|
|
Hallå! I'm here!
Bland sniglar och hoppande grodor skriver jag detta. Nä, jag
har faktiskt klarat mig bra. Normal mat och mycket
svenskapratande, känns nästan som hemma faktiskt. Kullarna
utanför fönstret är något större än vanligt, men det kan
vara en optisk synvilla :-)
Nåväl, efter 36 timmars tågresa med 50 kg packning (dator,
SyQuest, flygskärm, kamerautrustning, luftpistol m.m.) och sex
stycken byten (Stockholm, Köpenhamn, Hamburg, Basel, Bern,
Genčvé, Chambery), kom jag äntligen fram till Bourg St.
Maurice torsdagen den 3:e februari.
Dominique skulle antingen lämna nyckeln till skärmflygskolan
till sportaffären bredvid, alternativt möta mig. Ingen
Dominique och ingen nyckel hos sportaffären (Somethings never
change...).
Efter 20 minuter kom han faktiskt (= nytt rekord i
punktlighet!). Jag fick reda på att min monitor (skickad med
två killar som skulle till Les Arc 1800, en av skidorterna uppe
på berget) hade kommit och att den fanns där uppe på deras
hotellrum.
Jag knallade ner till tågstationen och frågade om mina andra
grejer (skidor, pjäxor, skott till luftpistolen, kläder,
böcker och massa annat junk) som jag polleterat ner måndagen
den 31:a januari hade kommit. No, monsieur! Demain (imorgon) sade
de med mycket stor kraft i orden. Wow, tänkte jag det här är
killar som vet vad de sysslar med. Klara besked!
Hämtade ner min monitor på fredag morgon och kopplade ihop
datorn. Den och ytterligare 50 kg ömtålig utrustning som åkt
tåg med mig ner höll för 250 mil i väskor och ryggsäckar
samt de sex bytena.
Efter det gick jag ner till stationen och frågade om mina
grejer kommit. Nopp, det hade de inte. De sade i alla fall:
"Demain". Hmm, tänkte jag...
Ägnade resten av fredagen åt att skriva på en artikel om
Microsoft åt tidningen Attack, hur det hela började, var
företaget står idag, samt vad man tror om framtiden. Väntar
på svar från dem angående det sistnämnda, sedan ska det hela
gå i tryck.
På lördagen kom mina skidor men inget annat (svårt att åka
skidor utan pjäxor och skidkläder...). De franska
bagageutlämnarna sade "demain", för tredje dagen i
rad...
Man lever på hoppet, Au revoir!
Hupp!
Inga grejer på söndagen heller men de svarade glatt
"Demain!". Var mina resterande 30 kg equipment var, var
det ingen som kunde svara på. Kanske hade de skickats till nedre
mongoliet?
På måndag eftermiddag kom så äntligen grejerna! Wow här
skulle det åkas skidor! Eftersom jag nu hade fått mina skidor
och pjäxor, så snöade det hela tisdagen och sikten var noll.
Ingen skidåkning alltså…
Viveka (Dominiques flickvän) och jag var till en skola tvärs
över gatan som har franskakurser gratis (Fransmännen är så
måna om att lära resten av världen sitt språk, så staten
betalar). Viveka hjälpte mig boka in mig på nästa kurs som
börjar den 15:e mars (fem timmar/vecka).
Igår onsdag, bra väder och skidåkning för första gången.
Åkte hela dagen. Jag satsade på alla svarta pister jag kunde
hitta efter modellen: friskt satsat hälften vunnet. En taktik
som fungerade mycket bra i början när energin var på topp. Mot
slutet av dagen var tröttheten den största fienden och mitt i
den svarta pisten som har den mörkaste nyansen av svart
("very black" kallar fransmännen det på sin roliga
engelska) smällde det. Efter ett par loopar och rollningar genom
luft och snö, under det att jag spred mina skidor och stavar i
alla riktningar, så slutade världen spinna runt min axel och
det var dags att krypa upp för att hämta grejerna som låg allt
mellan 10 och 50 meter bort. Jag och kamerautrustningen klarade
oss fint i alla fall. Tomaterna, bananerna och mandarinerna som
också låg i ryggan var det värre med, de hade formligen
exploderat av smällen (Måste rullat på ryggan). De låg som
tur var i en ihopknuten plastpåse. Annars hade jag fått
industri-sanera hela ryggan invändigt.
Idag snöar det och sikten är noll. Jag är helt färdig i
benen efter sex timmars skidåkning igår så det kanske är lika
bra att jag måste stanna hemma idag och vila upp mig. Idag kom
också den första omgången disketter med nätpost från Sverige
till mig, så jag har ägnat dagen åt att läsa dem och skriva
kommentarer samt netmails.
Skolans adress kommer funka fint, jag bor nämligen på
skolan. I teorirummet närmare bestämt!
Här är så adressen: Anders Lattermann c/o Ecole Parapente
Versant Du Soleil, BP 65, 737 01, Bourg St. Maurice, France, Tel
00933-79 07 20 82, Fax 00933-79 07 30 70.
Det finns en gasspis här men den saknade gas, koppling och
slang så det var bland det första jag fixade. Vi bar ner en
säng från en annan lägenhet och ställde in här efter att jag
röjt ur all bråte som stod i det här rummet. Det är
"något" låg standard (knarkarlägenheter är fina i
jämförelse :-) på det här "hotellet", men jag får
bo här mot att jag betalar min del av vatten och el samt
hjälper Dominique när det behövs. Billigare går det knappast
att komma undan. Hittills har jag lagat två bilar, skurit ut 45
cm höga bokstäver med orden "Peisey - Vallandry" ur
självhäftande plast (Dominique ska sätta dem i en skärm som
reklam). Samt gjort lite småfix. På lördag om det är fint
väder ska jag köra lite elever upp för berget, ner kommer de
förhoppningsvis själva...
Dominique har några vänner från Tjeckoslovakien här. En av
dem är 22 år och driver den populäraste pizzerian i Prag
"Kmotra" (Gudmodern). Ett spännande land verkar det
vara. De har bara haft fritt företagande i tre-fyra år. Det
verkar vara lite samma anda som under guldruschen. Killen kör i
alla fall en sprillans ny stor Opel med
värsting-radiostyrda-touchgard-larmet. Vem som helst kan bli
framgångsrik där med rätt idéer och lite flyt. Man kanske
skulle åka dit?
Orvar! (Au Revoir, uttalas så)
Salut!
Tu est bien? Je suis bien! (*)
Idag har det varit snorkallt och blåst, -25 grader och 8 m/s
på 2000 m. Högre upp har det varit 60 kmh vind. Dominique ville
ha flygning och lite skidåkning filmat på video till en
presentation han ska göra för ett företag han ev. ska börja
jobba med.
Ont om flygning att filma, men jag fick fina skidbilder. Jag
åkte med kameran bland massa människor nerför en bitvis röd
pist! Filmade bland annat ett gäng snowboardåkare, åkte mitt
bland dem och filmade. Blev skittuffa bilder!
Fick slutligen ett tandemflyg med George (en av
instruktörerna här). Efter 30 sekunder sade kameran bbsssiiii
och dog. Det jävla batteriet var slut. Jaja, fick ett trevligt
flyg ner till Bourg i alla fall (1600 m fallhöjd).
Jag var till posten och kollade portopriser till Sverige. 20
gram: 3,70 FF och 40 gr 6,70 FF. Med en kurs på 1.37 blir det
5:- resp. 9,20 SEK. En diskett i kuvert blir 28 gram. Det blir
följaktligen dyrt att skicka disketter härifrån till folk, och
jag kan inte printa eftersom Dominiques printer är sönder, och
med det vanliga franska tempot på att få saker gjorda så lär
den inte komma igång förrän jag är tbax i Sverige....
Nåväl, allt är inte dyrt här, maten är ganska billig.
Köpte 4 burkar Ravioli ā 800 gram st. för 25 FF (32 kr). Bröd
och Camembert är också billigt, en Baguette (kallas i Sverige
"painriche" av någon dum anledning) går loss på 2-3
FF (3-4 kr) beroende på var man köper den och en 250 gr
Camembert på 6.75 FF (8:50 kr) . Vanlig hårdost är också
prisvärd, men fransmännen har inga osthyvlar, så jag får
importera en! Affärsidé, affärsidé!
Jag har ägnat kvällarna åt att plugga lite franska (tänkte
ta ett kapitel per dag), men jag är oftast skittrött framåt
20-tiden så det har gått lite trögt på studiefronten. Orden
vill liksom inte riktigt fastna.
Imagine (3D-Raytracing/renderings program som jag tänkt lära
mig), ägnar jag mig åt om jag har tid över dagtid (typisk
dåligt-väder-sysselsättning). Har två "steg för
steg" beskrivningar från tidningen Amiga Format att göra
samt en bok full med liknande beskrivningar. Det är en ganska
gammal bok från Imagine 1.1:s tid. Jag kör version 2.9 nu, men
boken stämmer nästan till hundra procent eftersom de inte
ändrat så mycket mellan versionerna utan mest lagt till nya
funktioner. Det finns dock en liten risk att jag lär mig en
äldre omständligare metod mot vad som går att göra nu, men
den risken får jag ta.
(*) Mår du bra? Jag mår bra!
Tjing plingeling!
Hallå!
Idag har jag åkt skidor. Efter att ha sagt till mig själv
att mina skidor är för långa (200 cm) för att åka när det
är lite puckligt, flög fan i mig och jag har aldrig åkt
bättre puckelpist i hela mitt liv...
De som flög skärm i går och idag har faktiskt kunna ligga
kvar ute i dalen. Termiken är svag, men precis tillräcklig för
att hålla en duktig pilot kvar. Faf, klättrade till 2700 meters
höjd med tandemskärmen. Passageraren glad :-) På tal om Faf,
det är Dominiques yngsta brorsa och den galnaste. Han brukar
göra Wing-overs av det brutalare slaget med sina passagerare. De
som verkar gilla det, brukar han dessutom bjuda på en fullstall
50 meter över marken!
Dominique och jag ägnade gårdagen åt att filma
skärmflygning. Vi monterade bl.a. kameran på Dominiques fot,
filmandes uppåt, på ett kort soloflyg han gjorde. Vi gjorde
också två tandemflyg med videokameran och filmade andra
skärmar som flög bredvid oss, samt hissade upp kameran i
skärmen via block vi fäst och filmade på så sätt oss själva
uppifrån. Det blev lite bråttom att komma ner till Bourg på
sista flyget. Dompan hade bokat skjuts för videokassetterna med
en turistbuss till Sverige. Jonas, en av Dominiques svenska
vänner ska ha filmerna för att klippa ihop dem. Bussen skulle
gå 16.30. Vi landade med slalomskidorna på i leråkern bredvid
tågstationen 16.28 och Dominique sprang från landningen i
slalompjäxor för att hinna möta bussen innan de åkte.
Bon fromage!
Hej hopp!
Igår blåste det så mycket i kombination med -20 grader att
skidåkning var ointressant för mig. Ägnade dagen att lära mig
Imagine. Gjorde en Parapente (flygskärm) som blev riktigt
skaplig. Den saknar dock linor, men det fixar jag en vacker dag,
öh, dålig dag menar jag ju...
Kom att tänka på en rolig episod från i förrgår, jag
skulle kliva av liften på toppen. Tog min rygga och gled i väg
från liftstolen, när ryggan helt plötsligt rycktes ur
händerna på mig. Den hade fastnat med midjeremmen i liftstolen
och var redan på väg ner när liftpersonalen reagerade. Där
stod jag som ett fån och såg min rygga hänga uppochner
åkandes neråt. Jag kunde inte låta bli att skratta åt det
hela när jag började tänka på hur kul de som åkte uppåt
måste ha åt att möta en tom stol med en uppochner vänd rygga
hängandes under....
Jaha, idag har det det också varit en intressant och
händelserik dag, startade vid 10-tiden med lite skidåkning. Bra
grepp i snön, lite isigt bitvis, men inte så att man ska klaga.
Lite disigt var det, solen låg bakom molnslöjor och det var
därmed något svårt att se konturerna i snön. Och kallt var
det, jävligt kallt.
Hade åkt en timme ungefär när det kom ett litet
"stup" på en meters höjdskillnad som jag inte såg,
ner till en transportsträcka. Landade på skidspetsarna och
hörde "klick", "klick", från respektive
bindning. Sedan käkade jag snö.
Fick en skaplig smäll mot ansiktet. Glasögonen var snöiga
och hängde på sniskan på huvudet. Efter en snabb inspektion
insåg jag att ena glaset hade flugit ur bågen. Tittade i snön,
hittade inget glas, men däremot små fragment av det nedanför
mig.
Skit, tänkte jag, nu blir det meck med att få tag på ett
nytt glas. Ok, kolla hur bågarna ser ut. Tog av mig glasögonen
och såg att bågen på höger sida var ganska krokig, men kanske
inte bortom räddning. Plastbeläggningen runt hade lossnat och
jag böjde mig ner för att plocka upp den och noterade att det
blev små röda fläckar i snön. Skit, tänkte jag, jag blöder
visst.
En fransman med oroande uppsyn kom fram och frågade hur det
var? "Ok", sade jag, pekade mot ögat och frågade på
franska "C'est grave?" (allvarligt). Han tecknade tre
centimeter med fingrarna och tog upp papperservetter ur fickan
och hjälpte mig röja upp mig själv från blodet och mina
grejer samt hjälpte mig ner till närmaste restaurang. Där
ropade de via radio på pistören. När han kom blev det lite
sårtvätt och plåster samt rekommendation att ta mig till Les
Arc 1600, där det finns läkare som kan sy. Klarar jag mig dit
själv?, frågade de. "Pas de problem", sade jag och
tackade för hjälpen och tog mig sakta ner till Arc 1600 (det
är inte så lätt att åka skidor när man bara ser med ett
öga), och gick till läkaren.
Efter att ha frågat om läget, sydde han ihop jacket utan
bedövning. "Rambo, eat shit!", tänkte jag. Han
berättade att det kan bli ett litet ärr, röntgade skallen
(lika tomt som vanligt, men inget brutet). Frågade när jag tog
stelkramp sist och kom fram till att jag nog skulle behöva en
ny, men gav mig ingen, samt berättade slutligen att jag kan
komma och betala de 500 FF:arna följande dag.
Jag tog "funken" (Funiculairen, ett tåg som dras
uppför berget med stålvajer) ner till Bourg, ringde Trygg Hansa
för att kolla om och hur försäkringen täcker. Fick efter lite
svammel från deras sida reda på att läkekostnader över 1000
Kr ersätts, att jag kan få någon slags ersättning för
förlorade resedagar, samt att de betalar nya brillor - om de
görs inom norden!
Ringde min optiker i Sverige och fick svaret att han måste ha
mina bågar för att passa in glaset. Han föreslog ett par helt
nya brillor, det är ändå inte säkert att han kan rädda
bågen. Ringde sedan farsan och bad honom ta över mecket i
Sverige huruvida Trygg pyntar ett par helt nya glasögon eller
inte.
Sedan gick jag till apoteket och hämtade tabletter mot
svullnad och något annat som efter undersökning visade sig vara
en spruta med samma ord på förpackningen som läkaren använde
när han frågade om stelkramp....
Pratade med Viveka per telefon och fick beskedet att: De gör
så här i Frankrike, men nej, det är inte meningen att man ska
ta sprutan själv (Tack för det televerket!), man ska gå till
en syster som gör det. Är det Frankrike eller är det
Frankrike?
Har visst någon slags försäkring på liftkortet, men vad
den gäller för klarar min franska inte av att reda ut.
Dominique & Co kommer snart till skolan, de kan säkert läsa
sig till det.
Så för närvarande är jag strandsatt i Bourg med ett gäng
stygn och bara ett glasöga att se med (jävligt
irriterande....). Skidor och flygning, är därmed uteslutet.
Får väl läsa mina böcker och leka med datorn. Hoppas det blir
riktigt dåligt väder...
Återkommer med vidare skildringar av mina äventyr i alperna.
Ciao!
|
|
