|
|
Tjena hej hej hej!
Nu är det inte roligt längre, det var molnigt även på
måndagen. Bergen var helt gömda, så jag skippade all
bergsaktivitet. Gick ner till skolan och skruvade ner inredningen
i ren frustation (den skulle ju ändå ner förr eller senast den
sista april)....
Att det såg ungefär likadant ut på tisdagen gjorde mig inte
ett dugg gladare. Molntäcket började vid Arc 1600 och gick
uppåt. Såsade iväg morgonen på att läsa min email som kom.
De två disketterna har tagit elva dagar på sig från Sverige
och hit. Bravo Posten AB!
På franskan kom vi fram till att de bakvända frassarna inte
pratar om högt IQ, utan om högt QI (Quotient Intellectuel), men
så säger de ju oxo "nummer av telefonen" istället
för telefonnummer osv.
"Papier du shit", är däremot A. Lattermanns egna
konstruktion, men den låter väldigt fransk i mina öron. Liksom
"Box du pop" (poplåda det vill säga freestyle :-).
Slog upp ordet "skit" i mitt lilla pocketlexikon och
höll på att ramla av stolen när jag hittade "skita".
Okej, det är ett modernt ordförråd säger omslaget, men jag
hade inte väntat mig att hitta skita där.
Hur det än är med den saken. Skit var vad vädret gjorde på
onsdagen, men det såg i alla fall åkbart ut. Tog jonathan upp
och fick fin åkning i skapligt väder faktiskt. Det är lurigt
hur annorlunda det kan se ut nerifrån. Åkte över till Arc
2000. De körde en speedskitävling där, eller som det heter
här: "Ski de Vitesse". Folk från hela världen dånar
nerför speedrännan. De körde inte ända uppifrån denna dag,
utan startade en tredjedel ner. Ingen aning om varför, men det
gjorde att de bara kom upp i 175-180 kmh. Och det är ju inte så
fort...
Ett intressant ljud uppstår när de kommer farandes.
Påminner lite om en jetmotor. Ett lågt dånande (kommer nog
från friktionen mot snön) blandad med ett högt vinande (från
friktionen mot luften, låter som när ett segelplan viner förbi
nära ungefär). Klart mäktigt. Skidorna de här grabbarna
rattar är inga standard-lagg direkt. De väger bly och är ca.
240-250 cm långa. Åkarna har dessutom neonfärgade tajta
gummitrikåer på sig samt strömlinjeformade hjälmar som
påminner starkt om Darth Vader's. Som extra plus har de stavar
som är så krokiga att man börjar undra om man har fel på
synen. E.T. phone home...
På kvällen strax innan jag skulle gå och lägga mig, gick
jag ut i köket och skulle tända lampan. "Plick" sade
det när glödtråden gick av. Helt normalt, händer mig en eller
två gånger per år. Inget att hetsa upp sig för. Fast den här
gången började hela säkringsskåpet som också sitter i köket
surra och fräsa mycket ilsket. Det luktade konstigt dessutom.
Joniserad lukt med en blandning av något bränt. Bara väntade
på att lågorna skulle slå upp.
Eldragningen är säkert gjord av samma idiot som tapetserat
väggarna med heltäckningsmattor så jag har väl inte det
största förtroendet för den. Lyckligtvis, blev det ingen brand
utan det bara surrade i ungefär 30 sekunder, medans Herr
Lattermann försökte komma på bra åtgärder för att bemästra
situationen utan att komma på någon universallösning, och
sedan var allt bra igen.
De har automatsäkringar överallt i det här landet.
Inkapslade historier, misstänker att det var den som gjorde sitt
jobb eftersom all annan elutrustning funkade efteråt. Sedan tog
det ytterligare fem minuter innan min puls kom ner under 200.
Ordet "brandvarnare" började dock ringa i mitt huvud.
Ska nog ta och skaffa en.
Vädret såg ut som skit nerifrån Bourg, men jag tog mina
skidor och kameran och åkte över till Arc 2000. Kändes lite
ovant att åka skidor igen. Kom fram till att det faktiskt är
mer fysiskt krävande att åka skidor än att surfa, men jag
vågar inte slänga upp min kamera på ryggen när jag åker på
surfbrädan.
Vädret var bättre än vad jag vågade hoppas på och vi såg
t.o.m. solen genom molnslöjorna. Fotade grabbarna och tjejerna
som speedskiade. Fick lite coola bilder med mycket fart i. Denna
dag var de uppe i 200 blås. De startade lite högre för varje
repa och deltagar antalet blev färre och färre. Började fatta
hur tävlingen funkar: Utslagning, endast de snabbaste går
vidare till nästa omgång, som startar lite högre än den
föregående.
Stressade ner till franskan som var den sista gången på tre
veckor, för det är något slags lov nu. Som avslutning fick vi
göra ett korsord, ett av orden var eldsvåda. Sammanträffande?
På kvällen satt vi ute på la Colonne och drack pilsner.
Jag, Faff, Manu, Françoise, Waldo m.fl. Varmt var det ju inte
sådär framåt halv tio, men som svensk viking klagar man ju
inte i första taget.
Vi rullade sedan över till La Notte och käkade middag med
lite folk från UP-France (Skärmflyg tillverkare). Mycket
franska blev det denna dag med andra ord. Pratade en del och
fattade något mer. UP-grabbarna var från "Grenoble"
och de pratade vansinigt fort så hörbarheten var nolla långa
stunder. Savoie folket här pratar mycket långsammare, vilket
jag är extremt glad för.
SOL! Mötte mina små blå fredag morgon och inte ett enda
j-vla moln på hela himlen. Otroligt! Tog brädan och surfade
hela dagen. Reflekterade över att det är så många olika typer
av skidåkning här:
Vanligast är fortfarande vanliga lagg. God tvåa kommer
surfarna. På tredje plats kommer monoski-åkarna. Har inte sett
så mycket monoski någonstans som här. Sedan är det en salig
blandning: Folk som åker på en skida som ser ut som en smal
variant på monoski, fast bindningarana är monterade som på en
vattenskida. De som är duktiga ser jävligt coola ut när de
åker. Precis som vattenskidor, de till och med. lägger ner
"innerhanden" i snön i kurvorna.
"Big Foot" är populära (korta skidor något
längre än pjäxan och breda med mycket midja. Skitskojiga att
åka på, jag testade i Lofsdalen för något år sedan). Lite
telemark ser man oxo. Som avslutning har vi skridsko åkarna. De
spänner fast en pryl som en skridsko ungefär, men gjord för
snö, under pjäxan och åker med samma stil som vem som helst
på en skridskobana. Ser skitfånigt ut i en slalombacke. Men
något nytt är det egentligen inte, jag körde mina vanliga
grillor nerför den till is spolade "metrobacken" i
"Jakan" när jag var liten :-)
Var över till Arc 2000 precis när de körde klart speedski
tävlingen. De körde nästan ända uppifrån och kom upp i
221.xxx kmh. Det var faktiskt en svensk med, men inte vann han
inte. Det gjorde en fransman, men svensken gjorde ganska bra
ifrån sig ändå, han kom tvåa. Det skilde bara på siffrorna
efter andra decimalen faktiskt...
Jag gratulerade honom efteråt och frågade hur det kändes.
Jodå. Det var väl kul, men han hade faktiskt kommit hit för
att slå det svenska rekordet på 224 knyck men ingen annan
lyckades åka så mycket snabbare, så han fick nog vara nöjd.
Skriva autografer fick han i alla fall. Tror han heter Jansson om
jag fattade den franska speakern rätt som ekade ur 10 olika
högtalare utsprida på ett två kilometer stort område, vilket
ger ganska spejsade ekoeffekter...
Var runt bland butikerna på kvällen och letade efter en
brandvarnare. Hittade ingen. De har nog inte sett sådana på
vykort ens i det här landet. Vilket synkar bra med franskt
säkerhetstänkande när det gäller världsliga saker (att man
sedan kan vara överdrivet försiktig när det gäller speciella
saker, det är något helt annat).
Jag försökte förklara vad jag sökte. Försökte med
följande ord översatta till franska: "Brandvarnare,
rökvarnare, branddetektor, rökdetektor" Ingen hajade
något. Förklarade: "Liten pryl man sätter i taket hemma i
lägenheten som säger pip-pip om det börjar brinna, ryka, eller
blir en eldsvåda." De skakade bara på huvudet och sade att
de aldrig hade hört talas om något sådant. De skrattar säkert
gott åt mig nere på byn numera: "Där går den där
svensken som vill ha en pryl som säger pip-pip i taket när
någon röker"....
Var inbjuden till Didier (kompis till Dominique som jobbar
för den andra skärmflyg skolan här: "Arc en ciel"
dvs bågar i himlen) på kvällen på pilsner, vin, whisky, chips
och allt som hör därtill. Käkade sill, eller snarare
"rolmops" som de heter här. Visst är det samma sak,
fast här är det hela bitar i burken som är rullade. Man käkar
dem i (ja, vad tror du?) baguette... Originellt va? Det är
ganska gott faktiskt, inte alls så dumt som jag först trodde.
Nåväl, trevlig kväll var det. Lyckades till och med att
berätta på franska för Phillipe (en av tandempiloterna på Arc
en ciel) om när jag provflög Viggen-simulatorn. Det är
tacksamt att berätta om flygning, man kan visa så mycket med
händerna när man inte hittar lämpliga ord....
Träffade Faff utanför skolan på lördag morgon, han hade
flugit lite över 70 km dan innan med tandemskärmen. Vilket är
årsbästa någon har flugit med tandem i Frankrike!
Tog jonathan upp och över till Arc 2000. Kom tyvärr försent
för att få se nötterna som skulle ge sig på de udda
hastighetsrekorden. Det var en grabb som åkte motorcykel ner
för speedrännan. Han ville åka snabbare än 250 kmh, vet inte
om han lyckades. Det var en annan idiot som åkte cykel ner, samt
en kille som ville slå det gamla rekordet på surf: 180 kmh.
Faff känner killen som har det nuvarande surf-rekordet. Han
vurpade precis efter tidtagningen och tillbringade två månader
på sjukhus efter det, men rekord vart det ju!
De som åker skidor glider bara på snön om de vurpar. Alla
hårda hinder står långt borta och tidtagningsutrustnigen är
nergrävd i snön. Om en skida slår i snön, löser bindningen
ut och skidan försvinner. En surf sitter fastspänd på
fötterna, greppar den i snön när man ramlar, slår man runt.
Och i 180 kmh blir det inte bara en volt. Kan tänka mig hur
knäna mår efteråt...
Snön är helt enorm just nu. Iskristaller som är mjuka men
ändå ger bra grepp. Påminner lite om glaciärsnö, fast
bättre. Jag surfade järnet hela dagen och det var den bästa
dagen jag upplevt på surf hittills. Jag aktar mig dock för att
åka alltför fort. Det jobbiga med surf är att man inte kan
slöåka som på skidor. Är man inte koncentrerad, lyckas man
snabbt ha tyngden åt ett håll och brädan åt ett annat och
ekipaget skär ner i snön och pang, där ligger man.
På eftermiddagen körde alla skidlärarna en slalomtävling.
Krockade med Dominique, han undrade om jag kunde tänka mig vara
passagerare vid tandemflygningen över Hotel Mercure på
kvällen. De skulle ha invigningsfest med borgmästaren och en
massa andra höjdare och det skulle flygas över med två
skärmar och kastas blommor. Klart jag accepterade.
Efter att bytt Dominiques lagg mot min surf. Åkte vi upp med
en pistmaskin till starten halvsex och fixade i ordning skärmar
och blommor. Waldo och Françoise skulle flyga Hotel Mercure
skärmen och jag och Faff hans UP-Pickup (Är det ett bra namn
på en tandemskärm eller är det ett bra namn?).
Efter att de hade flyttat starttiden fyra gånger nerifrån
hotellet per radio, kom vi iväg strax innan sju. Faff och jag
var först och kom in över hotellet på 250 meters höjd. Några
wing-overs och se'n en 360 så var så hård så jag var helt
säker på att sittplankan under häcken skulle gå sönder,
gjorde att vi kom ner till lagom höjd och jag började kasta
blommor ur den stora plastsäcken vi hade med oss. "Mer,
större klumpar!", skrek Faff. Jag försökte greppa större
klumpar med handskarna, men det var inte lätt, säcken stängde
sig hela tiden pga fartvinden. "Hela säcken!", skrek
Faff och jag vände säcken uppochner och skakade. Kanon! Mycket
snyggt, ett regn med blommor drev iväg med vinden. Vi träffade
nästan terrassen där alla människorna stod. 20 sekunder efter
oss kom Waldo och Françoise in och gjorde samma sak. Fast deras
blommor hamnade mer off-side än våra.
Efter en landning i snön bredvid hotellet åkte vi skidor ner
till terrassen och fick applåder.
Vi blev inbjudna till invigningsfesten av Corine, men jag hade
inga ombyteskläder med mig eftersom jag inte vetat i förväg
att jag skulle på fest. Corine lyckades skaka fram ett par jeans
och jumpadojor jag kunde låna. Fick oxo låna ett rum och duscha
i, vilket var tur det. Säkerhetsavståndet till mig var
sisådär fyra meter. Man svettas lixom en del när solen skiner
hela dagen och man surfar....
Festen bestod i korta drag av vin, champagne och massor med
kypare som sprang omkring med silverfat med skojiga typer av
tilltugg. Pratade en del franska med alla som var dumma nog att
komma fram till mig och gratulera för den fina flygningen. De
fick stå ut med att mina verb som vanligt var i oordning och att
jag inte fattar vad de svarar förrän på tredje försöket....
Snackade engelska med en kille som sålt 20% av hotellet till
olika investerare. Stenrik snubbe, har lite bussiness med Scania
här i Frankrike. Han kommer ursprungligen från Australien
(brytningen hördes när han pratade annars perfekt franska). Han
rekommenderade mig, att det bästa sättet att lära sig franska
på, var att ta med sig lexikonet i sängen. Själv har han
tillämpat den metoden i många år berättade han. Hans fru är
nämligen fransyska....
Söndag morgon, gick det lite trögare än vanligt att komma
upp. Vi åkte upp till Mercure och plockade med oss lite höjdare
som skulle flyga gratis PR-flyg med tandem. Jag hjälpte till att
få folket i luften eftersom det blåste en del trots den
klarblåa himlen (jodå, det var fhön nere i dalen). Jag åkte
skidor mellan flygningarna på Dominiques "Dynamic VR-27
Slalom DP" slalomskidor som jag förälskade mig i. Vilken
skillnad mot mina 10 år gamla plank. De här flöt över snön
och absorberade knöligheterna vilket gjorde att belastningen i
knäna och låren minskade drastiskt. Vill ha!
Det var sista dagen som Arc 1600/1800 hade öppet. De lekte
plockepinn hela dagen, dvs pistörerna och liftpersonalen åkte
runt och plockade ner pinnarna som märker ut var pisterna går
:-)
På eftermiddagen tog Dominique och jag ner deras stora
reklamskylt från Arpette till Arc 2000 som är öppet en vecka
till. Inte var det lätt att åka med en 2 x 3 meter stor
träskylt nerför backarna och fort gick det ibland, men det
gick!
Vi var sedan ner till landningen i backen: L'Altiport, och
grävde en 100 meter lång, 50 cm djup ränna i snön för att
få upp det översnöade nätet som avgränsar landningsplatsen.
Skitsköj...
Träffade liftpersonalen som var på väg ner. De hade haft
avslutningsfest och var något sliriga, för att uttrycka saken
milt.
Efter att ha skidat ner till Hotel Mercure och lämnat lite
grejer, åkte vi ner med Faffs bil till Bourg, eller snarare
rullade de 5 kilometrarna ner till Bourg, för Faff stängde av
motorn efter 50 meter. Ibland gick det fort, ibland gick det
långsamt och ibland gick det jävligt fort. Vi lyckades till och
med. köra om en bil! Haha!
Hoppla hej!
Salut!
Måndagen bjöd på standardvädret dvs moln. Åkte upp till
Arc 2000 vilket är lite meckigare nu när 1600/1800 är stängt.
Man får ta funken upp till 1600 och sedan en buss till Arc 2000.
Väl framme surfade jag i regn, hagel och snö....
Ägnade kvällen åt Imagine. Min pistmaskin börjar se
riktigt bra ut. Nu ska vi bara lyckas få dit en speedski-åkare
oxo.
Och för ovanlighetens skull var det molnigt även på
tisdagen. Fast det hindrade inte Faff från att flyga till Tigne
och tbax. Jag tog min surf och var uppe i Arc 2000 och surfade
järnet. Man får passa på att utnyttja det sista av
säsongskortet innan liftarna stänger :-) Dessutom är det
otroligt bra snö just nu för surfning. Fan vad kul det är! Jag
märker i knäna att jag åkt mycket surf. De glappar nästan :-)
Såg en tant som ramlade ur äggliften. Har ingen aning om hur
hon lyckades, äggen stänger nämligen dörrarna innan de
hakar på vajern och åker ut på banan, men på något sätt
föll hon ur precis när den stack iväg. Jag hörde ett skrik
och såg två ben som försvann uppochned bredvid en gungande
äggliftkorg. Hon hade tur, hon föll bara lite över 1,5 meter
ner i snön och klarade sig utan skador, vilket är mer än vad
man kan säga om hennes ena stav som hon måste ha landat på.
Den var böjd i mer än 90 graders vinkel....
Onsdag, sol och klarblå himmel på morgonen. Åkte upp till
"Les Chapelles" där George och Manu hade kurs med två
elever. George flög tandem med en tjej från Los Angeles. Kul
att få prata ett riktigt språk med någon som kan
språket istället för frassarnas fattiga engelska som låter
som Peter Sellers i Rosa Pantern filmerna. Efter att hon flugit
ner och tackat för sig, blev det franska resten av dagen, vilket
i och för sig är nyttigt men...
Fick fyra flyg denna dag. Det första var bara ett nerflyg.
Det andra gav lite lyft i början vid starten och sedan -3 m/s
över dalen hela vägen till landningen vilket inte var så kul.
På eftermiddagen blev det beslöjat. Flög från "Le
Petit Chal". Manu startade först och klättrade uppåt. Jag
startade tvåa, flög bort till grytan där det alltid
lyfter (och där Manu kom upp strax innan), fast just denna dag
hade någon stäng av det obligatoriska lyftet när jag kom dit.
Efter att ha legat på 0 resp -1 ett tag var jag så lågt över
träden att jag kunde plocka kottar - jag helt enkelt tvungen att
dra ut mot dalen.
Hade -3 m/s först, vilket ökade till -4 och sedan -4.5 m/s
(Nytt personligt rekord i sjunk vid normalflyg. Grattis!). Det
är en liten kulle på berget man måste över för att komma ut
i dalen och den kom fort närmare. Jävligt fort faktiskt. Jag
började leta efter en plats att trycka ner ekipaget på bland
träden, ledningarna och husen där nere. Det finns inga givna
fina ställen att landa en skärm på där nere kan jag berätta
och jag vill helst inte behöva prova. Sjunket minskade till -3
och ökade sedan till -4 för att slutligen lugna sig lite på -3
igen och sedan -2.5. Såg att det borde gå att komma över, och
det gick, med 20 meters höjd till godo. Kändes som om jag
nästan klev på skorstenen över huset. Puh!
På andra sidan kullen är det ganska flackt och jag var lite
orolig för att inte nå fälten nere i dalen. Det ordinarie
landningsfältet var inte att tänka på. Det var långt borta
och jag var alldeles för lågt. Det finns lite fält runtomkring
Landry som ligger ganska nära. Det pep tre gånger i varion och
jag vann några meter och sjunket stabiliserade sig sedan på -2
och jag kunde till och med hålla nollan över Landry ett tag
innan jag landade på ett fält bredvid byn.
När jag landat, stod polisen där och väntade på mig. Eller
snarare en flygande polis stod på landningen och väntade på
mig. Eller helt rätt sagt: Killen som landade före mig på
fältet jobbar som polis. Lyckades prata en del med honom. Och
sedan började jag gå med mina 16 kg skärmflyg utrustning på
ryggen mot Bourg. Det är 7 kilometer dit.
Mötte Waldo i sin bil två kilometer från Bourg, och fick
lift med honom och lite andra piloter på väg upp för att
flyga. Startade från Les Charmettes och fick ett trevligt
nerflyg vid halv sex tiden med lite rester av termik i luften.
Faff och Waldo hade gjorde jättevarvet runt dalen under dagen
och flög ca. 30-40 km. Termiken hade varit var bra när man väl
kom upp i den, berätte Waldo.
Hur det gick för George som startade efter mig när jag
ramlade ner? Jo, bra, han fick visserligen kämpa med näbbar och
klor för att hålla sig kvar, men han har en bättre skärm med
lägre sjunk och kanske viktigare: Han tillhör de sjuttio bästa
piloterna i Frankrike....
Vi flyttade grejer på kvällen. Dominique har fått klart med
en lokal på gågatan och det kan nog bli schysst. Det passerar
mängder med turister där på somrarna och Dompan tänker sälja
kläder och andra saker där. Skärmflyg blir bara en liten del
av butiken, vilket jag tror är ett bra sätt att få runt det
på. Det är svårt att få en lokal att bära sig på enbart
skärmflygpryttlar.
Idag, torsdag, har jag åkt polisbil! Inledde morgonen med att
köra till landningsplatsen i Dominiques svenskreggade vrak till
bil, som för tillfället har fel på en bromsklots så man får
inte använda bromsarna annat än i extremt nödfall.
Följaktligen motorbromsar man eller använder handbromsen. Det
blev en intressant upplevelse i hur man planerar sin körning.
Jag var nära att behöva använda bromspedalen en gång, men det
löste sig.
Väl framme, filmade jag elev-landningar på video till en
film Dompan vill ha om kurser. Eleverna åkte upp igen och jag
åkte tbax till Bourg för att hämta Dompan och sedan skulle vi
åka upp till starten vi oxo, filma lite och sedan flyga.
Precis när vi skulle dra, ringde Manu och berättade att en
av bönderna attackerat George på starten med traktorn och
sprutat gödsel över hans utlagda sprillans nya tävlingsskärm,
sele, vario, hjälm och hela startplatsen.
Vi åkte till polisstationen, anmälde det hela och åkte upp
till byn bredvid starten och inväntade den utlovade polisbilen.
När den kom, hoppade vi in i den och åkte genom byn med byborna
gloendes på oss den sista biten bort till starten. Jag filmade
förödelsen på video och en av poliserna tog bilder och
frågade George vad som hänt? George berättade att Bonden bara
hade kommit åkandes och sprutat skiten över alltihopa, nästan
lyckats köra över George och sedan åkt igen.
Varför? Han är sur för att Dominique inte hyr startplatsen
av honom längre för en hög summa (Bonden hyrde i sin tur
marken av markägaren). Dominique dealade direkt med markägaren
och har fått hyra startplatsen direkt av denne för en lägre
hyra.
Vi hjälpte George att få ihop skiten (ursäkta :-) uppe på
starten och packade in alltihopa i Dominiques bil och sedan
motorbromsade vi oss ner för berget till Bourg. En intressant
lukt följde med oss hela vägen ner, och den kom inte
utifrån...
En formell polisanmälan gjordes med skadeståndskrav på ca.
35.000 FF för förstörd utrustning. Tävlingsskärmar är inte
billiga. Skärmen är bara att kassera, pga att dyngan fräter
på tyget om den sitter kvar och det inte går att tvätta en
skärm. Torka med trasa räcker inte för att få bort de
frätande ämnena och det skulle dessutom ta hur lång tid som
helst. Det ser nämligen ut som skärmen har badat i skit.
Hjälpte George att få ihop de grejer som gick att rädda, han ska på tävling i morgon. Han fick låna en sele av Dominique och en ny skärm från Trekking (Han är sponsrad av dem. De hade aldrig hört talas om att någon fått sin skärm förstörd av en tokig bonde som sprutat skit på den). Konstigt nog var det George som tog det hela med mest ro av alla, men har man jobbat som brandman på en militärflygplats och som säkerhetskille på en ambassad kanske man är härdad?
Ciao!
Sommar!
Nu kom sommaren, efter en kort vår som övergick i vinter
igen, la någon däruppe i högväxeln och slog på sommar
direkt. Trevligt, löv på träden (några är fortfarande
ljusgröna och andra blommar), varmt och allmänt sol och
klarblå himmel. Ah, vad vi har längtat efter sol och värme!
Filmade elev-landningar på förmiddagen. Läste min email som
kommit i postboxen därefter. Tog tre dagar hit denna gång. Tack
snälla posten!
Flög på kvällen. Startade vid "Le Petit Chal"
strax efter sex. Starten ligger under Arc 1800 på 1450 meters
höjd. Hittade stig efter starten och höll mig kvar och lyckades
komma upp så jag kunde slå ett varv och ett till och ett till.
Efter ett tag var jag i jämnhöjd med Arc 1800. Kurvade vidare
upp till 2200 meters höjd och speedade sedan i motvind till Arc
1600 3 kilometer bort. Rundade ett av höghusen som jag sett ut
som vändpunkt med 150 meters höjd kvar och sedan flög jag i
medvind tbax mot starten. Det gör 6 km totalt. Missade starten
med minus 50 höjdmetrar. Argh! Dominique ville gärna att jag
skulle topplanda för att ta ner bilen. Jag sökte termik, men
hittade noll och flög sedan ner till landningen i dalen. Totalt
30 minuter i luften. Härligt!
Fick lift av Waldo upp och körde, hrm, motorbromsade sedan
ner Dominiqes bil till Bourg och en öl på La Colonne.
Fixade min SyQuest senare på kvällen. Den hade börjat låta
extra mycket på en del ställen på skivan och accesstiden på
dessa ställen var väldigt låga. Har alltid haft litet av det
här fenomenet och SyQuestar är ju inte kända för att vara
tysta direkt, så jag har aldrig brytt mig, men när den bara
blev värre och värre började jag misstänka att det var något
snett. Och snett var precis var det var.
Jag tillämpade:
öppna-lådan-och-titta-dumt-på-grejerna-så-kanske-de-funkar-sen
taktiken. Har haft framgång med den många gånger med min A3000
och senast min TV som jag blåste igång med ett
"puuuh" på bildröret (fast det var kanalväljaren som
strulade!). Öppnade lådan och körde utan locket och se, allt
var frid och fröjd. SyQuesten har aldrig gått så bra. Nöjd
och belåten skruvade jag ihop lådan igen och konstaterade att
den var som förut och lät illa.
Öppnade igen och den funkade. Fattade slutligen att det var
locket som var skevt och när det skruvades fast, böjde det hela
lådan och troligtvis även SyQuest-meckaniken innuti.
Felkorrigeringskretsarna har nog fått jobba ordentligt tidigare.
Funkar bra nu, men går fortfarande lite bättre utan locket.
Blir kanske ett varv till i antiböj kampanjen...
Igår, lördag, tog jag jonathan under armen för sista
gången och drog upp på till Arc 2000. De stänger systemet för
säsongen den 1:a maj. Slut på snöaktiviterna och dax att satsa
100% på flygningen alltså. Fick några schyssta åk i sol och
supervärme, men snön var seg bitvis. Åkte upp på Aiguille
Rouge där snön var bättre på grund av den högre höjden. Jag
lyckades ta den svartaste av alla pisterna där och pucklarna var
denna gång stora som folkvagnar, men ner kommer man ju alltid.
Jag var och handlade inför helgen (det är stängt 1:a maj).
Utanför Super-U i, korsningen, blev jag nästan överkörd av
två stycken militära bandvagnar som kom dånandes. Kändes
hemtamt nästan. Det var två svenska Hägglunds-vagnar
nämligen. Tror de heter 204 eller 206. Hade varit lite pinsamt
att ha blivit nermejad med svensktillvarkade grejer, men nära
skjuter ingen...
Franska försvaret är ena riktiga patrioter och det var lite
förvånande att det inte var fransktillverkade grejer de körde
med. Alla lastbilar och sånt de rattar är normalt benhårt
Renault eller Peugeut.
Det ligger en stor militärbas här. På vintern ser man de
värnpliktiga åka skidor i pisterna med massa tung utrustning
på ryggen såsom: Snökälkar, radioanläggningar och allt annat
som hör till det "gröna" livet. På somrarna flyger
de sina ljusblå flygskärmar från bergen. Tanken är att de ska
använda dem i krig för att reka över fiendens läger i dalen
och till och med göra anfall från luften. Skärmar är väldigt
svåra att se på radar, det är rena stealth teknologin
faktiskt.
Idag, söndag, har det varit stora ack-torsk dagen. Tror
vartenda NiCad batteri jag hållit i idag har lagt av. För att
ta det från början: Det var en skärmflygtävling här i
helgen. Det var en grupp-B tävling, dvs inte de allra hetaste
grabbarna och flickorna i landet, utan divisionen under.
Jag skulle filma denna andra dag av tävlingen åt Dominique,
så jag tog min kamera och videokameran samt min nyladdade radio
med Nickel-Hydrid batterier i. Inte fan funkade den
(Nickel-Hydrid batterier är ena konstiga påhitt. Miljövänliga
men struliga på många sätt och vis. Varför de inte tagit
laddning är för närvarande en gåta). Tog ett par reserv-ackar
som jag laddat tidigare och stoppade in i radion. Funkade bra.
Därefter åkte jag upp till starten.
Härifrån trakten tävlade Waldo och Manu (George & Faff
tävlar i A-gruppen och var på tävling på annat håll i
landet). De flesta piloterna från Arc en ciel samt David från
Arc Adventures (den tredje skärmflygskolan) tävlade oxo, plus
massa andra "locals".
Efter att halva gänget kommit iväg och de låg och snurrade
sig upp längst bergssidan, var det en kille som började göra
grymma 360 med ena "örat" (vingspetsen) inslaget.
Snabbare och snabbare gick det innan en räddningskärm kom
farandes och bromsade upp det hela. Killen hängde under
räddningskärmen och sjönk sakta. Han till och med steg i
termiken ett tag! Ingen visste vad som hänt och varför. Han
landade på bergssidan helt oskadad. Heatet blåstes av.
För andra gången i mitt liv har jag sett en
räddningsskärmsutlösning och för andra gången i mitt liv har
jag missat de bästa bilderna för att autofokusen junkat ur just
då och börjat söka efter skärpan i himlen i stället för på
skärmen. Argh!
Alla som ännu inte startat med sina skärmar fick åka bil
ner och de som redan var i luften flög ner. Jag körde
Dominiques bil ner, nu med fungerande bromsar! Voila! Dompan hade
fixat dem inför helgen, men så var han ju oxo medhjälpare på
tävlingen och körde folk och grejer på lördagen. Han tyckte
nog det skulle varit lite pinsamt att köra ett lass folk i en
bil utan bromsar...
Nere på landningen berättade killen vad som hänt: Han hade
gott ur termiken med sin Airwave Rave tävlingsskärm och hade
fått ett inslag på ena sidan. Han hade styrt emot och inslaget
kom ut, när andra sidan slog in och skärmen på grund av den
låga flyghastigheten stallade på den sidan och gick in i
autorotation. Normalt bromsar man emot på den sida som flyger
(och alltså snurrar ytterst) och så ska det lösa sig (allt
enligt skolboken). Problemet var att skärmen snurrade snabbare
än vad han gjorde så linorna var twistade två varv och
bromslinan satt därmed fast. Skärmen hade bara snurrat snabbare
och snabbare och han bedömde inte att han skulle kunna fixa
twisten under den stora G-belastningen, så han tog reserven,
eller sin "second-chance" som den oxo kallas.
Vi åkte upp på berget på andra sidan för ett nytt heat och
de startade från "Les Charmettes". En kille gjorde en
dålig start och kom ut snett i luften och fastnade med
vingspetsen i ett träd och brakade sedan mjukt och fint in i
skogen. Fick jag det på kort? Nopp, jag stog och meckade med
mina ackar i min kamera som just dött, när det hela hände. Min
vanliga timing...
Stoppade i ackarna från blixten i kameran i stället. De gick
några bilder innan de oxo tackade för sig. Filmade video
istället. Hade tagit några minuter, när den glada texten
"Batt" började blinka i sökaren.
Tog bilen ner, satte video-acken på snabbladdning och
hämtade allt jag hade i R6 batteriväg i lägenheten, käkade
och åkte sedan till landningen. När jag kom fram var det massor
av skärmar som kom in för landning. Tryckte i ett par
alkalinebatterier i kameran, men den svarade "Batt
low". Tog ett annat gäng alkaline och se, den gick!
Fotade och filmade video. Efter några minuters filmande
började det blinka i sökaren. Variation har aldrig skadat, så
den här gången var meddelandet "End of tape".
Slutligen var det prisutdelning, Waldo kom på 17:e plats
totalt och Manu på 50:onde någonting. Han var okoncentrerad i
dag och gjorde ett skitflyg, fick bara ett poäng, då får man
inte stå på prispallen och få något fint pris direkt. De
körde ett lotteri på deltagar numrerna efter prisutdelningen,
massa väskor och T-shirts och sån't. Manu råkade vara en av
vinnarna. Vad han vann? Kvällens bästa lotteripris, en
sprillans ny Aircotec värstingvario. Säkert värd ca. 3500 SEK.
Det där med gungor och karuseller....
Jag tänkte ropa på Dominique på radion ifall han behövde
hjälp på kvällen, men det behövde han nog inte för jag fick
inte tag på honom via radion. Mina ackar i radion var nämligen,
ja just det, slut.
Nu ska jag lyckas ladda en jättebunt ackar i min radios
inbyggda laddare, som är den enda laddare jag har eftersom den
fina andra laddaren jag hade med mig har gett upp. Vilket osökt
får mig att tänka på att jag nog behöver importera en riktig
laddare från Sverige. De har bara svindyra
konstantspänningsladdare här som tar max fyra ackar. Har för
mig att Classe i sjön har en konstantströmsladdare? (nå'n som
har lust att titta efter i Clas Ohlson katalogen?). Jag behöver
inte en laddare med hållare för batterierna, har hållare här
som tar upp till åtta stycken. Den har samma kontakt som 9V
batterierna har.
Man kan sammanfatta dagen med: Ack ack ack...
Det var det hela för denna gång, står Sverige kvar
förresten. Har inte sett och hört ett ord på länge hur
ekonomin och allt annat har utvecklat sig?
Bye!
|
|
