|
|
Bienvenu! (Välkommen)
Fredag morgon skuttade jag till posten som vanligt, och
upptäckte till min glädje att poplådan kommit tbax från
reparationen. Glad som f-n, pluggade jag i "Jan Hammers:
Beyond the mind's eye" och poppade gärnet. Kom på att jag
skulle ta med maskinen ut i backen, det är ju en Sony Walkman DD
(Diskdrive), så den ska det gå att åka skidor med utan svaj
och jävlarimig vad bra det gick! Körde Kiss Alive III hela
förmiddagen och har nog inte haft så bra flyt i skidåkningen
på mycket, mycket, länge. Det höll i sig en bra bit in på
eftermiddagen då mina benmuskler sinade. Sedan spelade det ingen
roll att Adolphsson & Falk sjöng "Vidare". Energin
var slut.
På kvällen ville Faf ha hjälp av mig en timme för att
köra ner bilen vid ett tandemflyg. Vi körde upp på de leriga
och snöfläckiga vägarna till ett ställe vi brukar flyga från
på somrarna: Le petit chal. Där vägen slutar.
Efter att ha lastat ut 4 piloter och 4 passagerare skulle vi
köra ner bilarna igen. Jag körde Waldos Toyota 4WD combi och
Françoise (blomsteraffärstjejen och Waldos flickvän) körde
blomsterbutikens Toyota 4WD landcruiser som hon lånat.
Gick jättebra 300 meter sedan skar landcruisern ner genom
snön och blev rejält hängandes på underredet. Vi försökte
dra loss bilen med Waldos combi, men den orkade inte. En
landcriuser väger väl ca två ton och när den är inbäddad i
isskorpan, då står den stadigt. De dumma japanerna bygger
dessutom fyrhjulsdrivna bilar utan diffspärrar. Hade den haft
det hade vi kunnat köra loss den med de två hjul som hade
grepp, ett fram och ett bak, men nu snurrade de hjul som inte
hade grepp bara fånigt runt runt. Efter att ha försökt att
gräva loss bilen, föreslog jag att det var ett självlösande
problem, bara att vänta till sommaren...
Mörkret började falla (gjorde nästan ont) och vi ropade per
radio till de andra. De var på landningen och väntade på oss.
Gissa om de blev glada när vi berättade att vi satt fast. De
kom med den lysande idén att vi skulle åka ner i Waldos bil
eftersom den inte satt fast. När jag berättade att den stod
bakom landcruisern och det inte gick att köra förbi på sidan,
för att då skulle vi ha två bilar som satt fast i snön, blev
de riktigt riktigt glada.
Efter två timmar kom de i alla fall upp med två andra bilar,
så vi blev totalt åtta starka karlar som kunde gräva och putta
och fixa. Efter lite putt, gräv och fix, skulle vi prova att dra
bakåt med Waldos bil.
Waldos bil ville inte starta. Batteriet var slut. Jag hade
låtit halvljuset vara på för att kunna se något när vi
jobbade och Waldo har ett dåligt batteri. Så det var kört.
Ny taktik, vi försökte dra med Georges bil framifrån, men
den slirade bara. Ny taktik, åtta starka män lyfter uppåt och
i sidled. En taktik som funkade! Visserligen sakta och osäkert
men landcruisern (vilket fånigt namn på en bil som fastnar när
det är lite snö på vägen...) kom i alla fall upp med
framhjulen på is som kanske skulle bära. Bakhjulen stod
fortfarande nere i snön.
Vi tänkte precis börja dra med Georges bil när Waldo lade i
ettan på landcruisern och bara körde upp den på fast mark. Så
var det problemet löst. Waldos bil puttade vi sedan igång.
Hemma vid 21.30, dvs fyra timmar senare, och inte en som Faf
lovat...
Lördag åkte jag lagg på förmiddagen, Tangerine Dream och
Adolphsson & Falk i lurarna. Mycket bra. På kvällen åkte
vi upp till Hotel Mercure för att fira deras sponsrade skärm.
Efter att ha kört runt halva Bourg och varit nere på skolan
två gånger för att hämta saker som vi glömt. Kom vi iväg
uppför berget.
Alla på skolan hade gula skjortor på sig utom jag. Jag hade
svarta brallor, svart polotröja och svart kavaj. De hade aldrig
sett mig i något annat än mina flower-power inspirerade
mysbrallor, så de var klart imponerade över min utstyrsel. Faf
var lite osäker på om man kunde ha skjortärmarna upprullade
när man skulle på fin tillställning: "Teach us, Anders,
we're farmers. We don't know, but you...", sade han och slog
ut med armen mot mig....
Nästan framme i Arc 1800 började Faf och Manu slåss i
bilen, fransmän är lite hetsiga ibland. Waldo som körde,
stannade, och slet ut Manu ur bilen men Faf hoppade ut på sin
sida och skulle fortsätta så Waldo fick leka Sheriff och låsa
hans händer bakom ryggen. Efter att de lugnat ner sig kom vi
fram till Hotel Mercure en halvtimme försent om man är svensk
och ganska lagom om man är fransk. Det där med tider är inte
så viktigt här.
Hotel Mercure är snorfint upptäckte jag, rena lyxhotellet,
krom, koppar, trä och mjuk belysning, ja hela paketet. Utsikten
är superb man ser ut i hela dalen. På balkongen hade de spänt
upp skärmen och jag upptäckte hur jävla snett en del
bokstäver sitter. Det syntes väldigt bra här, men inte på
skolan där utrymmet var alltför litet för att ha hela skärmen
utlagd när vi monterade allt.
Det var mycket folk på plats som presenterade sig för mig.
Jag håller på att bli tokig på när man ska kyssa flickorna
på kinden och när man ska skaka hand. Undrar om fransmännen
vet? Varje gång jag frågar någon om hur det funkar får jag
olika svar...
Vi blev bjudna på champagne och tilltugg från fina
silverbrickor som kypare sprang runt med. "Dirren" var
där och höll tal, sade något om att man brukar döpa båtar
genom att krossa en flaska skumpa mot dem, men att han inte
vågade göra det på skärmen. Fegis!
Jag pratade med George om att det låter så kul på radion
när de har kurser, typ i stil med: "Vänster, vänster,
vänster, VÄNSTER, puh, voila!" Han berättade att
det även kunde låta så här: "A gauche (vänster), a
gauche, a gauche, no, no l'autre gauche! (l'autre = det
andra)" Det är inte lätt alltid....
Dominique hade tagit med sig den videofilmen som jag filmade
förut för att visa för ledningen på hotellet. Jag har inte
sett den i färdigklippt version tidigare eftersom Dominique
lyckades förväxla den i Lyon när han visade den där. I
stället hade han en skidskolas video med sig hem, men nu var det
alltså äntligen dags att få se den riktiga videon eftersom han
hade fått tillbaka den.
Till att börja med fick de inte igång videomaskinen, de
hittade inte on/off knappen, vilket berodde på att det inte
fanns någon på videon (jajamensan, franskbyggd - hur kunde du
gissa det?). Jag tittade på eländet och kom fram till den nog
skulle funka bättre bara man pluggade in kontakten i väggen.
Sagt och gjort, videon funkade, in med bandet och tryck på play.
Ont om skärmflygning var det gott om, däremot fick vi se
inledningen på en svensk långfilm. Dominique ursäktade sig
väldigt väldigt mycket och berättade att han nog råkat ta fel
band med sig hemifrån. En vacker dag kanske jag kommer få se
den där filmen....
Nere i Bourg vid 22, skulle vi åka och käka en pizza. Waldo
kom på att Françoise kanske skulle vilja följa med så han
körde dit hon bor och tutade. När ljuset i alla fönstren
tänts och alla som bor i kvarteret tittade ut, började han ropa
högt: "Älskling min, vill du äta pizza med oss?"
Efter att ha tutat och ropat 10 ggr, så hörde hon, stack ut
huvudet genom fönstret och svarade ja. Han är skön Waldo, bryr
sig inte mycket i fall han skämmer ut sig, men jag undrar om
Françoise grannar gillar hans stil lika mycket?
Söndag morgon, klockan elva hade jag stämt träff med Petra
uppe på Arpette. Hon Skulle åka hit med Annecys skidklubb.
Molnens undersida låg på ca 2000 meters höjd och toppen på
Arpette på 2400. Ekvationen ger minus 400 meter i molnfrigång.
Vi hittade varandra i gröten i alla fall. Åkte skidor lite
långsamt eftersom man inte såg något och stannade ofta och
snackade skit.
George och Waldo kom upp för reka om det gick att flyga ner
de två kunder som bokat tandemflygningar. Endast en av dem dök
upp, den andre hade kört sönder ena skidan mot en sten.
Ungefär samtidigt som han kom, lättade molntäcket. Petra blev
följaktligen inbjuden att flyga ner till Bourg i stället för
den andra. Kan väl påstå att hon inte hade hade allt för
svårt att säga ja. Det tog ett tag innan de kom iväg och efter
25 minuters flygning landade de i Bourg vid 16.30.
Klockan 17.00 skulle Petras buss gå från Arc 2000. Om man
bortser från att det är 1.2 km skillnad i höjdled, så är det
också ett berg i vägen, och för att komma över det måste man
ta funken upp till Arc 1600 och sedan två sittliftar, varav den
sista stänger 16.50 och sedan skida från 2400 meters höjd ner
till Arc 2000. En ganska svårlöst ekvation.
Tåget var ingen option, det sista för dagen till Annecy hade
redan gått klockan 16.00 och jag visste att Petra hade ett
föredrag att hålla tidigt på måndag morgon i plugget. Inte
så lyckat att missa det, hon måste alltså med den där
bussen.
Jag hade stannat uppe vid Arc 1600/1800 och åkt skidor medan
de flög. Jag satt precis i början av sittliften upp till
Arpette när jag pratade med George på radion och han sade att
han skulle sätta Petra på nästa funk om 10 minuter och att hon
kunde ta "navett"-bussen (pendelbussar) till Arc 2000.
Efter att ha funderat på vad han sagt kom jag på att det
tidsmässigt inte skulle gå. Jag försökte på tag på George
på radion igen, men han hade stängt av för dagen. Det var då
jag fick en idé…
Sittliften upp till Arpette tar ca 10 minuter vilket gjorde
att jag skulle komma upp på toppen ungefär samtidigt som funken
med Petra skulle gå från Bourg. Det tar ca åtta minuter för
den att komma upp till Arc 1600.
Jag skidade i ett vansinnigt tempo från Arpette för att
hinna fram samtidigt som hon till Arc 1600. Det är puckelpistar
och transportsträckor emellan, men jag timade henne perfekt. Har
aldrig åkt så fort nerför ett halvt berg i hela mitt liv.
Mejade bara en nybörjare på vägen ;-) Jag förklarade att hon
kunde glömma navettbussen, men att vägen från Arc 2000 borde
gå precis nedanför Arc 1600 om jag inte mindes fel.
Efter att ha klättrat ner till den väg som går 100 meter
nedanför Arc 1600 kunde jag konstatera att jag hade haft rätt.
Nu gällde det bara att lyckas stoppa den buss som Petra skulle
med. Vad var det för buss hon åkt med? "Vit med text på
sidan.", var vad hon kom ihåg. "Känner de igen
dig?", frågade jag. "Kanske.", svarade hon. Jag
föreslog att hon skulle låna min penna och skriva
"Annecy" på en A4 och vifta med framför varje buss
som kunde tänkas vara den rätta. "Tänk om fel buss
stannar?", sade hon. "So what, ska de till Annecy är
det väl skitsamma om det är rätt buss eller inte?",
tyckte jag.
Medan vi väntade på att det skulle dyka upp några bussar,
klockan var inte 17 ännu, halade Petra upp en liten vinare med
skruvkork och sade att det var för att fira att vi känt
varandra i sju dagar nu. Något jag skämtat om i ett brev
tidigare, att vi kunde fira sju dagars jubileum denna dag.
Nåväl, lite vin sitter aldrig fel. Inte ens bredvid en vägkant
med dammet från bilarna som extra krydda.
Bussar började dyka upp, Petra sprang ut vid vägkanten och
viftade med sin skylt, men de körde förbi allihop. En buss
tittade ganska mycket, körde förbi och stannade sedan
plötsligt längre bort. Petra sprang dit, och visst var det
rätt buss! Jag tiggde skjuts ner till Bourg och blev avsläppt
precis utanför skolan, och bussen med Petra puttrade
hemåt mot Annecy. Ibland har man sina ljusa stunder...
Måndag morgon kom grafikprogrammet ImageMaster från Håkan
Bäckman (man tackar för hjälpen!), med det programmet åter
på plats på hårddisken kan jag få klart några fler steg i
mina Imagine-projekt.
Tänkte eventuellt flyga på måndagen om det var bra
förutsättningar för termik. Och det var det. Jag fick dessutom
sällskap med en svensk kille som heter Johan som kom förbi
över dagen. Han pluggar i Zürich och är i alperna på skollov.
Han flyger en likadan skärm som jag, men har inte låtit
modifiera den så det skulle bli intressant att se vad som
skiljde i luften.
Vi åkte lite skidor, utan stavar eftersom vi lämnat dem nere
i dalen, i väntan på att termiken skulle dra igång. Vid
14-rycket började det bildas små cumulus-moln ovanför
bergstopparna, ett säkert tecken på termik, så vi hämtade
skärmarna och skidade till startplatsen.
Jag kom ut i luften efter andra startförsöket och hatade
skidstarter extra mycket just därför. Flög över snöområdet
ner till snögränsen. Som väntat riste det till i tyget där,
men jag hade inte väntat mig blåsor på +4 m/s i stig!
Höjdmetrarna tickade snabbt uppåt och jag följde blåsan
på dess färd i vinden. På höjd steg det även över
snöområdet eftersom vinden tryckte blåsan längst bergets
kontur. Var snabbt över starten och vinkade till de som ännu
inte kommit iväg. Flög ner till snökanten igen och plockade en
ny blåsa. Det steg nästan överallt och jag var snabbt uppe på
2750 meters höjd (350 meter över starten). Ganska lugnt i
luften men turbulent i skikten mellan de olika
temperaturområdena. Det frasade och skakade lite i tyget då och
då. Upptäckte att det inte verkar blivit sämre prestanda i min
skärm i alla fall efter modifikationen, jag var ofta högst av
alla piloterna.
Efter 30 minuter höll mina fingrar på att dö av köld trots
varma vinterhandskar, så jag drog öron på skärmen och sjönk
med 3 m/s ner mot en av restaurangerna i backen där det finns en
landningsplats. Kickade ut öronen 50 meter över deras
uteservering och drog ett par kraftiga wing-overs och brakade
sedan in på det lilla landningsfältet. Efter 10 minuter
började känseln komma tbax i fingrarna och efter ytterligare
fem, gjorde det så jävla ont i dem att jag skrek
"Merde!" riktigt högt. Lovade mig själv att köpa ett
par Gore-tex handskar så fort som möjligt, de kostar 290 FF,
men det är det nog värt.
Vinden ökade och när jag kom upp på Arpette igen, var det
full cirkus med att få iväg tandemflygarna. De rasade och
släpades över snön när skärmarna kom upp snett och fångades
av vinden. Jag stannade och hjälpte till med att få iväg dem
alla. Vid fem-rycket mojnade vinden och jag stack som en av de
sista ner mot Bourg. Efter ett lugnt flyg på 20 minuter utan
termik, landade jag bredvid tågstationen och alla skrattade som
vanligt när jag hoppade fram på slalomskidorna på gräset.
Frågade Dominique varför alla skrattar när just jag kommer?
Han svarade att det ser lika kul för alla. Jag har inte sett det
eftersom jag hittills har landat sist. Dominique hade lyckats
lösa ut ena skidan vid landningen och plöjt med överkroppen
och händerna i leran vid sin landning. Det gav tydligen
applåder.
Tisdag och onsdag var det flygförbud, det var en stor
militärövning här och det fanns risk för att Mirage
jaktplanen skulle blåsa fram i Mach II 100 meter över dalen.
Inte hälsosamt att möta dem i luften med sin skärm...
Så, tisdag morgon skuttade jag iväg till tvätteriet och
tvättade för första gången sedan jag åkte. Det är
"bara" sju veckor sedan. Lortgrisen kallar de mig. Nä
jag bara skojar, men det var nog nära. Nåväl, 40 FF fattigare
men med rena kläder, gick jag och köpte de där handskarna i
Gore-tex för 290 FF. Min ekonomi mår inte bra av sån't, men
vissa saker måste man lägga kulor på.
Efter det var det franskakurs, de från Bosnien var väldigt
upprörda över något som hänt men jag har inte lyckats
förstå om de pratar franska eller bosniska på kursen.
Lärarinnan verkar förstå, så det är nog franska :-)
Kom att tänka på när jag skulle fylla i kursanmälan
första gången på kursen. Det stod: "Nome de jeune
fille." på raden under "Namn". Jag översatte ord
för ord och fick fram betydelsen "Namn som ung
flicka". Jag frågade för säkerhets skull efter en
förklaring och fick en. Lärarinnan frågade sedan om jag
fattat?
Jag sade ja och för att bevisa att jag klykat, sade jag på
franska: "Det är det namn min mamma hade innan hon gifte
sig med min..." Efter att ha lyckats välja rätt pronomen,
så det blev manligt och inte kvinnligt, var det bara att klämma
in med ordet för pappa. Sagt och gjort, tungan rätt i mun och
uttalet bra, "frere" sade jag. Hela klassen skrattade.
I det ögonblicket insåg jag att "pere" är pappa och
"frere" är bror...
Eftersom jag läser så bra (jag fattar visserligen oftast
inte vad jag läser, men det märker ju inte Madame Martin), så
släpade hon med mig till biblioteket efter kursen. Jag spanade
in vuxenavdelningen och styrde sedan stegen till barnavdelningen,
där var det flera ord, nästan många jag fattade i böckerna
så det fick bli min nivå.
Plockade tre böcker om flygplan och robotar med mycket bilder
i. Har bläddrat lite i dem och det går att förstå en hel del.
Bilderna är dessutom bra som inspiration till Imagine :-) Fast
det kanske inte var därför Madame Martin plockade med mig till
biblioteket?
Orkade inte åka skidor på onsdagen eftersom det var lite
beslöjad himmel. Ägnade dagen åt Imagine istället. Var ute
på morgonen till affären i alla fall och konstaterade att det
börjar komma löv på träden. Nu är det vår!
Skål!
|
|
