på höger sida 30 meter över
marken. Jag styrde emot och pumpade ut inslaget. Odramatiskt
faktiskt, jag sjönk dock en del och marken kom lite väl nära
för att det ska kännas så där riktigt riktigt bra. Fick
speeda för att komma framåt och ut över träden. När jag
nådde skogskanten där terrängen lutar kraftigt neråt, steg
det igen. Termiken var ganska byig. Jag plockade snabbt 200
meters höjdvinst, men det kändes inte som jag ville högre så
jag höll mig där.
Terry ropade på radion att han landat och att inflygningen
var lite meckig med stark vind som bytte riktning stup i ett. Jag
blev lite orolig för att vinden skulle öka ännu mer, eftersom
den inte varit speciellt stark när vi stack upp så jag drog mot
landningen jag oxo. Drog öron 400 meter över fältet och sjönk
med - 5 m/s. Fick en perfekt inflygning och satte efter 20
minuters flygning ner fötterna mitt i det utmärkta krysset på
fältet. Lite fusk var det faktiskt. Terry stod på marken och
rapporterade förhållandena per radio hela tiden, så det var
lätt att flyga in.
Skruvade ner lite hyllor på kvällen i skolans lokal. Ja
samma lokal skolan skulle varit ute ur den sista april. Det där
med tider och sånt...
Tisdagen försvann i ett moln av småfix, fast solen sken hela
dagen och det var shorts och T-shirt väder :-) Flög på
kvällen, startade vid halvsju. Det var svårt att hänga kvar,
men jag nollade långa stunder så jag lyckades få 20 minuter i
luften i alla fall. Det var lugnt i luften, ingen turbulens alls
nästan. Trevligt. Lite ovanlig vindriktning gjorde att vinden
gick upp för bergssidan där den inte brukar stiga och sjönk
där den inte brukar sjunka. Till och med proffsen här kliade
sig i huvudet och sade att de inte fattade något men att det var
ok att flyga. Det var sidvind på fältet när jag kom in för
landning där. Ser skitfånigt ut i en långsmal dal, men
termiken skapade denna dag sjunk längs ena bergssidan så vinden
lixom rann ner.
Flög i regn på onsdag morgon från Petit Chal. Det slutade
regna efter halva flyget. Lugnt i luften och ganska trevligt
trots vädret. Resten av dagen ägnades åt att flytta grejer
från skolan och skruva upp hyllorna i lägenheten.
De körde en test på flyglarmet för det var den första
onsdagen i månaden (Helt logiskt att det är en onsdag man
använder, eller?). Fick veta att det finns en annan
varningssiren oxo. Låter som en fartygsmistlur. Den används om
dammen i Tigne går åt helvete. Tutar den (sirenen alltså, inte
dammen :-) har man ungefär 10 minuter på sig upp ta sig upp på
minst 1200 meters höjd innan vattnet kommer. Den första
flodvågen beräknas vara 30-60 meter hög och när den kommer
igen dalen kommer den riva med sig så mycket jordskred så 1200
meter beräknas vara minihöjden för säkerhet i innerkurvan
(dalen svänger precis vid Bourg) och 1400 meter i ytterkurvan.
Jag hoppas jag ska slippa höra den där tutan. Bourg ligger på
800 meters höjd och att komma upp 400 meter i höjdled på 10
minuter är minst sagt kärvt. Det finns en firma här som
sysslar med rafting, det vill säga forsränning, kanske skulle
förboka en plats med dem?
Torsdagen och fredagen gick i arbetets tecken. Vi flyttade
grejer. Mycket grejer är det vi har flyttat. Det är nog
faktiskt nästan mer än många.
Emailen damp ner på torsdagen, nytt rekord, två dagar! Synd
bara att returen blev liggandes här på grund av allt arbete.
Jobbade nästan 12 timmar i sträck på torsdagen.
Var hemma en repa och käkade lunch. Jag var vrålhungrig när
jag sprättade min 4.80 FF ravioliburk. Hittade ett nytt sätt
att käka "ravve" på. Man börjar äta den direkt ur
kastrullen när den är kall och spisen jobbar för fullt för
att få den varm. Eftersom man är så hungrig, gör det inget
att den är kall. Allt eftersom man blir mättare, blir
"ravven" varmare och godare. Synkar ganska bra
faktiskt. När man käkar de sista bitarna, är de precis perfekt
färdigvärmda och man är precis mätt!
Dominique och jag skulle mötas nere på skolan klockan sju,
fredag morgon, för det var mycket som behövde flyttas och
fredag var deadline för att få ut skiten.
Klockan sju på morgonen, sänder inte min spegel. Den har
inte ens testbilden påslagen. Jag tittade faktiskt i den denna
morgon och kunde konstatera att det bara var ett underligt blurr
jag såg fast jag hade glasögonen på.
Det där med klockan sju på skolan, trodde jag inte på från
början riktigt (vi är ju i Frankrike), så jag fuskade lite och
satte mitt alarm på sju och var på skolan 7.25. Trodde det
skulle vara lagom. Inte då. Klockan 7.50 ringde jag till
Dominique och undrade var han var?
Han svarade att han var på väg och att det skulle gå
fortare om jag kom och hämtade honom med bilen. 8.30 gjorde jag
så det första vettiga handtaget och körde så småningom iväg
ett lass grejer till lägenheten. Gick ner till posten och
hämtade breven ur boxen efter det.
Precis när jag kom ut på gatan började någon ropa efter
mig. Jag vände mig om och där stod en stor polis och viftade
och ropade att jag skulle stanna. Efter en kort stunds
hjärnstillestånd förstod jag situationen. Polisen höll ett
kuvert i handen och frågade "Versant du Soleil?".
"Oui!", svarade jag och han gav mig kuvertet jag
tappat....
Vi ägnade sedan hela förmiddagen och en bra bit av
eftermiddagen åt att irra omkring över hela Bourg och göra
småärenden och prata bort 40 minuter med någon bekant till
Dompan på ett café. Effektivt arbete enligt fransk modell.
Se'n var det bråttom! Vi jobbade och slet som f-n. George,
Faff, Manu, Dominique, jag och till och med Corine från Hotel
Mercure var där. Vi flyttade grejer och skrubbade rent i
lokalen.
Dompan skulle komma upp till lägenheten på kvällen efter
ett möte med en snubbe från banken, så skulle vi fortsätta
och göra det sista. Inte dök han upp inte.
När jag vaknade lördag morgon, satt han och jobbade vid sitt
nyinstallerade skrivbord redan. Eller snarare, han hade suttit
där ett tag när jag vaknade vid åtta. Från klockan ett på
natten ungefär....
Jag tog hans bil, åkte ner till skolan, monterade bort en
vattenkran som gått sönder för två år sedan, hackade loss en
trasig fönsterruta (halvår sedan) ur sin karm. Lastade sedan in
karm, vattenkran och en innerdörr som oxo pajat (ett år sedan)
i bilen och åkte runt och försökte hitta lämpliga delar att
åtgärda dem med. Lyckades bara med innerdörren. Vattenkranen
var det ingen som hade delar till, en ny kran för 500 FF fanns
dock.
Jag ringde Dominique och frågade hur han ville göra. Han var
lite stressad för han hade just fixat skjuts till södra
Frankrike, dit han egentligen skulle åkt tåg till på lördag
kväll för en välbehövlig semester. Skjutsen skulle gå om 45
minuter och han behövde packa innan oxo. Han berättade lite
instruktioner innan han stack, om var han lagt olika saker och
så.
Åkte ner till skolan för att lämna lite av grejerna jag
köpt och fick en påhälsning av innehavaren av lokalen. Hon
undrade var Dominique var, de hade nämligen ett möte klockan
12. Jag fick en lapp hon skrivit, att det var andra gången han
missat deras möte och att de skulle mötas klockan åtta på
kvällen istället. Jag förklarade att det nog inte gick, ifall
hon inte oxo var på väg till södra Frankrike, och då bad hon
mig skicka Manu istället.
Jag åkte upp med Waldo och flög ett flyg. Efter två dåliga
starter, den ena där jag stallade skärmen 1 meter över marken
för att inte flyga iväg rakt in i träden på vänster sida,
kom jag iväg. Svårt att komma ut från starten på grund av den
kraftiga termiska vinden som låg rakt mot starten. Väl ute
över skogen, med fem meters höjd tillgodo började det gå
framåt (undrar om jag någonsin kommer vänja mig vid dessa
förhållanden).
Fel att säga att det var turbulent, men skapligt byigt var
det. Hade fått rekommendationen av Manu att inte plocka termik,
för det var olika vindriktningar i dalen respektive 200 meter
över start och högre. I gränsskiktet där luftlagrena glider
på varandra, är det lite obestämt åt vilket håll det
egentligen ska blåsa. Liknelsen med en torktumlare är ganska
bra. Flög därför direkt ner till landningen och missade det
uppmålade krysset mitt på fältet med två meter.
Börjar få ner den här skärmen där jag vill numera, vilket
är mer än vad man kunde säga för två års sedan när
Phönixen var helt ny. Då missade jag det 50 x 100 meters stora
fältet vid väl valda tillfällen. Jag flög helt enkelt över
det.
Det hela grundade sig på att det lixom var lite skillnad
från min gamla 1988 års Alnaïr till den nya Phönixen. Typ
glidtal 4.5 mot nu 7 och sjunk 2 m/s mot 1.2 på Phönixen. Jag
var van vid att komma nästan rakt uppifrån mot fältet. (Nä,
riktigt så dåligt var det nog inte...). Termen
"markeffekt" fanns inte heller på Alnaïren.
Markeffekt är när det bildas en luftkudde som man surfar på
mellan marken och skärmen. Hängglidarna har stora problem med
detta fenomen ibland, de glider 1.5 meter över marken och det
vill aldrig ta slut. Skärmen är 7 meter ovanför piloten, så
vi drabbas inte lika hårt, men allt eftersom skärmarna får
bättre prestanda märker man markeffekten mer och mer. Phönixen
kan ibland glida sådär en 30 meter mer än vad den borde.
Pratade med Manu, han tyckte inte det var hans problem att gå
ner till skolan klockan åtta och prata med ägaren. Jag meckade
i ordning inne i lägenheten (det såg milt sagt ut som en
provsprängningsbas för Pershing 2 raketer) och gick sedan ner
till skolan klockan åtta och berättade för ägaren att Manu
tyvärr inte kunde komma på grund av förhinder. Jag är nog
helt enkelt inte riktigt fransk-kompatibel ännu, eftersom jag
inte klarade av att säga att det inte var mitt problem, och oxo
skita i det hela...
Frossade sedan i den två kilo tunga jättebunt tidningar som
kommit från Magnus med posten på morgonen: Gleitschirm,
Skärmtrycket, AirMail, Attack, AmigaForum m.fl. Tack Magnus!
Inget väder att tala om idag söndag, gick och köpte två
franska Amigatidnigar och hade multispråks frossning i
tidningsläsning medans Imagine tuggade test-renderingar. Har
fått besök av Manu och sedan George i lägenheten samt krockade
med Faff nere på skolan. Alla frågade samma sak: Har Dominique
lämnat det eller det till mig? Vart åkte han undrade till och
med George.
Dominique skulle ringt Manu igår kväll och jag hade
förhoppningar om att det skulle lösa lite problem med
innehavaren av skolans gamla lokal m.m. Idag klockan 23 har han
ännu inte ringt, så frågan om vart han egentligen åkte är
ganska relevant...
Tjingplingeling!
|
|
