|
|
26 år gammal stod jag i början av december 1993 och
tänkte: "Äh va fan, nu drar jag". Och det var precis
vad jag efter två månaders förberedelser gjorde.
Jag jobbade sedan sommaren 1990 på World Import, kungen av
företagen som säljer materiell lycka i form av alla tänkbara
och otänkbara elektriska mojänger, första året som säljare
och därefter som butikschef.
Jobbet var okey. World Import var inte som andra firmor. Full
fart och ständigt på väg åt ett annat håll än dagen innan
(vingligt skulle nog somliga säga. Chefen Teddy kallade det
dynamiskt) men det passade mig ganska bra. Fast tre och ett halvt
år på samma ställe kan ju få vem som helst att börja känna
att "nu kan jag det här".
Vi hade dessutom nyligen blivit rekonstruerade efter en
konkurs i augusti 1993 och det kändes inte som om nästa konkurs
var alltför långt borta. Försäljningssiffrorna var inte de
bästa, mycket för att det inte fanns pengar att köpa in varor
för, men också mycket för att materiell lycka inte hörde till
90-talets stora livstrender vilket det gjort under det glada
80-talet.
När så jag och min flickvän, efter fyra års förhållande
bröt upp i slutet av november och jag började tänka på att
jag hade en stående inbjudan att åka ner till de franska
alperna och jobba ihop en del av mitt levebröd åt en
skärmflygskola där så började äventyrslusten i mig ta över
mer och mer. Min hjärna var snabbt på plats i alperna men det
gällde ju att få kroppen med sig också. Jag bad således min
chef Teddy om tjänstledigt.
Med min vanliga känsla för timing så lyckades jag komma och
be om just det samma dag som vår inköpare, katalogmakare och
Teddys högra hand, Leif, hade sagt upp sig. Efter att Teddy
protesterat milt mot min idé med att ta tjänstledigt med
argument som "omöjligt" så fick jag det. Än i dag
är det en gåta hur det gick till men herrens väg är underliga
och Teddys vägar ännu underligare.
Således klev jag på tåget mot alperna tidigt på morgonen
onsdagen den 2a februari för att möta äventyret. Det som
följer härefter är den sanna historien om livet i alperna
porträtterat i de "lägesrapporter" jag med jämna
mellanrum skickade till Sverige via ett diskettbaserat Internet
postsystem.
Mycket nöje!
Anders Lattermann
|
|
