|
|
Hej du!
Torsdag morgon, bjöd Manu och Faf med mig på café och jag
satt i solen på kaféts uteservering och tittade på "Hotel
de Ville". Ett ställe många svenskar försökt ta in på i
många franska städer utan att ha lyckats få sova där.
"Stadshotellet", är nämligen den betydelse de flesta
svenskar brukar få ut av det. Översätter man rakt blir det
för en gångs skull rätt: "Hotell av staden" =
rådhuset!
Johan kom på besök igen. Vi tog laggen och åkte upp. Åkte
över till Arc 2000 systemet och tog kabinen upp på Aiguille
Rouge. Svarta puckelpisten ner bredvid speedrännan där de kör
flygande kilometern. Det är 70 graders lutning i början på
den. Les Arcs är känt för just detta. OS i flygande kilometern
gick här. Världsrekordet är också satt här, 236.xxx km/t har
en kille åkt. 236 blås har jag inte ens åkt i bil! Helvete vad
det måste gå...
Efter det var det dags att åka tillbaks och ner till Bourg.
Jag gick till min franskakurs och Johan tog sin skärm och åkte
upp igen för att flyga. Förhållandena var kanon och jag var
på vippen att säga "Au revoir" till franskan, men jag
tvingade mig dit.
Efter kursen, slog jag på radion och ställde in den nya
frekvensen: 151.775 MHz. Normalt kör skolan på 156.350 MHz.
Dominique har hyrt ut radioapparater till gäster på Hotel
Mercure, så det är mycket skitsnack på den normala frekvensen
just nu.
156.350 är en frekvens skolan "köpt" för sin
verksamhet och de är de enda som får använda den. Tillstånd
för radioapparater ingår i "köpet" för anställda
och elever och tydligen även andra kunder. Vem 151.775 tillhör
vet jag inte, men det är inte skolan, det måste vara någon
annan rörelses frekvens som de lånat in sig på.
Radiotrafik och radioapparater har lika underliga och meckiga
regler som hembrännare och vapen. Här nere har franska
skärmflygförbundet utlyst frekvensen 143.9875 MHz som skärm-
och hängflygfrekvens. De har inte köpt den så det är
egentligen inte lagligt, men allmänt accepterat. De tyckte det
var bättre att de styrde alla att använda en frekvens mot att
flygfolket tar den frekvens de tycker verkar bäst och därmed
stör någon rörelse.
För att få inneha en radio på 2 meters bandet vilket alla
ovan nämnda frekvenser ingår i, kan man ta amatörradio
certifikat, men då får man bara köra 144-146 MHz och radion
är spärrad för enbart de frekvenserna.
Två problem uppstår snabbt för skärmflygaren:
1) Amatörradio bandet för inte användas för viktigt
kommunikation, endast skitsnack (ja, reglerna är sådana) och
får endast användas från luftfarkoster om befälhavaren
godkänner det (= piloten, så det är ju inga problem) samt om
man följer bestämmelserna i BCL-T (vad de nu säger om det hela
vet jag inte).
2) 144-146 MHz är inte inom den "allmänna" franska skärmflygfrekvensen och inte heller inom andra nödvändiga frekvenser. Nödfrekvensen på Lanzarote ligger t.ex. på 142.någonting. Dvs alla intressanta frekvenser ligger utanför amatörradiobandet. Som tur är finns det folk och företag som breddar radioapparater så de går på dessa andra frekvenser, men då blir radion olaglig fast man har amatörradio cert.
Det är alltså ingen större idé att bli radioamatör (=
jobbigt prov om radioteknik och regler för amatörradio. I stil
med körkortsprovet faktiskt), eftersom man ändå kommer bli
olaglig när man breddar radion.
I Frankrike säljs dessutom radioapparater till kreti och
pleti eftersom det inte föreligger någon skyldighet för
säljaren att kontrollera att personen han säljer radion till
verkligen får inneha den (vilket det gör i Sverige). Så
skärmflygare köper breddade amatörradio burkar.
Här i Frankrike verkar det vara skitsamma från
myndigheternas sida, men i Schweiz stod de på landningen och
kontrollerade flygarna som landade med en sladdlös borrmaskin i
ena handen. "Har du tillstånd för din radio? Inte det?
Brrrrruuum!" Och så var det ett ohälsosamt hål i
radion....
Nåväl, jag pratade med Manu per min olagliga radio som
uppgjort efter kursen för att se om han behövde låna mig som
tandemchafför. Han kände sig inte i form för mer flyg.
Termiken i Peisey - Vallandry hade varit brutal under dagen och
han var inte koncentrerad längre för att flyga. Han bad mig
komma och hämta honom från en bar i Vallandry som han satt på.
Tre dagar efter att jag kom hit, hämtade Faf en
ryggsäcksmotor för skärmflygning som ska till en kille i
Sverige som köpt den. Den har "bara" stått här sju
veckor. Det har visserligen varit mycket prat om att det måste
göras en låda för att kunna skicka den, men det har liksom
inte hänt nå't. Ok, det har varit sportlov och alla har jobbat
som djur under de veckorna. Jag har flera gånger sagt att om
bara Dominique köper virket, så ska jag snickra ihop en låda.
När jag nu kom tbax med Manu, låg virket på skolan. Ta i trä!
Efter att ha fått ihop ramen på lådan tyckte Dompan att han
skulle bjuda mig på restaurang. Viveka är i Chamonix hos sin
bror som har en restaurang där. Ingen hemma hos Dominique som
lagar mat med andra ord...
Fredag morgon, skruvade och sågade jag på lådan. Jag åkte
till järnaffären och lyckades göra mig tillräckligt
förstådd för att köpa ytterligare en plywoodskiva, skruv och
brickor.
Det var varmt redan klockan elva, jag svettades fast jag inte
hade någon jacka på mig. Shorts och T-Shirt hade varit lagom.
Nej, jag skojar inte! Det är nästan sommar i temperaturen.
Träden har inte hängt med lika snabbt, men det börjar komma
löv på dem lite sakta. Snögränsen kryper uppåt bergen för
varje dag det är sol. Runt 1600 meter är den på för
tillfället (Bourg ligger på 800 m).
Klockan halv två bröt jag arbetet och tog min skärm upp
till Arpette. Vinden var stark och det var som vanligt cirkus
för att få iväg tandemskärmarna. Jag hjälpte dem och en
kille som försökte komma iväg med miniskidor på fötterna.
Han halkade varje gång han försökte dra upp skärmen när
vinden tog tag i den. Med min hjälp kom han slutligen iväg.
Jag lyckades inte få upp min skärm utan hjälp heller (jag
hatar de där skidorna som bara är i vägen när man ska
flyga...). Efter starten gick det rakt uppåt, jag stod helt
still över startplatsen och bara steg 200 meter utan att komma
framåt. Min skärm tillhör de snabbaste på marknaden, den gör
43 kmh utan accelerator (en pinne man trycker på med fötterna,
ger 5 kmh extra fart). Acceleratorpinnen finns det inte en chans
att få fötterna på med skidorna i vägen, så det kändes lite
okomfortabelt att inte kunna penetrera vinden (ja, det heter så
på flygarspråk :-)
Jag hängde mig framåt (inte för att det hjälper, för jag
har inget styrsele, men det känns bättre :-) och efter ett tag
gick det framåt i den kraftiga motvinden. Jag gjorde lite
wing-overs och sjönk neråt, flög till snökanten för att
plocka det obligatoriska lyftet när man kommer ut över skogen
och barmarken. Väl framme, hände ingenting, noll och nada. Det
skakade till en gång och sade pip-pip i varion, men det var det
hela. Bara att flyga ner mot Bourg.
Började fundera på landningen vid tågstationen och kom fram
till att jag nog inte ville landa på det lilla fältet där i
den starka vinden. 600 meter över Bourg, började det dessutom
bli turbulent. Inget drömläge precis. Såg vimpeln vid
stationen, den stod rakt ut åt sidan 90 grader mot fältets
riktning. Bestämde mig definitivt för att ta fältet vid
campingen istället. Det är där man brukar landa på somrarna.
Man måste gå nästan en km till stan, men det kan ju livet vara
värt.
Även detta fält ligger i samma riktning som det vid
stationen, så det gällde att landa mot fältets kortsida. Jag
gjorde till att börja med stans sämsta inflygning och märkte
därefter att det blåste noll när man kom ner runt trädhöjd.
Utan motvind började de där träden i slutet av fältets
kortsida komma snabbt närmare och jag hade sisådär sju meter
kvar till marken. Svängde 90 grader vänster och styrde förbi
fotbolls målet som står där och landade bakom en kille som
satt och mediterade i gräset. Han såg allmänt shockad ut över
att se mig där i full skidutrustning med skidor på fötterna i
den 18-gradiga värmen....
Efter någon minut kom en annan skärm inseglandes. Gjorde
exakt samma inflygning som jag och var tvungen att svänga
vänster, passerade över fotbolls målet och landade springandes
på sina miniskidor när det var fem meter kvar till skogen.
Jösses vad det såg kul ut och jag skrattade gott! Förstår
äntligen hur komiskt det ser ut när folk landar på gräs med
skidor.
Det visade sig vara samma kille som jag hjälpt iväg uppe på
starten, vi pratade engelska och lite franska. Jag upptäckte att
han var förvånansvärt duktig på engelska. Han frågade var
jag kom i från? När han fick höra Sverige, berättade han att
han var från Annecy, men att han var här i Arc 1600 tillsammans
med fyra vänner från Mora. Han sade allt det där på svenska
dessutom, eftersom det är ett av de sju språk karln pratar.
Snacka om att mina språkkunskaper låg i lä. Vilket förövrigt
landningfältet också gjorde och det var ruskigt varmt...
Gick tillbaks till skolan i värmen iklädd min skidoverall
med superställ under. Och med slalompjäxor på fötterna och 16
kg skärmutrustning på ryggen samt slalomskidorna på axeln.
Skitmulligt!
På kvällen skruvade jag vidare på lådan och när den var
nästan klar, bjöd Dompan på restaurang igen. Nej, Viveka är
inte hemma ännu.
Lördagen bjöd på dåligt väder. Ingen post hade kommit
från Sverige. Har inte fått några disketter med post sedan
17/3 = 9 dagar sedan. Vilket är lite skumt. Nåja, de kommer
nog. Ägnade lördagen åt att mecka med Imagine och skrev på
lägesrapporterna medan Imagine renderar.
Ha det!
|
|
