|
|
Bon Jour!
Skuttade glad i hågen ner till optikern måndag morgon och
kom på, i samma ögonblick som jag drog i den låsta dörren,
att de flesta butikerna är stängda söndagar och måndagar. Tog
funken upp på berget. Det är 272 hjul som vajern löper över,
jag räknade dem...
Uppe på Arpette (den topp som alla skärmflygare startar
från), träffade jag Waldo. Han pratade med en flicka som jag
sett på skolan någon gång. Hon heter Françoise och jobbar i
blomsteraffären och eftersom den var stängd (måndag,
måndag...) skulle hon åka skidor.
Ja, hon ville gärna åka lagg med mig, så resten av dagen
hade jag en privatlärarinna i franska. Hon kan en del tyska, så
det gick att gena lite när jag fattade noll och intet (vilket
händer mer än ofta). Vi åkte mest borta i Peisey - Vallandry
och var tbax på Arpette vid 16.30. Waldo hade ingen kund till
sista flyget och tog med Françoise ner. Dominique hade sin Pro
Design Compact skärm liggandes i toppstugan sedan länge
tillbaks, och den måste ju ner förr eller senare tyckte Waldo
och lånade ut den till mig.
Där stod jag strax före fem på eftermiddagen, ensam kvar
uppe på berget (inte en käft så långt ögat kunde se) och
skulle starta med en skärm jag aldrig hade flugit. Visserligen
var det en A-skärm (= mycket enkel handling), men det kändes
lite spooky ändå. Efter att ha klurat på hur i h-e jag skulle
få med mig stavarna ner, surrade jag fast dem i selen och åkte
hållandes i A-remmarna neråt i backen mot pucklarna som Waldo
två dagar tidigare stutsat nerför efter ett misslyckat
startförsök med tandemskärmen.
Compacten kom upp med ett lätt ryck och stod perfekt över
huvudet, en lätt kick på bromsarna och voila - airborne!
Suveränt att flyga i den lågt stående solen och känna att det
fortfarande fanns lite termik kvar. Flög ca. 25 minuter innan
jag var nere i Bourg. Efter den alltid intressanta inflygningen
över järnvägsstationen (man passerar tågen och elledningarna
på 10-15 meters höjd), så landade jag på gräsfältet och
fick hoppa framåt på skidorna när friktionen mot gräset satte
in. Alla andra som redan hade landat, skrattade glatt åt min
ankomst. Jag undrar fortfarande hur de bär sig åt för att inte
se ut som fån vid landningen?
Kvällen ägnade jag åt att läsa ut Walter Jon Williams bok
"Angelstation", helt ok enligt mitt tycke.
I morse var jag till optikern. De upplyste mig om att de inte
gör synundersökningar hos franska optiker, utan man ska gå
till en ögonläkare. Jag fick ett visitkort och en
vägbeskrivning.
Skitenkelt att hitta, det var nämligen samma läkare som
hjälpte mig för två år sedan, när jag hade strul med
irritation i ett öga (hade linser på den tiden). Efter att ha
väntat lite över en timme, var det äntligen min tur. 15
minuter och 180 franc senare var det hela klart.
Ska faxa resultatet till min svenska optiker. De skriver
styrkorna här annorlunda mot hur vi skriver i Sverige. Den
franske optikern här upplyste mig om att sättet de använder
här i Frankrike är så man skriver i Europa (och menade att vi
svenskar har fel system). Hoppas Bosse (optikern i Sverige)
klarar av att översätta till vårt svenska system. Annars blir
väl glasen utochin eller nå't...
Upp med funken vid 12 och bort till Peisey. Fotade
skärmflygning mest hela dagen. Benen är lite trötta, så det
var bra att vila dem. Termik har det varit gått om, Waldo var
uppe på 3000 meters höjd idag.
Har fått en undersökning från SCB angående nystartade
företag (hur man nu kan räkna 1992 som nystartat). Tänkte
ägna kvällen åt att fylla i den.
Auf wiedersehen!
Servus! (Tyska versionen av Salut).
Spring is in the air, tralalala... Jupp, våren har kommit
nere i dalen. Det går utan problem att gå nere i Bourg med
T-shirt. Inga löv och sån't än, men det är definitivt vår.
Det tråkiga med det är att tuppen och hönorna 20 meter bortom
mitt fönster oxo har märkt det och de låter därför extra
mycket om morgnarna.
Det har varit supersol hela veckan, vilket gör att snön
smälter rejält på lägre höjder. I Arc 2000 systemet ska det
enligt uppgift gå att åka lagg april ut. För närvarande
håller jag mig borta från det systemet eftersom det är franska
sportloven och alla har ju hört att ju högre upp ju bättre.
Liftköerna där är därför inte att leka med...
Snön i Arc 1600/1800 är lite sorbéaktig på
eftermiddagarna, påminner något om sommarsnön på
glaciärerna, men mer klistrig. Har sett pistpatrullerna köra
ner någon på båren så gott som varje dag. Svårt att bryta
ett ben är det inte om man inte ser upp, men liftköerna är
nästan noll och jag gillar faktiskt när underlaget är mjukt
så jag håller mig där. Tänkte börja åka över till Arc 2000
nästa vecka, då är nämligen sportloven slut, så då borde
köerna vara lite mer som de brukar i de franska alperna,
nämligen obefintliga.
Både onsdag och torsdag har följt standardmallen för mina
dagar här. Upp 8.30, iväg till Super U (supermarketen runt
hörnet) för inköp av Camembert och baguette, mandariner och
tomater. Allt som allt ca 23 frassar. Räcker en hel dag om man
redan har spagetti, ravioli eller en soppa liggandes hemma till
kvällsmat. Sedan iväg till posten och tömma postboxen. Tbax
på skolan, käka frukost, ta det lugnt (ingen idé att jäkta,
snön är isig tidigt på morgonen) och funken upp vid 10-rycket.
Snackar lite skit (mest engelska) med instruktörerna som flyger
tandem och åker skidor till ca. 13-snåret då jag letar rätt
på en bergstopp med mycket sol och sätter mig och läser min
bok och käkar lunch. Sedan är det skitsnack och skidåkning
till 16 och funken ner igen. Byter om till kläder som är mindre
blöta av svett och sätter mig och lyssnar på instruktörerna
som kommer indrällandes en efter en, efter sina sista flyg.
Börjar förstå mer och mer av vad de pratar om, men det går
så j-vla fort och jag saknar så många ord så det är svårt
att ibland ens förstå vad de pratar om i stort - men nyttigt.
Kvällarna läser jag min bok och pular med Imagine-projekt. Gör
lite småfix åt Dominique oxo.
Fick ett fax från Bosse om att mina ordinarie brillor blir
klara om en vecka. Han kommenterade också i faxet angående
sättet att skriva styrkorna olika i Frankrike och Sverige. Jag
citerar: "Inga problem med översättningen. Sättet att
skriva med (+cylinder) är ingalunda europeiskt, snarare 1800
tal. Används numera endast av Frankrike och Polen."
Jaha, så var det med den saken!
Idag har det varit ännu en dag med supersol. Ute i backarna
har det varit ovanligt många småungar. De går alla i
skidskolor och åker därför i långa slingrande led om 30
personer i varje. Det är som en levande mur tvärs över backen.
En dag med ovanligt vackert väder kommer jag inte lyckas väja
undan när de plötsligt ändrar kurs. Det har varit nära ett
par gånger, men jag undrar om det går att komma mycket närmare
än ungen idag som passerade 10 cm från mig efter att jag
lagt om kursen 90 grader.
Ungarna är också ett elände i sittliftarna. De är helt
enkelt inte rätt dimensionerade för dem så de håller på att
ramla av hela tiden. Nej, jag skojar inte! Liften stannar stup i
ett för att de inte kommer upp i stolen vid påstigningen. Igår
hängde till och med en av dem under liften medan de andra i
korgen försökte dra upp grabben igen. Nåja, de lyckades
slutligen.
På tal om liftar, idag så stod en man och en kvinna vid
avstigningen till liften och hade ett gräl som säkert måste
hörts ändå till Österrike. Vad de bråkade om var omöjligt
att förstå, men arga var de. Och inte lite heller, trodde ett
tag att de skulle börja fäktas med stavarna eller nå't men
icke. Så kul skulle vi tydligen inte få.
Läser Stephen Coonts bok: "Belägrad stad" just nu
(Nej, den handlar inte om Bourg :-) Känns lite ovanligt att
läsa på svenska. Har läst de senaste fem böckerna på
engelska, så det är en trevlig återbekantskap med modersmålet
jag gör just nu. Annars blir det inte så mycket svenska annat
än när jag pratar med Dominique eller Viveka.
Den stora världen utanför är långt borta. Jag fattar inte
vad de franska radionyheterna försöker säga mig. Har radion
på jämnt och ständigt, dels spelar de bra musik, dels tror jag
min franska mår bra av det. De pratar förfärligt mycket och
förfärligt snabbt, så uppenbarligen händer det något - men
vad? Har en TV här, men har inte ens orkat slå på den (Ibland
undrar jag om svenskan ändå inte är lika oexakt i
formuleringarna som franskan. Det är skillnad på att
slå på en TV och slå på en TV).
Jag har ingen lust att se J.R. prata franska, så jag låter
bli att slå på TV:n :-) De kör visst nyheter på engelska
klockan 24.00 (kors i taket!) och Viveka har DN på onsdagar och
söndagar. Det går till och med att plocka in Radio Swedens
svenska nyhetssändningar på min Sony kortvågsmottagare. Men
varför bry sig? Jag har prenumererat på DN de senaste tre åren
och lyssnat på radionyheterna dagligen. Jag kan inte minnas att
jag blivit glad av dem en enda gång. Det är bara krig, död och
elände. De stora globala nyheterna som att jorden fortfarande
snurrar och att solen även gick upp idag, kan jag klura ut på
egen hand...
Nä, nog svamlat och tillbaks till "Belägrad Stad",
undrar just om George Bush kommer bli skjuten eller inte.
Förberedelserna för det pågår som bäst i alla fall (Ja, jag
vet, skillnaden mot DN är hårfin :-)
Tja ba!
Salut!
Vart tog lördagen vägen? Tja det undrar jag oxo. Hjälpte
Emmanuel med att köra ner bilen för ett tandemflyg han hade på
västra berget på morgonen (Finns ingen lift). Resten av dagen
hade jag pause. Vädret var inte perfekt, så jag ställde in
skidåkningen (börjar bli kräsen - moi?) och läste ut
Belägrad Stad i sträck bortsett från en timme när Faf och jag
åkte till landningsfältet och försökte få igång den
ryggsäcksmotor vi skulle köra in. Fanskapet startade inte, så
när det blev mörkt åkte vi hem igen.
Belägrad Stad var som alla saker från USA lite överdrivna
och det blir lite antiklimax när det nästan spårar ur på
slutet, men boken får klart godkänt ändå av testpatrullen.
Söndagen var vädret på sitt molnigare humör, och det är
faktiskt så att när man sitter med berget rakt utanför
fönstret, så blir man lite kräsen liksom. Jag stannade
följaktligen hemma och pulade med Imagine. Gjorde linor och sele
på den flygskärm jag jobbar med samt lite olika steg för steg
beskrivningar. På kvällen åkte Viveka och jag upp till Arc
1800 i dimma. Inte gick det fort inte...
Vi var bjudna på ett litet party som hennes norska vännina
"Bente" höll. Bente jobbar åt någon norsk resebyrå
där uppe. Hennes man är fransman och talar norska (Du anar inte
hur kul det låter! Han pratar mycket bra, men ändå. Det känns
fel på ett komiskt sätt.). En dansk reseledare var också
inbjuden samt Bentes norska vännina Tone som är här på
besök. Hon jobbar som flygvärdinna på SAS. Att hon är
yrkesskadad märktes på smilet och sättet att hela tiden
hjälpa till med att servera olika saker åt folk. Det var den
skandinaviska delen av partyt. Resten av de 13 personerna var
fransmän och fransyskor.
Vad vi åt? Kokt potatis, kålstuvning, ärtstuvning och
köttbullar. Supernorskt tydligen! Ska väl inte vara vin till
egentligen, men Bente hade räknat ut att de förvånade
fransmännen måste få något de känner igen :-)
Roligast var det när Tone halade upp ett kilo "Ekte
getost" och bjöd på efter maten. Haha, vad frassarna såg
roliga ut när de smakade. Efter det var det vanlig fransk glass
och fruktcocktail, men de såg mycket misstänksamma ut mot
glassen och vände och vred på den för att klura ut vad det var
för norskt med den...
Efter en trevlig kväll där vi utrett att det var Sverige som
höll Norge sist och inte Danmark som den danske reseledaren
påstod, åkte vi hem vid 01.
Idag ska jag hjälpa Dompan med att skära ut bokstäver till
ännu en "Hotel Mercure" skärm. Posten kom i morse,
så medan jag väntar på honom skriver jag detta.
Over and out!
|
|
